Xianbei

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bältspännen från Xianbei, 3-400 år f.Kr.

Xianbei (traditionell kinesiska: 鮮卑?, förenklad kinesiska: 鲜卑?, pinyin: Xiānbēi) var ett betydande nomadfolk som levde i Manchuriet och östra Mongoliet, eller Stora Khingan. Dessa besegrade de nordliga Xiongnu-stammarna år 87 och bodde därpå i nuvarande Mongoliet. De var av stor politisk och militär betydelse i den kinesiska historien fram till 200-talets senare hälft.

Nomadfolket utgjorde den största och viktigaste federationen av nomadstammar under Jindynastin, De sexton kungadömena och de sydliga och nordliga dynastierna. De olika stammarna i federationen var tuoba (拓跋), tufa (禿髮), qifu (乞伏), murong (慕容), yuwen (宇文), och duanshi (段氏). Från tuobastammarna vet man att Xianbeis ursprung var urindoeuropeiskt/turkfolk. Xianbei blev en del av Xiongnu på den Eurasiska stäppen, men när Handynastin krossade Xiongnu allierade sig Xianbei med Han.[1]

Under perioden De sexton kungadömena grundade Xianbei flera riken såsom Dai (315–376), Tidigare Yan (337–370), Västra Yan (384–394), Senare Yan (384–409), Södra Yan (398–410), Västra Qin (385–431) och Södra Liang (397–414).[2] Tillsammans med Xiongnu, Di, Jie och Qiang benämndes Xianbei som en av Fem barbarer.[3][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]