4 × 100 meter stafett för herrar i friidrott vid olympiska sommarspelen 2012

Från Wikipedia
Olympiska sommarspelen 2012
Friidrott Friidrott
Herrarnas 4 × 100 meter
Information
Datum10-11 augusti 2012
Nationer16 nationer
ArenaLondons Olympiastadion
Regerande
mästare		 Jamaica
Placeringar
 Jamaica
 USA[a]
 Trinidad och Tobago
ossvart Föregående Följande ossvart
Peking 2008 Rio de Janeiro 2016
Friidrott vid
olympiska sommarspelen 2012
Herrar Grenar Damer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer 		100 m
200 m
400 m
800 m
1.500 m
5.000 m
10.000 m 		Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer 		100 m häck
110 m häck
400 m häck
3.000 m hinder 		Detaljer
0
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer 		4 × 100 m
4 × 400 m 		Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer 		Maraton
20 km gång
50 km gång 		Detaljer
Detaljer
0
Detaljer
Detaljer 		Längdhopp
Tresteg 		Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer 		Höjdhopp
Stavhopp 		Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer 		Diskus
Kulstötning
Spjutkastning
Slägga 		Detaljer
Detaljer
Detaljer
Detaljer
0
Detaljer 		Sjukamp
Tiokamp 		Detaljer
0

Herrarnas stafett 4 × 100 meter vid olympiska sommarspelen 2012, i London i Storbritannien avgjordes den tionde och elfte augusti på Londons Olympiastadion.[1] Tävlingen inleddes med en försöksomgång där alla nationer deltog för att kvalificera sig till finalen. I finalen deltog 8 nationer. [2] Nesta Carter, Michael Frater, Usain Bolt, Asafa Powell och Dwight Thomas från Jamaica var regerande mästare efter segern i Peking 2008.[3]

Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

Event Guld Silver Brons
4 x 100 meter  Jamaica
Kemar Bailey-Cole
Yohan Blake
Usain Bolt
Nesta Carter
Michael Frater 		 USA[a]
Ryan Bailey
Jeff Demps
Trell Kimmons
Justin Gatlin
Tyson Gay
Darvis Patton 		 Trinidad och Tobago
Keston Bledman
Marc Burns
Emmanuel Callander
Richard Thompson

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Före tävlingarna gällde dessa rekord:

Världsrekord (WR) Jamaica Jamaica
Nesta Carter
Michael Frater
Yohan Blake
Usain Bolt 		37,04 sekunder Sydkorea Daegu, Sydkorea 4 sept. 2011 [4]
Olympiskt rekord (OR)  Jamaica
Nesta Carter
Michael Frater
Usain Bolt
Asafa Powell 		37,10 sekunder Kina Beijing, Kina 22 augusti 2008 [5]
Världsårsbästa (WL) ej fastställt

Program[redigera | redigera wikitext]

Tider anges i lokal tid, det vill säga västeuropeisk sommartid (UTC+1).[1]

10 augusti

19:45 – Försök

11 augusti
  • 21:00 – Final

Resultat[redigera | redigera wikitext]

  • Q innebär avancemang utifrån placering i heatet.
  • q innebär avancemang utifrån total placering.
  • DNS innebär att personen inte startade.
  • DNF innebär att personen inte fullföljde.
  • DQ innebär diskvalificering.
  • NR innebär nationellt rekord.
  • OR innebär olympiskt rekord.
  • WR innebär världsrekord.
  • WJR innebär världsrekord för juniorer
  • AR innebär världsdelsrekord (area record) (i detta fall Oceanien)
  • PB innebär personligt rekord.
  • SB innebär säsongsbästa.

Försöksomgång[redigera | redigera wikitext]

Den inledande försöksomgången hölls den 10 augusti.

Heat 1[redigera | redigera wikitext]

Placering Bana Nation Tävlande Tid Noteringar
1 6  Jamaica Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Kemar Bailey-Cole 37,39 Q, SB
2 3  Kanada Gavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn Warner 38,05 Q, SB
3 7  Nederländerna Brian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk 38,29 Q, NR
4 8  Brasilien Aldemir da Silva Junior, Sandro Viana, Nilson Andre, Bruno de Barros 38,35 SB
5 5  Kina Guo Fan, Liang Jiahong, Su Bingtian, Zhang Peimeng 38,38 NR
6 4  Saint Kitts och Nevis Lestrod Roland, Jason Rogers, Antoine Adams, Brijesh Lawrence 38,41 NR
7 9  Italien Simone Collio, Jacques Riparelli, Davide Manenti, Fabio Cerutti 38,58 SB
2  Storbritannien Christian Malcolm, Dwain Chambers, Danny Talbot, Adam Gemili DQ (37,93)

