Usain Bolt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Usain Bolt
Bolt efter finalen på 100 m på OS 2008.

Bolt efter finalen på 100 m på OS 2008.

Friidrott, herrar

Nation: Jamaica Jamaica

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Peking 2008 4 x 100 meter
Guld Peking 2008 200 meter
Guld Peking 2008 100 meter
Guld London 2012 4 x 100 meter
Guld London 2012 200 meter
Guld London 2012 100 meter
Världsmästerskap
Silver Osaka 2007 4x100 meter
Silver Osaka 2007 200 meter
Guld Berlin 2009 100 meter
Guld Berlin 2009 200 meter
Guld Berlin 2009 4x100 meter
Guld Daegu 2011 4x100 meter
Guld Daegu 2011 200 meter
Guld Moskva 2013 100 meter
Guld Moskva 2013 200 meter
Guld Moskva 2013 4x100 meter
Världsmästerskap för juniorer
Guld Kingston 2002 200 meter
Silver Kingston 2002 4x100 meter
Silver Kingston 2002 4x400 meter

Usain St. Leo Bolt, med smeknamnet "Lightning" Bolt, född 21 augusti 1986 i Trelawny, Jamaica, är en jamaicansk friidrottare (kortdistanslöpare). Han har vunnit sex OS-guld och åtta VM-guld samt är innehavare av världsrekorden på 100 (9,58) och 200 meter (19,19). Därutöver ingick Bolt i det jamaicanska stafettlag som innehar världsrekordet på 4 x 100 meter (36,84). Tillsammans med Carl Lewis är Usain Bolt, i kraft av antalet vunna OS- och VM-guld på sprintdistans och de av honom markant förbättrade världsrekorden, tidernas främste kortdistanslöpare. Han kallas "världens snabbaste man" och "levande legend" efter alla sina guld och världsrekord.[källa behövs]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Usain Bolt föddes den 21 augusti 1986 i Sherwood Content, en liten stad i Trelawny, Jamaica, där han växte upp med sina föräldrar Wellesley och Jennifer Bolt, hans bror Sadeeki, och hans syster Sherine. Hans föräldrar ägde en lokal mataffär på landsbygden och Bolt lade ner mycket tid tillsammans med sin bror på gatorna, där han utövade sporterna cricket och fotboll. Som barn gick han i Waldensia Primary, en skola för alla åldrar. Vid 12 års ålder hade han blivit skolans snabbaste löpare på distansen 100 meter.[1]

När han inledde sina studier på William Knibb Memorial High School spelade han mestadels cricket, men hans tränare såg en stor talang i hans snabbhet och tipsade honom att börja i friidrott. Bolt följde dennes råd och han började snart tränas av Pablo McNeil och Dwayne Barrett. 2001 vann Bolt sin första medalj vid det årliga mästerskapet för jamaicanska high school-ungdomar, då han tog silver på 200 meter med tiden 22.04 sekunder.[2]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

2001 när han endast var 14 år gjorde Usain sin internationella debut, vid junior-Vm i Debrecen Ungern. Han vann sitt heat på 200 meter med tiden 21.94, men blev sedan utslagen i semifinalen.

2002 blev Bolt, som 15-åring, juniorvärldsmästare på 200 meter hemma i Kingston, Jamaica då han vann finalen på 20,61 före Antiguas Brendan Christian (20,74) och amerikanen Wes Felix (20,82). 2004 noterade Bolt juniorvärldsrekord på 200 meter då han den 11 april löpte på 19,93 i Devonshire. Genom rekordloppet blev Bolt den förste i världen (och fram till ingången av säsongen 2008 den ende) att löpa 200 meter på en tid under 20 sekunder före fyllda 20 år. 2005 sprang han åter 200 meter under 20 sekunder i London (19,99). 2006 förbättrade Bolt sitt personliga rekord till 19,88.[källa behövs]

Under 2007 noterade Bolt även jamaicanskt rekord med 19,75 och etablerade sig som en av världens främsta 200-meterslöpare. Även på 100 meter gjorde han stora framsteg under 2007, bland annat noterade han personligt rekord med 10,03. Vid Osaka-VM 2007 blev Bolt silvermedaljör på 200 meter efter att ha noterat 19,91, slagen av Tyson Gay (19,76) men före silvermedaljören från Helsingfors-VM 2005 Wallace Spearmon (20,05).[källa behövs]2008 etablerade sig Bolt som den bäste sprintern i världen. Den 31 maj 2008 slog han Asafa Powells världsrekord på 100 meter genom att vid Reebok Grand Prix i New York springa på 9,72, en förbättring av det gamla världsrekordet med två hundradelar. Han hade även noterat 9,76 en kort tid innan. På Grand Prix-tävlingen i Aten den 13 juli 2008 förbättrade han sitt personliga rekord på 200 meter till 19,67.[källa behövs]

