Al-Mansur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

För Almansur i Andalusien 938 - 1002, se Al-Mansur Ibn Abi Amir.

Abū Jaʿfar ʿAbd Allāh ibn Muhammad ibn ʿAlī al-Mansūr (arabiska: ابو جعفر عبدالله ابن محمد المنصور; även känd i väst under stavningen Almanzor), född omkring 709, död 775, var den abbasidiske kalifen av islam som regerade från 754 till 775. Han grundade Bagdad år 762, och inrättade 768 staden som sin residensstad.

Al-Mansur var bror till grundaren av Abbasidiska dynastin As-Saffah. Al-Mansur var en dynamisk härskare, som baserade sin makt på islamisk teokratisk ideologi. Han byggde upp offentlig förvaltning och befrämjade ekonomisk blomstring.

I början av sin regering var han tvungen att kämpa såväl mot alidiska pretendenter som mot sin egen farbror. Hans fälttåg i Armenien, Sicilien och Kappadokien hade föga framgång, men delar av Indien erövrades. Spanien gick helt förlorat till Umayyaderna. Han efterträddes av sin son al-Mahdi.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 979 


Källor[redigera | redigera wikitext]




[]