Abbas Ali Khalatbari
| Abbas Ali Khalatbari | |
 Abbas Ali Khalatbari
| |
Utrikesminister
| |
| Tid i befattningen 1971–27 augusti 1978 | |
| President | Mohammad Reza Pahlavi |
|---|---|
| Premiärminister | Amir Abbas Hoveyda Jamshid Amouzegar |
| Företrädare | Ardeshir Zahedi |
| Efterträdare | Amir Khosrow Afshar |
Generalsekreterare för CENTO
| |
| Tid i befattningen juni 1962–januari 1968 | |
| Företrädare | Osman Ali Baig |
| Efterträdare | Turgut Menemencioglu |
| Född | 1912 |
| Död | 11 april 1979 Teheran |
| Nationalitet | Iran |
| Yrke | Diplomat |
Abbas Ali Khalatbari, född 4 juni 1912 i Persien, [1][2] död 11 juli 1979 i Teheran, Iran, var en iransk diplomat kommen från en väletablerad familj[3][4] och utbildad i Paris. Han innehade flera ämbeten och uppdrag under schahen, såsom generalsekreterare för CENTO (före detta Bagdadpakten) 1962-68, ställföreträdande utrikesminister 1968-70 och utrikesminister 1971-78 och ansågs vara en av arkitekterna bakom Mohammad Reza Pahlavis utrikespolitik.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Khalatbari fick sin utbildning Paris, där han tog sin examen i statsvetenskap vid Sciences Po (l'Institut d'études politiques de Paris) 1936 och sin doktorsexamen i juridik 1938.[5] Han var gift med systern till Safi Asfia, som ledde Irans organisation för planering och ekonomi, och var ansvarig för Irans förmodade kärnkraftsambitioner. De hade fyra barn.[6]
Karriär[redigera | redigera wikitext]
Khalatbari var en karriärdiplomat.[7] Han var en av de betydande diplomaterna som formade Irans utrikespolitik under Mohammad Reza Pahlavis regering.[3] Han började sin karriär inom finansministeriet 1940 och övergick sedan till utrikesministeriet 1942.[5] Han tjänstgjorde en kort tid 1961 som Irans ambassadör i Polen.[5]
I januari 1962 utsågs Khalatbari till generalsekreterare för CENTO och ersatte där Mirza Osman Ali Baig.[8][9] Han var i tjänst fram till januari 1968 när Turgut Menemencioglu efterträdde honom i tjänsten.[10] Från 1968 till 1970 fungerade han därefter som biträdande utrikesministerminister.[11]
Khalatbari utsågs till utrikesminister 1971 och ersatte då Ardeshir Zahedi i detta ämbete.[1] Han gjorde som sådan bland annat ett officiellt besök Israel 1977 som gäst hos sin israeliska motsvarighet Yigal Allon.[12] Khalatbaris period som utrikesminister avslutades den 27 augusti 1978[13] och han ersattes av Amir Khosrow Afshar.[2] Trots att han var lojal mot shahen, fick han kännedom om sin avsättning genom radionyheterna tidigt på morgonen.[14]
Khalatbari arresterades efter monarkins fall våren 1979 av Khomeiniregimen och dömdes till döden på anklagelserna om "korruption på jorden, medlemskap i den tidigare regimen, uppdrag som SAVAK-agent, medlemskap i en regeringsdelegation som agerar mot nationens intressen, anställning av CIA, förräderi, agerande mot folkets intresse, agerande mot nationens säkerhet" efter den islamiska revolutionen 1979.[15] Han och tio andra tjänstemän inom shahens regim avrättades av säkerhetsstyrkorna i Islamiska republiken Iran i Teheran den 11 april 1979.[16] Strax före avrättningen utfärdades ett skriftligt uttalande av Khalatbaris utsagor i domstolen, där man hävdade att den avskedade shahen "personligen" hade dödat många människor.[16]
Utmärkelser och erkännanden[redigera | redigera wikitext]
Khalatbari var mottagare av utmärkelserna Homayoun 1:a klassen och Taj 3:e klassen.[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Abbas Ali Khal, 28 november 2020.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] "Iran Rulers effective 1694 to Date". Peymanmeli. Hämtad 25 juli 2013.
- ^ [a b] "Foreign ministers E-K". Rulers. Hämtad 25 juli 2013.
- ^ [a b] Alidad Mafinezam; Aria Mehrabi (2008). Iran and Its Place Among Nations. Greenwood Publishing Group. p. 36. ISBN 978-0-275-99926-1.
- ^ "Centers of Power in Iran" (Intelligence Report). CIA. May 1972. Hämtad 25 juli 2013.
- ^ [a b c d] "In Memory of Abbas Ali Khalatbary Foreign Minister of Iran". Sedona. Archived from the original on 25 February 2002. Hämtad 9 augusti 2013.
- ^ Milani, Abbas. (2008). Eminent Persians : the men and women who made modern Iran, 1941-1979 : in two volumes. Syracuse University Press. ISBN 978-0-8156-0907-0. OCLC 225870858.
- ^ "Law And Human Rights in The Islamic Republic of Iran" (PDF). Amnesty International. February 1980. Archived from the original (Report) on 6 March 2016. Hämtad 25 juli 2013.
- ^ "Central Treaty Organization (CENTO)". World Statesmen. Hämtad 6 augusti 2013.
- ^ "Biographical Sketches". Massachusetts Historical Society. Hämtad 6 augusti 2013.
- ^ Bob Reinalda; Kent Kille (21 August 2012). "Biographical Dictionary of Secretaries-General of International Organizations" (PDF). IO BIO Database. Arkiverad från original (PDF) 28 september 2013.
- ^ Mahmoud Ghaffari (7 May 2004). "Sense and humor". The Iranian. Hämtad 25 juli 2013.
- ^ Benjamin Beit Hallahmi (1987). The Israeli Connection: Whom Israel Arms and why. I.B.Tauris. p. 10. ISBN 978-1-85043-069-8.
- ^ "A chronology of the Iranian Revolution (1978–79)". Derkeiler. Archived from the original on 2 May 2014. Hämtad 25 juli 2013.
- ^ James A. Bill (Winter 1978–79). "Iran and the crisis of '78". Foreign Affairs.
- ^ "One person's story. Mr. Abbas Ali Khal'atbari". OMID. Hämtad 25 juli 2013.
- ^ [a b] "Iran court testimony". The Montreal Gazette. Tehran. UPI. 12 april 1979.
|