Till skillnad från merparten av unga karibiska sprinters har Bolt valt att stanna kvar på hemön framför studier och träning vid något universitet i USA.[källa behövs]

OS 2008[redigera | redigera wikitext]

Bolt firar guldet på 100 meter i Peking

Efter att ha förbättrat landsmannen Asafa Powells världsrekord på 100 meter till 9,72 på försommaren 2008 var Bolt förhandsfavorit till att vinna OS på både 100 meter och 200 meter. Han väntades emellertid få hård konkurrens av Asafa Powell och amerikanen Tyson Gay, som var regerande världsmästare på både 100 och 200 meter. Dessa tre är de snabbaste någonsin på den prestigefyllda 100-metersdistansen.[källa behövs]

Guld på 100 meter[redigera | redigera wikitext]

Redan i försöken imponerade Bolt stort när han vann kvartsfinalen på 9,92, trots att han slog av på takten före målet. Semifinalen sprang han på 9,85, även här avstannande. Tyson Gay som skadat sig under de amerikanska mästerskapen missade emellertid finalen och av det utlovade "tre-kejsarslaget" blev därmed intet. I finalen var samtliga motståndare chanslösa mot Bolt, som med segertiden 9,69 blev den förste någonsin att under godkända vindförhållanden springa 100 meter på under 9,7 sekunder. Segermarginalen till silvermedaljören Richard Thompson från Trinidad & Tobago blev hela 20 hundradelar, vilket är extremt mycket i ett 100-meterslopp. Bolts överlägsenhet föreföll än större då han slog av på takten redan 10–15 meter före mål. Många experter tror att segertiden hade kunnat bli ner mot 9,60 om han gett allt ända in på mållinjen. Hans reaktionstid var loppets näst sämsta.[3] Och vinden var 0,0 m/s.

Guld på 200 meter[redigera | redigera wikitext]

Bolt leder finalen på 200 meter. Shawn Crawford (t.v.) vann silvret.

20 augusti 2008 blev det guld även på 200 meter och på nytt världsrekord. Michael Johnsons världsrekord på 19,32 från OS i Atlanta 1996 hade betraktats som nästan oslagbart men Bolt slog till med 19,30 i motvind -0,9 m/s och raderade ut Johnsons rekord. Därmed blev han också den förste som vann både 100 och 200 meter i samma OS sedan Carl Lewis vid OS i Los Angeles 1984. Han blev också den förste någonsin att slå världsrekord på både 100 meter och 200 meter under ett OS.[källa behövs]

Guld på 4x100 meter[redigera | redigera wikitext]

22 augusti 2008 togs det tredje raka guldet tillika världsrekordet. I stafettlaget med Nesta Carter, Michael Frater och Asafa Powell vann Jamaica överlägset på tiden 37,10.

Efter OS 2008[redigera | redigera wikitext]

Bolt tävlade i Manchester i maj 2009 på distansen 150 meter – en distans som sällan löps och som denna gång sprangs på en stadsbana. Bolt fick tiden 14,35 vilket är den bästa tid som någon har sprungit distansen på.[4]

I VM-finalen på 100 meter 2009 i Berlin vann Bolt på nya världsrekordet 9,58 och blev därmed först med att springa under 9,60 på distansen. Bolt fick en bra start och drog ifrån övriga fältet fram till 50 meter. Efter att även ha gjort en bra avslutning vann han loppet 13 hundradelar före tvåan Tyson Gay. Tidigare samma kväll hade han vunnit semifinalen avstannande på 9,89. I samma VM, fyra dagar senare, slog han nytt världsrekord även på distansen 200 meter med tiden 19,19 sekunder, 62 hundradelar bättre än tvåan Alonso Edward.[5] Efter VM fick Bolt en bit av Berlinmuren och sa då "Ich bin ein Berlino".[6]

Friidrotts-VM 2011[redigera | redigera wikitext]

Han ansågs vara den största favoriten på 100 meter vid VM 2011 i Daegu, men blev i finalen diskad på grund av en tjuvstart.[7] Däremot gick det bättre på 200 meter, Bolt vann på tiden 19,40. I finalen på 4x100 meter sprang Bolt den sista sträckan för det jamaicanska stafettlaget och sprang in på tiden 37,04, som innebar nytt världsrekord.

