80 cm järnvägskanon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
80 cm Kanone (E)
Dora Modell.jpg
En modell av 80 cm järnvägskanonen ”Dora”.
Typ Järnvägsartilleri
Ursprungsplats Nazityskland
Tjänstehistoria
Använts av Nazityskland
Krig Andra världskriget
Produktionshistoria
Tillverkare Krupp
Enhetskostnad 7 miljoner riksmark
Producerad 1941
Specifikationer
Vikt 1 350 ton
Längd 47,3 meter
Kaliberlängd 32,5 meter
Besättning 4 000 man

Granat Spränggranat (4,8 ton)
Pansargranat (7,1 ton)
Kaliber 800 mm
Bakladdning Skruvmekanism
Lavett Dubbelspårig järnvägslavett
Elevation 65°
Sidriktfält
Eldhastighet Ett skott per 45 min eller 14 granater per dygn
Utgångshastighet 820 m/s (spränggranat)
720 m/s (pansargranat)
Maximal räckvidd 48 km (spränggranat)
37 km (pansargranat)
En granat och en laddningshylsa i kaliber 80 cm.

80 cm järnvägskanon (tyska: 80 cm Kanone (Eisenbahn)) var med sina 1350 ton den största kanon som någonsin byggts.[1] Endast två kanoner, Dora och Schwerer Gustav byggdes.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

1934 fick Krupp i uppdrag att designa en kanon som kunde slå ut forten i Maginotlinjen. För att klara det var pjäsen tvungen att kunna slå igenom 7 meter armerad betong eller en meter stålpansar från ett avstånd som var större än det franska artilleriets räckvidd. Doktor Erich Müller räknade ut att det skulle krävas en projektil på ca 7 ton, ungefär 80 cm i diameter som avfyrades från ett 30 meter långt eldrör. En sådan kanon skulle väga minst 1 000 ton och vara betydligt större än någon kanon som tillverkats tidigare. Efter att Adolf Hitler personligen intresserat sig för projektet 1936 tog utvecklingen fart och 1937 började den första kanonen byggas.

Design[redigera | redigera wikitext]

För att bära upp denna väldiga pjäs krävdes en lavett som var betydligt bredare än vad som kunde transporteras på en normalspårig järnväg. Lösningen blev en lavett som gick på dubbelspår och som hade inte mindre än 40 axlar för att fördela den enorma tyngden. Hela pjäsen kunde demonteras för att fraktas i delar på enkelspår. Att montera pjäsen tog 54 timmar och krävde tre parallella spår. Tiden inkluderar inte de tre till sex veckor det tog att bygga spåren och den kran på 110 ton över spåren som behövdes för monteringen.

När pjäsen väl var färdigbyggd rullades den in på den kilometerlånga, krökta bana som skulle användas för avfyring. Pjäsen drogs av två synkroniserade D311 diesellok på 690 kW vardera. Ammunition rullades fram på järnvägsvagnar och kunde lyftas upp på laddbordet av de kranar som fanns baktill på lavetten.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Pjäserna blev klara för sent för att användas mot Maginotlinjen, men ”Dora” kom till användning under belägringen av Sevastopol i juni 1942 där den sattes in mot sovjetiska kustbefästningar. Sin mest spektakulära insats gjorde hon mot ammunitionsupplaget ”Vita Klippan”. Ammunitionen lagrades i ett bergrum 30 meter under sjöbotten och skyddades av ett tak av 10 meter tjock betong. Efter nio avfyrade granater var lagret utslaget.

Efter belägringen av Sevastopol transporterades kanonen till testskjutfältet i Rügenwalde där den andra pjäsen ”Schwerer Gustav” var under utprovning. De två kanonerna kom aldrig mer till användning och de sprängdes 14:e april 1945 cirka 50 kilometer sydöst om Chemnitz.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gerald Bulls kanon ”Big Babylon” skulle ha blivit ännu större, men den byggdes aldrig.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 80-cm-Kanone (E), 2010-12-25.