Wojciech Jaruzelski
| Wojciech Jaruzelski | |
| Tid i befattningen 19 juli 1989–21 december 1990 | |
| Premiärminister | Tadeusz Mazowiecki |
|---|---|
| Företrädare | Ignacy Mościcki |
| Efterträdare | Lech Wałęsa |
| Född | 6 juli 1923 Kurów, Lublins vojvodskap, Polen |
| Död | 25 maj 2014 (90 år) Warszawa, Polen |
| Gravplats | Powązki militärkyrkogård |
| Politiskt parti | PZPR - Polska förenade arbetarpartiet |
| Maka | Barbara Jaruzelska |
| Namnteckning | |
Wojciech Witold Jaruzelski (uttal:
/'vɔjʨɛx jaru'zɛlski/), född 6 juli 1923 i Kurów i Lublins vojvodskap, död 25 maj 2014[1] i Warszawa, var en polsk militär (general) och politiker och landets verklige makthavare 1981–89. Han var Polens premiärminister 1981–1985 och dess president 1989–1990. Hans tid vid makten präglades av hård repression mot oppositionella och fackföreningen Solidaritet och ett närmast unikt exempel av militärdiktatur inom det kommuniststyrda Östblocket. Mindre kritiska röster gjort gällande att Jaruzelski stabiliserade landet under en mycket kaotisk tid, undvek en sovjetisk invasion lik de i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 samt införde gradvisa reformer som utmynnade i fria val 1989–1990, bland de första bakom den forna Järnridån.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Jaruzelski härstammade från en adlig familj – hans far, Władysław Mieczysław Jaruzelski, deltog i polsk-ryska kriget 1920, hans farfar, Wojciech Jaruzelski senior, i januariupproret 1863–1864 mot den ryska ockupationen. Vid andra världskrigets början flydde familjen till Litauen den 15 september 1939 och efter det sovjetiska övertagandet av östra Polen blev han och hans familj deporterade till Sibirien. Där fick han arbeta i skogen och skadade synen (därav de mörka glasögonen). I Sibirien efter faderns död mönstrade han och blev skolad (fick en officersutbildning) av de ryska militärerna.
År 1960 blev han chef för arméns politiska avdelning, 1965 chef för generalstaben och från 1968 försvarsminister. Sedan 1971 var han medlem av politbyrån. Den 18 oktober 1981 blev han vald till förste partisekreterare. Vid statskuppen den 13 december 1981 tog han även över rollen som premiärminister och ordförande i WRONA (Militärt råd för nationellt försvar; styrande junta).
Som förstesekreterare i det polska kommunistpartiet införde Jaruzelski undantagstillstånd den 13 december 1981 som ett svar på den fackliga och politiska kamp som Solidaritet förde men också för att förekomma hot om invasion från Sovjetunionen. Jaruzelski var förstesekreterare fram till 1989, därefter var han Polens president fram till 1990 – han avgick frivilligt efter ökat folktryck.