OS 2012[redigera | redigera wikitext]

Inför mästerskapet så var det många som undrade om Usain Bolt skulle kunna försvara sitt OS-guld på 100 meter då han inte riktigt hade dominerat distansen som tidigare och hade tufft motstånd i bland annat landsmannen Yohan Blake. Men väl i finalen så var det ingen tvekan om vem som var bäst. Bolt sprang ifrån det övriga startfältet och vann guldet på tiden 9,63 vilket var nytt olympiskt rekord och den näst snabbaste tiden någonsin.[8]

Förväntningarna inför finalen på 200 meter var höga och många väntade sig en hård kamp mellan Bolt och Blake som båda hade visat fin form under mästerskapet. Under loppet så visade Bolt ännu en gång vilken fantastisk sprinter han är då han lyckades vinna loppet på 19,32. Hans femte OS-guld var därmed säkrat och efter loppet sade Bolt att han nu var en levande legend.[9]

På korta stafetten 4x100m med Bolt som slutman vann Jamaica på nytt världsrekord 36,84.

Friidrotts-VM 2013[redigera | redigera wikitext]

Försnacket hade framförallt handlat om dopningsproblemen inom sporten då två av Usain Bolts stora konkurrenter, Tyson Gay och Asafa Powell, strax innan mästerskapet hade blivit fällda för dopning vilket lett till att Bolts största utmanare på förhand såg ut att bli den tidigare dopningsavstängde Justin Gatlin. Men Bolt levde återigen upp till förväntningarna och sprang hem guldet på 9,77 i regnet på Luzjnikistadion i Moskva.

Personliga rekord[redigera | redigera wikitext]

Distans Tid Stad Datum Rekord Anmärkning
100 meter 9,58 Berlin 16 augusti 2009 Världsrekord Bolt har också den näst snabbaste tiden någonsin (9,63 och delar tredje snabbaste tiden på 9,69 med Tyson Gay. Bolt sprang 9,63 och det är det olympiska rekordet.
200 meter 19,19 Berlin 20 augusti 2009 Världsrekord Bolt har också det olympiska rekordet på 19,30 och vid den tiden (2008) var det världsrekordet.
4 x 100 meter 36,84 London 11 augusti 2012 Världsrekord Med Nesta Carter, Michael Frater och Yohan Blake

Världsrekord[redigera | redigera wikitext]

  • 31/5 2008 – 100 m – 9,72
  • 16/8 2008 – 100 m – 9,69
  • 16/8 2009 – 100 m – 9,58 (nu gällande)
  • 17/5 2009 – 150 m – 14,35 (nu gällande)
  • 20/8 2008 – 200 m – 19,30
  • 20/8 2009 – 200 m – 19,19 (nu gällande)
  • 22/8 2008 – 4x100 m – 37,10
  • 4/9 2011 - 4x100 m - 37,04
  • 11/8 2012 - 4x100 m - 36,84 (nu gällande)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://jamaica-gleaner.com/gleaner/20080805/news/news6.html
  2. ^ http://www.iaaf.org/news/news/focus-on-athletes-usain-bolt
  3. ^ ”Timetable - 100 Metres”. iaaf.org. http://www.iaaf.org/oly08/results/eventcode=3659/bydiscipline/disctype=4/sex=M/discCode=100/combCode=hash/roundCode=f/results.html#detM_100_hash_f. Läst 5 augusti 2010. 
  4. ^ Bolt världens snabbaste - igen /SVT-Play 18 maj 2009
  5. ^ IAAF official results
  6. ^ http://sports.yahoo.com/olympics/news?slug=ap-worlds-bolt-berlin&prov=ap&type=lgns
  7. ^ ”Usain Bolt false starts, eliminated in final”. ESPN. 28 augusti 2011. http://espn.go.com/olympics/trackandfield/story/_/id/6903427/world-championships-usain-bolt-eliminated-100-meter-final-false-start. Läst 28 augusti 2011. 
  8. ^ ”Bolts 9,63 nytt olympiskt rekord”. SVT. 5 augusti 2012. http://www.svt.se/os/friidrott/bolt-startar-pa-bana-7. Läst 5 augusti 2012. 
  9. ^ ”Usain Bolt declares himself the 'greatest' athlete”. BBC Sport. 10 augusti 2012. http://www.bbc.co.uk/sport/0/olympics/19204226. Läst 10 augusti 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia