2 cm Flak 38

2 cm Flak 38
2 cm Flak 38
	;
Typ	Luftvärnsautomatkanon
Ursprungsplats	Nazityskland
Tjänstehistoria
I tjänst	Nazityskland: 1939–1945
Använts av	Finland: 1944–1962
Krig	Andra världskriget; Kalla kriget
Produktionshistoria
Producerad	1938–1945
Tillverkare	Rheinmetall
Antal tillverkade	mer än 144 000 tillsammans med 2 cm Flak 30 (2 cm Flakvierling 38 antal per eldrör)
Varianter	2 cm Flak 38, Gebirgsflak 38, Flakvierling 38
Specifikationer
Vikt	470 kg (enkellavett i skjutläge); 760 kg (enkellavett i körläge)
Längd	2,24 meter (framåtriktad enkellavett)
Kaliberlängd	L/65 (med bakstycke)
Bredd	1,81 meter (sidriktad enkellavett)
Höjd	1,49 meter (högriktad enkellavett)
Besättning	7 man
Patron/Laddning	20 × 138 mm B
Ammunitionsvikt	0,3-0,34 kg
Kaliber	20 mm
Rekyl	400 kg
Lavett	enkellavett
Höjdriktsgränser	-12° till +90°
Sidriktfält	360°
Eldhastighet	450 sk/m
Utgångshastighet	860-900 m/s
Effektiv räckvidd	2000 m
Maximal räckvidd	5000 m
Riktmedel	Reflexsikte med korrektör

2 cm Flak 38, förkortning av 2 cm Flugabwehrkanone 38 (direktöversatt: 2 cm flygvärnskanon 38), var en tyskutvecklad 20 mm luftvärnsautomatkanon som användes på stor skala under andra världskriget. Kanonen var en vidareutveckling av 2 cm Flak 30 från slutet av 1930-talet där man höjt eldhastigheten från 300 till 450 skott per minut. 2 cm Flak 30 och 2 cm Flak 38 kom att tjänstgöra jämsides under kriget.

Nazityskland: 2 cm Flak 38 (2 cm C/38)[redigera | redigera wikitext]

2 cm Flak 38 utvecklades som en ersättare för 2 cm Flak 30, vars eldhastighet ansågs för låg (300 skott per minut). Konstruktören Rheinmetall vidareutvecklade därav 2 cm Flak 30 till det som kom att bli 2 cm Flak 38 genom att höja eldhastigheten till 450 skott per minut och göra hela konstruktionen lättare. Utöver detta var pjäsen mycket lik dess föregångare. I tyska armén (Das Heer) betecknades den nya pjäsen 2 cm Flak 38; i den tyska marinen (Kriegsmarine), 2 cm C/38.

För att ge fallskärms- och bergsjägare luftvärnskapabilitet, anlitades Mauser för att producera en förenklad version av 2 cm Flak 38 med lättare lavettage, vilken kom att införas som 2 cm Gebirgsflak 38, förkortat 2 cm Gebf 38. Den hade en starkt förenklad lavett som saknade bogseringsförmåga. Dessa förändringar minskade den totala vikten av pjäsen till 276 kg. Produktionen startade 1941 och pjäsen kom ut i fält 1942.

Efter viss tid utvecklades även en kvadrupelpipig-variant av pjäsen för att öka verkan mot flygmål. Denna pjäs fick namnet 2 cm Flakvierling 38, där vierling betyder "fyrling". 2 cm Flakvierling användes mycket flitigt under andra världskrigets slutskede och utgjorde bestyckning på diverse olika fordon, exempelvis luftvärnskanonvagnen Flakpanzer IV Wirbelwind.

2 cm Flak 38 i plattformslavett.
2 cm Flak 38 i plattformslavett med pansarsköld.
2 cm Flakvierling 38, kvadrupellavett.
Flakpanzer IV Wirbelwind luftvärnskanonvagn.

Finland: 20 ItK/38[redigera | redigera wikitext]

Finland kom att 1939 köpa in 30 stycken 2 cm Flak 30 inför vinterkriget och ytterligare 20 stycken under kriget. Dessa utgjorde en viktig del av det finska luftvärnet under vinterkriget men fanns i för få antal. När fortsättningskriget drog igång fick Finland möjligheten att köpa uppföljaren 2 cm Flak 38 från Nazityskland, varav 93 till 113 vapen anskaffades runt 1944. Dessa betecknades 20 mm IlmatorjuntaKanuuna m/38, förkortat 20 ItK/38 (finska för "20 mm luftvärnskanon m/38").^[1]

Finland kom att bruka 20 ItK/30 och 20 ItK/38 fram tills början av 1960-talet då de magasinerades och slutligen skrotades på 1990-talet.^[1]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

2 cm Flugabwehr-Kanone 38 (2 cm Flak 38): Grundvariant
2 cm Gebirgsflak 38 (2 cm Gebf 38): Lättviktspjäs för bergstrupper och fallskärmsjägare.
2 cm Flak-Vierling 38: Kvadrupelpjäs.