Abel Tasman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Abel Tasman. Detalj ur en målning som tillskrivs Jacob Gerrisz, gjord kring 1637.
Rutterna för Tasmans två upptäcktsresor i Oceanien.

Abel Janszoon Tasman, född 1603 i Lutjegast utanför Grootegast i provinsen Groningen, Nederländerna, död 10 oktober 1659 i Batavia (nuvarande Jakarta på Java i Indonesien), var en holländsk sjöfarare och upptäcktsresande.

Med utgångspunkt från den holländska handelskolonin Batavia (grundad på Java 1619), där Tasman varit stationerad med sin familj sedan 1639 i Holländska Ostindiska Kompaniets tjänst, genomförde han två långresor i Oceanien, den ena 1642‒1643 och den andra 1644. Under sin första resa nådde han Tasmanien, som sedermera blivit uppkallad efter honom men som han själv döpte till Anthoonij van Diemenslandt (efter sin gynnare Antonio van Diemen), och Nya Zeeland som han döpte till Staten Landt. När han seglade längs Nya Zeelands västra kust missade han Cooksundet och trodde därför att Nordön och Sydön var samma landmassa. På denna första resa kom han även till Tonga och Fiji. På sin andra resa seglade Tasman längs Australiens norra kust och kartlade denna.