Heat 2[redigera | redigera wikitext]

Placering Bana Nation Tävlande Tid Noteringar
1 7  USA[a] Jeff Demps, Darvis Patton, Trell Kimmons, Justin Gatlin 37,38 Q, NR
2 9  Japan Ryota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka 38,07 Q, SB
3 4  Trinidad och Tobago Richard Thompson, Marc Burns, Emmanuel Callender, Keston Bledman 38,10 Q, SB
4 5  Frankrike Jimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon 38,15 q
5 2  Australien Anthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Josh Ross 38,17 q, AR
6 3  Polen Kamil Masztak, Dariusz Kuć, Robert Kubaczyk, Kamil Kryński 38,31 NR
7 6  Tyskland Julian Reus, Tobias Unger, Alexander Kosenkow, Lucas Jakubczyk 38,37
8 8  Hongkong Tang Yik Chun, Lai Chun Ho, Ng Ka Fung, Tsui Chi Ho 38,61

Final[redigera | redigera wikitext]

Finalen ägde rum den 11 augusti.

Placering Bana Nation Tävlande Tid Noteringar
1 6  Jamaica Nesta Carter, Michael Frater, Yohan Blake, Usain Bolt 36,84 WR OR NR
2 7  USA[a] Trell Kimmons, Justin Gatlin, Tyson Gay, Ryan Bailey 37,04 NR
3 9  Trinidad och Tobago Keston Bledman, Marc Burns, Emmanuel Callender, Richard Thompson 38,12
4 3  Frankrike Jimmy Vicaut, Christophe Lemaitre, Pierre-Alexis Pessonneaux, Ronald Pognon 38,16
5 4  Japan Ryota Yamagata, Masashi Eriguchi, Shinji Takahira, Shota Iizuka 38,35
6 8  Nederländerna Brian Mariano, Churandy Martina, Giovanni Codrington, Patrick van Luijk 38,39
7 2  Australien Anthony Alozie, Isaac Ntiamoah, Andrew McCabe, Joshua Ross 38,43
5  Kanada Gavin Smellie, Oluseyi Smith, Jared Connaughton, Justyn Warner DQ (38,07) R 163.3a

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] USA blev diskvalificerat efter att Tyson Gay blev avstängd för drogbruk. IOC flyttade officiellt medaljerna först 2015.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Athletics at the 2012 Summer Olympics, 26 januari 2017.
  1. ^ [a b] ”Men's 4 x 100m Relay” (på engelska). Arkiverad från originalet den 27 april 2013. https://archive.is/20130427005401/http://www.london2012.com/athletics/event/men-4x100m-relay/timetable/. Läst 21 juli 2012. 
  2. ^ ”Men's 4x100m Relay competition format” (på engelska). Arkiverad från originalet den 27 april 2013. https://archive.is/20130427003857/http://www.london2012.com/athletics/event/men-4x100m-relay/competition-format/. Läst 21 juli 2012. 
  3. ^ ”Resultat 4x100 meter, Peking 2008”. Internationella friidrottsförbundet. 22 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 17 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120717182259/http://www.iaaf.org/oly08/results/eventcode=3659/racedate=08-22-2008/sex=M/discCode=4X1/combCode=hash/roundCode=f/results.html#detM_4X1_hash_f. Läst 21 juli 2012. 
  4. ^ ”Världsrekord, herrar”. Internationella friidrottsförbundet. http://www.iaaf.org/statistics/recbycat/location=O/recordtype=WR/event=0/age=N/area=0/sex=m/records.html. Läst 17 juli 2012. 
  5. ^ ”Olympiska rekord, herrar”. Internationella friidrottsförbundet. http://www.iaaf.org/statistics/recbycat/location=O/recordtype=CR/event=OLY/age=N/area=0/sex=M/records.html. Läst 17 juli 2012. 


v • r
4 × 100 meter stafett i friidrott vid olympiska sommarspelen
Herrar
1896-1908 • 1912 • 1920 • 1924 • 1928 • 1932 • 1936 • 1948 • 1952 • 1956 • 1960 • 1964 • 1968 • 1972 • 1976 • 1980 • 1984 • 1988 • 1992 • 1996 • 2000 • 2004 • 2008 • 2012 • 2016 •
Damer
1896-1908 • 1912 • 1920 • 1924 • 1928 • 1932 • 1936 • 1948 • 1952 • 1956 • 1960 • 1964 • 1968 • 1972 • 1976 • 1980 • 1984 • 1988 • 1992 • 1996 • 2000 • 2004 • 2008 • 2012 • 2016 •
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=4_×_100_meter_stafett_för_herrar_i_friidrott_vid_olympiska_sommarspelen_2012&oldid=48441046”