Efter kommunismens fall
[redigera | redigera wikitext]Efter kommunismens fall publicerade Jaruzelski ett antal böcker för att förklara sitt handlande. Han var inte politiskt aktiv mer än genom att delta i debatter och stödja EU-anslutningen och det post-kommunistiska partiet. 31 mars 2006 påbörjades förberedelser för åtal mot Jaruzelski för brott under krigstillståndet 1981, bland annat för frihetsberövanden.[2] Det har också kommit fram komprometterande dokument om att militärerna deltog i förhör av de strejkande, vilket stred mot dåvarande folkrepubliken Polens lagar. 17 april 2007 väcktes åtal mot honom och åtta andra höga samtida ämbetsmän, bland annat förre kommunistpartiledaren Stanisław Kania. Jaruzelski åtalades för "kommunistiska brott" och "att ha lett en väpnad organisation av brottslig karaktär". Jaruzelski riskerade upp till 10 års fängelse.[3] Jaruzelski anförde till sitt försvar att alternativet till krigstillståndet 1981 var en sovjetisk militär inmarsch i landet på samma sätt som i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968, vilket skulle ha lett till många dödsoffer. Enligt polska media skulle Michail Gorbatjov ställa sig bakom Jaruzelski i den kommande rättegången. Men på grund av Jaruzelskis hälsotillstånd gick processen långsamt och rättegången sköts upp flera gånger.[4] Den 25 maj 2014 avled Jaruzelski utan att rättegången hann fullföljas och utan att någon dom fallit.[5]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Storkors av Frälsarens orden, 1987
Kedja av Isabella den katolskas orden, 1989[6]
Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, 17 april 1989[7]
Srebrny Medal „Zasłużonym na Polu Chwały”
Arbetets baners order, första graden
Röda fanans orden
Medalj för 40-årsjubileet av folkets Polen
Riddare av Polonia Restituta
Medalj för 30-årsjubileet av folkets Polen
Medaljen för seger och frihet 1945
Storkorsriddare med kedja av Republiken Italiens förtjänstorden
Medalj "för Warszawa 1939–1945"
Medalj för försvar av Berlin
Storkorset av Henrik Sjöfararens orden[8]
Bronsmedaljen för väpnade styrkor i fäderneslandets tjänst
Medaljen for fortjenester av landets forsvar i bronse
Officer av Polonia Restituta- Jan Krasickis medalj
Cross of Valour (1944)
Jubileumsmedalj ”40-årsdagen av segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Silverkors av Virtuti Militari
Medalj för polska staten 1000 år
Polens förtjänstkors i silver
Silvermedaljen för väpnade styrkor i fäderneslandets tjänst
Gullmedaljen for væpnede styrker i fedrelandets tjeneste
Guldmedaljen av Orden för nationellt försvar
Silvermedaljen av Orden för nationellt försvar
Pro Memoria-medaljen
Karl-Marx-Orden
Oktoberrevolutionsorden
Nationella utbildningskommissionens medalj
Klement Gottwald-orden
Medalj för 10-årsjubileet av folkets Polen
Kommendör av Kronorden
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Röda fanans orden
Leninorden
Zjukovmedaljen
Georgi Dimitrov-orden
Scharnhorstorden
Medalj "För Warszawas befrielse"
Orden Byggare av Folkets Polen
Tredje graden av Grunwaldskorsets orden
Medalj "för Oder, Neisse och Östersjön"
Medalj för stärkande av vapenvänskap
Folkens vänskapsorden
Officer av Hederslegionen
Jubileumsmedalj "50-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945"
Jubileumsmedalj "65-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandskriget 1941–1945"
Medalj "För belägringen av Berlin"
Jubileumsmedalj "60-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945"
Storkors av Hederslegionen
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Nationalencyklopedin, band 10 (Höganäs: Bra böcker, 1993).
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Polens förre diktator Jaruzelski död Dagens Nyheter, läst 2014-05-26
- ↑ DN/TT-Reuters 2006-03-31: Åtal förbereds mot 82-årige Jaruzelski
- ↑ DN/TT-Reuters 2007-04-17: Polens exdiktator åtalas
- ↑ ”Fd polsk ledare anklagas för truppbegäran”. SVT Nyheter. 9 december 2009. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/fd-polsk-ledare-anklagas-for-truppbegaran?regionalmeny=1. Läst 26 juni 2017.
- ↑ Jan Lewenhagen (26 maj 2014). ”Polens sista kommunistledare död”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/arkiv/varlden/polens-sista-kommunistledare-dod/. Läst 26 juni 2017.
- ↑ BOE-ID: BOE-A-1989-23327.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 498.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.ordens.presidencia.pt .[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Wojciech Jaruzelski.
|
- Polens premiärministrar
- Polens presidenter
- Polska kommunister
- Polska generaler
- Personer i Polen under 1900-talet
- Personer i Polen under 2000-talet
- Personer från Lublins vojvodskap
- Födda 1923
- Avlidna 2014
- Män
- Kommendörer av Hederslegionen
- Mottagare av Polonia Restituta
- Mottagare av Leninorden
- Mottagare av Röda fanans orden
- Kommendörer av Belgiska Kronorden
- Mottagare av Isabella den katolskas orden
- Officerare av Hederslegionen
- Mottagare av Italienska republikens förtjänstorden
- Storkorset av Frälsarens orden
- Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden