Hoppa till innehållet

Willebrord Snell

Från Wikipedia
Willebrordus Snellius
FöddWillebrord Snel van Rayen
13 juni 1580[1]
Leidens kommun
Död30 oktober 1626[1][2][3] (46 år)
Leidens kommun
BegravdPieterskerk[4]
kartor
Utbildad vidUniversitetet i Leiden, [5]
Sysselsättningfysiker, matematiker[6], universitetslärare[7]
ArbetsgivareUniversitetet i Leiden (1609–1626)
Noterbara verkSnells lag
FöräldrarRudolph Snellius
Redigera Wikidata

Willebrord Snel van Royen (latinskt namn Willebrord Snellius, på svenska oftast Willebrord Snell), född 1580 i Leiden, Nederländerna, död där den 30 oktober 1626, var en nederländsk matematiker, astronom och fysiker.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
Snellius kvadrant, Museum Boerhaave, Leiden
Snellius's triangulering (1615)
Minnesplakett på Snellius hus i Leiden

År 1613 efterträdde han sin far Rudolph Snel van Royen (1546–1613) som professor i matematik vid universitetet i Leiden.[8]

Snell är mest känd för ljusbrytningslagen, känd som Snells lag, sitt banbrytande arbete inom kartläggning, känt som Snellius triangulering, och Snellius-Pothenot-problemet, ett sätt inom plan trigonometri att hitta en okänd punkt utifrån kända.

Trots att den ofta tillskrivs Snell, upptäcktes brytningslagen av den persiske vetenskapsmannen Ibn Sahl omkring 984 e.Kr.[9]

Coeli et siderum in eo errantium observationes Hassicae, 1618

Willebrord Snell dog i Leiden i oktober 1626, vid 46 års ålder, av en sjukdom som diagnostiserats som kolik.[10] Hans grav finns i Pieterskerk i Leiden.

Undersökningar

[redigera | redigera wikitext]

År 1615 blev Snellius den förste kände lantmätaren sedan Eratosthenes i det ptolemaiska Egypten under 300-talet f.Kr. som använde triangulering för att göra en storskalig bågmätning för att bestämma jordens omkrets.[11][12]

I sitt verk The terrae Ambitus vera quantitate (1617) under författarens namn ("Den holländska Eratosthenes") beskriver Snellius hur han uppnådde sitt resultat genom att beräkna avstånden mellan ett antal höga punkter på slätten väster och sydväst om Nederländerna med hjälp av triangulering. Av nödvändighet var Snellius högsta punkter nästan alla kyrkspiror, praktiskt taget de enda höga byggnaderna vid den tiden i västra Nederländerna. Mer eller mindre ordnade från norr till söder och/eller i successiv mätordning använde Snellius ett nätverk av fjorton mätpunkter för att göra totalt 53 trianguleringsmätningar.

Dessa städer var: Alkmaar: Sint-Laurenskerk; Haarlem: Sint-Bavokerk; Leiden: en då ny del (byggd 1599) av stadsmuren;[13] Haag: Sint-Jacobskerk; Amsterdam: Oude Kerk; Utrecht: Dom van Utrecht; Zaltbommel: Sint-Maartenskerk; Gouda: Sint-Janskerk; Oudewater: Sint-Michaëlskerk; Rotterdam: Grote of Sint-Laurenskerk; Dordrecht: Grote Kerk; Willemstad: Koepelkerk; Bergen op Zoom: Sint-Gertrudiskerk; Breda: Onze-Lieve-Vrouwekerk. Snellius fick hjälp med mätningarna av två av sina elever, de österrikiska baronerna Erasmus och Casparus Sterrenberg. I flera städer fick han också stöd av vänner bland de samhällsledande (regenten).

För att kunna utföra dessa mätningar noggrant lät Snellius bygga en stor kvadrant, med vilken han kunde mäta vinklar i tiondels grader noggrant. Detta instrument kan fortfarande ses på Museum Boerhaave i Leiden. I sina beräkningar använde Snellius en lösning för det som kallas Pothenots problem.

Han kom fram till en uppskattning på 28 500 rod – i moderna enheter 107,37 km[14] för en latitudgrad. 360 gånger 107,37 ger då en jordomkrets på 38 653 km. Den faktiska omkretsen är 40 075 kilometer, vilket gör Snellius uppskattning 3,5 procent för låg.

Matematik och fysik

[redigera | redigera wikitext]

Snellius var också en framstående matematiker som utvecklade en ny metod för att beräkna π – den första förbättringen av detta slag sedan antiken. Han upptäckte ljusbrytningslagen år 1621.[15]

Andra arbeten

[redigera | redigera wikitext]
Cyclometricus, 1621

Förutom Eratosthenes Batavus publicerade han Cyclometricus, de circuli dimensione (1621) och Tiphys Batavus (1624). Han redigerade också Coeli et siderum i eo errantium observationes Hassiacae (1618), som innehöll de astronomiska observationerna av landgreven Vilhelm IV av Hessen. Ett verk om trigonometri (Doctrina triangulorum) författat av Snellius publicerades ett år efter hans död.[8]

Eftermäle

[redigera | redigera wikitext]

Snelliusglaciären i Antarktis är uppkallad efter Willebrord Snellius.

Månkratern Snellius är uppkallad efter Willebrord Snellius.

Den kungliga nederländska flottan har uppkallat tre undersökningsfartyg efter Snellius, bland dem ett fartyg som är i tjänst (2025) (hydrografiskt uppmätningsfartyg).

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Willebrord Snellius, 12 mars 2025.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Willebrordus Snellius, Biografisch Portaal (på nederländska), Biografisch Portaal-nummer: 73458443.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Willebrord-van-Roijen-Snelltopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Find a Grave.[källa från Wikidata]
  5. ↑ MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Leidse Hoogleraren, Leidse Hoogleraren-ID: 677, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 Chisholm 1911.
  9. ↑ For a reconstruction of this discovery see Hentschel 2001. It is now known that this law was already known to Ibn Sahl in 984. The same law was also investigated by Ptolemy and in the Middle Ages by Witelo, but due to lack of adequate mathematical instruments (i.e. trigonometric functions) their results were saved as tables, not functions.
  10. ↑ De Wreede, L. C. (2007). Willebrord Snellius (1580–1626): a humanist reshaping the mathematical sciences. Utrecht University
  11. ↑ Haasbroek, N.D. (1968). ”Gemma Frisius, Tycho Brahe and Snellius and their triangulation”. Publ. Netherl. Geod. Comm. (Delft). Arkiverad från originalet den 10 september 2017. https://web.archive.org/web/20170910220505/https://ncgeo.nl/downloads/14Haasbroek.pdf.
  12. ↑ Torge, W.; Müller, J. (2012). Geodesy. De Gruyter Textbook. De Gruyter. sid. 5. ISBN 978-3-11-025000-8. https://books.google.com/books?id=RcfmBQAAQBAJ&pg=PA6. Läst 2 maj 2021
  13. ↑ the tower of the Sint-Pieterskerk had collapsed in 1512
  14. ↑ a Rhenish rod is in this calculation considered as 3.767358 meter
  15. ↑ ”Snellius biographies”. dwc.knaw.nl. https://www.dwc.knaw.nl/wp-content/berkelbio/49.snellius.pdf. Läst 15 augusti 2019.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Willebrord_Snell&oldid=59394483”