Serenad

För en svensk operett från 1944 av Lajos Lajtai, se Serenad (operett). För Serenade to Spring, se Danse mot vår.

Serenad betyder ursprungligen en nattlig hyllningssång framförd utomhus. Ordet kommer från italienskans serenata, av sereno; "klar (lugn) natt(himmel)".^[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Redan trubadurerna i 1100-talets Occitanien sjöng serenader för sitt hjärtas dam till ackompanjemang av luta, och serenadtraditionen levde vidare särskilt i renässansens Italien. Under 1600-talet blev det sed att studenterna i Europas universitetsstäder under natten tågade runt och hyllade sina utvalda flickor med serenader. Senare bildades små instrumentalkörer som kunde hyras för samma ändamål, och detta ledde till uppkomsten av en särskild instrumental musikform, serenata eller cassazione.

Instrumentalmusik[redigera | redigera wikitext]

Från och med 1700-talet betecknar alltså serenad även ett rent instrumentalmusikverk i mindre format för orkester. Mozart skrev många serenader och senare även bland andra Brahms och Tjajkovskij. I Sverige har under 1900-talet bland andra Wilhelm Stenhammar, Lars-Erik Larsson och Dag Wirén komponerat serenader.

Manskör[redigera | redigera wikitext]

Under romantiken skrevs många serenader för manskör, speciellt i de då enda svenska universitetsstäderna Uppsala och Lund. Där lever ännu bland studenterna traditionen att i manskör, med en eller flera i varje stämma, sjunga serenader för flickorna natten före studentnationernas Vårbal i mitten av maj.

I latinska länder, särskilt i Spanien, lever en motsvarande tradition bland de manliga studenterna att sjunga serenader. Där härstammar traditionen ända från 1200-talet och sånggrupperna kallas "Tunasångare".

Kända serenader[redigera | redigera wikitext]

Instrumentalverk[redigera | redigera wikitext]

Serenad nr.10 - Gran Partita (Mozart, 1781–84)
Eine kleine Nachtmusik (Mozart, 1787)
Serenad nr 1 i D-dur (Brahms, 1860)
Serenad nr 2 i A-dur (Brahms, 1860)
Serenad för stråkar (Tjajkovskij, 1880)
Serenad i F-dur (Wilhelm Stenhammar, 1913)
Serenad för stråkorkester (Lars-Erik Larsson, 1936)
Serenad för stråkorkester (Dag Wirén, 1937)

Manskörsånger[redigera | redigera wikitext]

Svärdssång - ("Väcksång", sjungs direkt före serenadprogrammet)
Till Österland vill jag fara
Kristallen den fina
Kom du ljuva hjärtevän
I månans skimmer (Över nejdens skönhet glimmar)
Stjärnorna tindra re'n
Slumra hulda vid min sång - ("Slummersång", sjungs som sista sång)
Gute Nacht (Warum bist du so ferne?) - ("Slummersång", sjungs som sista sång)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Serenad i Nationalencyklopedins nätupplaga.
Serenad i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)
Sohlmans musiklexikon (1979)
Jonsson, Leif (1990). Ljusets riddarvakt: 1800-talets studentsång utövad som offentlig samhällskonst. Studia musicologica Upsaliensia, 0081-6744. Uppsala: Uppsala universitet. Libris 8359078. ISBN 91-554-2562-3
Tunagrupper - engelskspråkiga Wikipedia