Yngve Öhman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Karl Yngve Öhman, född 27 mars 1903 i Stockholm, död 17 juni 1988 i Lund, var en svensk astrofysiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Öhman disputerade år 1930 vid Uppsala universitet[1], och arbetade sedan vid Uppsala astronomiska observatorium, bland annat som observator åren 1938-1939[2]. Han var 1953-1968 professor i astrofysik vid Stockholms observatorium, och blev 1947 ledamot av Vetenskapsakademien, 1958 av Royal Astronomical Society samt invaldes 1959 i både Fysiografiska sällskapet i Lund och Vetenskapssocieteten i Uppsala.

Öhman sysslade ursprungligen med spektralklassifikation och analys av stjärnspektra, en typ av observationell astrofysik som odlades i den gruppering av astronomer som bildats i kretsarna kring Bertil Lindblad.[3]

Öhman kom emellertid efterhand att lämna denna typ av astronomisk verksamhet, speciellt ägnade han sig åt solforskning. Observatoriet i Saltsjöbaden, där Öhman var verksam, kompletterades med en observationsstation speciellt inriktad på solastronomi. Först undersöktes möjligheterna att förlägga en sådan station till den svenska fjällvärlden, och Öhman och Donald Menzel genomförde noggranna studier för att finna en optimal placering för en sådan station. En alternativ placering för en svensk solstation uppstod dock i och med att Axel Munthe donerade sin fastighet på Capri, och det var på denna ö Öhman grundade en svensk solforskningsstation i vars verksamhet kom igång i början av 1950-talet. Denna station flyttades under 1970-talet till La PalmaKanarieöarna, och utrustades senare med ett stort solteleskop, då även inriktningen på arbetet ändrades något.

Efter studier av ljusets polarisation konstruerade han ett flertal polarisationsinstrument, polarimetrar, för observationer av astronomiska objekt, bland annat uppfann han oberoende av Bernard Lyot ett interferensfilter för avbildning av solytan i ett smalt våglängdsintervall för studium av flares, protuberanser och andra solfenomen. Öhmans intresse för vetenskaplig instrumentering och annan teknik avkastade bland annat ett antal patent- och konsultuppdrag i diverse tekniska sammanhang.

Öhman deltog i IGY, det internationella geofysiska året 1957-1958, där han samordnade storskaliga internationella övervakningar av solaktiviteten, en typ av solastronomi som även under lång tid präglade arbetet vid Capristationen.

Mot slutet av sitt liv engagerade sig Yngve Öhman i kalla krigsrelaterade frågor som människans möjlighet att överleva ett tredje världskrig.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gustav Holmberg, "Yngve Öhman, utbyteszonerna och svensk solforskning under efterkrigstiden”, i Sven Widmalm ed., Vetenskapens sociala strukturer: Sju historiska fallstudier om konflikt, samverkan och makt. Lund: Nordic Academic Press, 2008. Elektronisk version (pdf)
  • Gustav Holmberg, Reaching for the Stars: Studies in the History of Swedish Stellar and Nebular Astronomy, 1860-1940, (Lund, 1999)
  • Gustav Holmberg, "Yngve Öhman" i Thomas Hockey, ed., Biographical Encyclopedia of Astronomers (Springer, 2007)
  • Gustav Holmberg, ”’Människoartens utplåning kan inte uteslutas’: om en hotad planet” i Gunnar Broberg, Jonas Hansson, Elisabeth Mansén eds., Filosofiska citat: Festskrift till Svante Nordin (Stockholm: Atlantis, 2006). Elektronisk version (pdf)
  • Yngve Öhman i Vem är det 1969

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Öhman, Yngve (1930) (på eng). Spectrophotometric studies of B, A and F type stars. Nova acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis, 0029-5000 ; Ser. 4, 7:3. Uppsala: [Norblads bokh.]. Libris 1341176 
  2. ^ Observatorstjänsten i astronomi vid Uppsala universitet 1746-2011
  3. ^ Holmberg, Gustav (1999). Reaching for the Stars: Studies in the History of Swedish Stellar and Nebular Astronomy, 1860-1940. sid. 136ff