Abbasidkalifatet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Abbasider)
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Abbadider.
Abbasidiska kalifatet
Arabiska: الخلافة العباسية
al-Khilāfah al-‘Abbāsīyyah

7501258
Mameluke Flag.svg

Flagga

Kalifatet vid dess största utbredning
Kalifatet vid dess största utbredning
Huvudstad Kufa
(750–762)
Ar-Raqqah
(796–809)
Samarra
(836–892)
Baghdad
(762–796)
(809-836)
(892-1258)
Språk Arabiska (Officiellt)
Arameiska, armeniska, berberspråk, georgiska, koptiska, grekiska, persiska, hebreiska, kurdiska, turkspråk
Religion Sunnitisk islam
Statsskick Kalifat
Sista kalif Al-Musta'sim
Bildades 750


Upphörde 1258
 – upphörde genom Belägringen av Bagdad
Areal 11,100,000 km²
Folkmängd cirka 20 miljoner ([källa behövs])
Valuta Abbasidisk dinar

Abbasiderna (arabiska: الخلافة العباسية, al-‘abbāsīyūn) var en kalifdynasti i Bagdad som regerade mellan åren 762-1258. En fortsättning på dynastin baserad i mamlukernas huvudstad Kairo gjorde 1261-1517 fortsatt anspråk på andlig överhöghet men saknade världslig makt.

År 750 tog abbasiderna makten från umayyaderna. Huvudstaden flyttades 762 från Damaskus till Bagdad, efter att Bagdad grundats samma år av kalifen Abu Jafar al-Mansur. Abbasidernas inflytande blev i realiteten obefintlig efter att en mongolisk här under Hülegü Khan belägrat och förstört Bagdad år 1258 varefter man lät slå ihjäl kalifen Al-Musta'sim. Abbasiderna flydde därefter till Egypten och fortsatte från 1261 besitta kalifvärdigheten ända till turkarnas fängslande av den siste kalifen Al-Mutawakkil III år 1517. Då tillföll titeln kalif den turkiske sultanen i Konstantinopel.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Abbasiderna hade vid maktövertagandet ett stort stöd både av araber men också av de så kallade mawali, icke-muslimer. Före abbasidernas maktövertag hade gruppen mawali ansetts vara "andra klassens medborgare" och uteslutits ur det arabiska samhället. När termen mawali uppkom åsyftade den oftast på "bokens folk", kristna och judar, men med tiden kom även andra religiösa grupper att omfattas av begreppet. Dessa och andra grupper, som till exempel perser, stärktes under abbasiderna. Inget direkt intresse för att få dem att konvertera till islam fanns, då man även kunde ta in skatt från icke-muslimer (Dhimmisystemet). Dock uppstod en konflikt med vissa arabiska grupperingar och även med shiamuslimer. Dessa hade stött abbasiderna i revolutionerna, men när abbasiderna väl hade tagit makten tillämpade de en strikt sunni-islam och förkastade shi'iterna. Detta ledde till ett flertal konflikter som kulminerade i ett blodigt uppror i Mekka år 786. Många Shiiter flydde och en självständig berbersk stat grundades i nordafrika år 801.

Under 740-talet började missnöjet med umayyaderna växa i kalifatet och detta utnyttjades av abbasiderna som spelade på att de var ättlingar till Mohammed. Efter att en abbasidisk imam fängslats av umayyaderna och dött i fängelse utbröt militära strider. Det avgörande slaget stod vid Övre Zap, där abbasiderna vann. Direkt efter maktövertagandet skickade Abu al-'Abbas as-Saffah ut sina styrkor till nordafrika och centralasien, där de slogs mot och besegrade kinesiska styrkor vid Slaget vid Talas. År 756 skickade kalifen Al-Mansur något över 4,000 arabiska legosoldater till Kina för att bistå Tangdynastin under An Lushan-upproret mot upprorsmakaren. De arabiska legosoldaterna stannade sedan kvar i Kina.[1][2] Detta ledde senare till att kalifen Harun al-Rashid kunde sluta en allians med Tang-dynastin i Kina.

I mitten av 800-talet lämnade kalifen al-Mu'tasim Bagdad och byggde en ny huvudstad, Samarra, på Tigris högra strand. Samarra övergavs efter bara några decennier men fick stor kulturell betydelse genom sin arkitektur, konst och ornamentik. I Samarra byggdes den islamiska världens största moské vilken utmärkte sig genom sin spiralformade minaret. Från mitten av 900-talet minskade de abbasidiska kalifernas inflytande.

Det abbasidiska styret påbörjade en omfattande hadith-insamling och påstod sig vara sanna muslimer, till skillnad från umayyaderna som tidigare styrt. Dessa framhölls som suputer och dåliga muslimer. Man genomförde även en centralisering av riket. En ny grupp uppstod i samhället, nämligen ulama ( i singular alim). Ulama är religiöst lärda som tolkar Koranen och andra källor och ger rättsliga råd.

En konflikt uppstod mellan två sätt att basera rätten. Det traditionella ahl al-ray "egna åsiktens folk, som ansåg att den lokala seden och domarens (qadi) egen åsikt skulle styra. Detta stod emot Ahl al-hadith "hadithernas folk", hit hörde 'ulama och andra som ville basera rätten på Koranen och haditherna. En framstående person vid denna tid var Al-Shafi'i (d. 820) som tillskrivs systematiseringen av den islamiska religiösa rätten. Här anses finnas stora likheter med den judiska rätten och Al-Shafi'i var emot Ahl al-ray, han ville se en islamisering av rätten.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Abbasiderna påbörjade under början av 800-talet omfattande översättningar av grekiska texter under kalifen al-Mamun i Bagdad.[3] Man började nu intressera sig för bland annat medicin, matematik, teologi och filosofi.[4]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Ali Baba, målning av Maxfield Parrish
Fördjupning: Persisk litteratur

Det kanske mest kända fiktiva verket är Tusen och en natt. Den första översättningen av verket gjordes av Antoine Galland och sedan dess har många översättningar och imitationer gjorts, noterbart mycket i Frankrike. Många karaktärer från boken har sedan blivit välkända figurer, såsom Aladdin och Ali Baba. Arabisk lyrik och fiktion nådde en av sina höjdpunkter under denna tid med författare som Abu Tammam och Abu Nuwas som verkade i kalifens hov i Bagdad och Al-Mutanabbi som verkade vid regionala hov. Ett berömt exempel på persisk poesi är Layla and Majnun, som liknar det senare verket Romeo och Julia av William Shakespeare.

Vetenskap[redigera | redigera wikitext]

Stort fokus låg till en början på astronomi och alkemi, men senare kom även andra vetenskapsområden att utvecklas. Under Harun al-Rashids styre (786-809) blomstrade vetenskapen, vilket delvis berodde på att det styrande skiktet inte längre ignorerade icke-muslimer och deras kunskaper. Harun al-Rashids son Al-Mamun, vars mor var perser, uttryckte det så här:

"Persernas rike bestod i tusen år och de behövde inte oss araber för en dag. Vi har styrt över dem i en eller två århundraden men klarar oss inte en timme utan dem."
Mustansiriyauniversitetet i Bagdad, grundat 1227.

Algebra var ett ämne som vann stora framsteg under perioden genom den persiske matematikern och astronomen Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi. Faktum är att vi fått termen algebra genom en av hans böcker om ämnet, Kitab al-Jabr wa-l-Muqabala. al-Khwarizmi anses således vara fadern till algebra, men det är omstritt då det finns de som hävdar att den grekiske matematikern Diofantos är det. Det var också al-Khwarizmi som införde det hinduistiska räknesättet och de arabiska siffrorna.

Medicin var ett annat vetenskapligt område där stora framsteg gjordes under abbasidernas styre. På 1000-talet fanns det i Bagdad 800 läkare. Man gjorde stora framsteg i förståelsen av den mänskliga anatomin och sjukdomar. Man kunde nu kliniskt skilja på mässling och smittkoppor. Den berömde persiske vetenskapsmannen och läkaren Ibn Sina (mer känd i Väst som Avicenna) producerade flera avhandlingar och andra verk där han sammanfattade den stora mängd kunskap som arabiska vetenskapsmän hade samlat på sig, och han blev väldigt inflytelserik genom flera av de encyklopedier han skrev. Europeiska läkare och vetenskapsmän under renässansen hämtade mycket inspiration och kunskap härifrån.

Alkemin var ett område där europeiska alkemister influerades stort, bland annat av Abu Musa Jābir ibn Hayyān. Flera kemiska processer, till exempel destillation, utvecklades för praktisk användning och spreds sedan till Europa.

Astronomin utvecklades mycket av Al-Battani, som gjorde det möjligt att göra noggrannare mätningar av precession hos jordens axel. Det gjordes också en tidig distinktion mellan astrologi och astronomi, först genom Al-Biruni1000-talet men senare även av Ibn al-Haytham, Ibn Sina och Averroës. Många arabiska astronomiska termer lever kvar, som till exempel asimut.

Filosofi[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Muslimsk filosofi

Muslimsk filosofi började utvecklas under 600-talet, då filosofin främst rörde sig kring teologiska spörsmål. Dock fanns det muslimska filosofer som behandlade frågor som inte var lika knutna till religion.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Chapuis, Oscar (1995). A history of Vietnam: from Hong Bang to Tu Duc. Greenwood Publishing Group. Sid. 92. ISBN 0313296227. http://books.google.se/books?id=Jskyi00bspcC&pg=PA92&dq=arab+mercenaries+song+dynasty&q=&hl=sv#v=onepage&q=arab%20mercenaries%20song%20dynasty&f=false 
  2. ^ Kitagawa, Joseph Mitsuo (2002). The religious traditions of Asia: religion, history, and culture. Routledge. Sid. 283. ISBN 0700717625. http://books.google.se/books?id=5LSvkQvvmAMC&pg=PA283&dq=arab+mercenaries+china&q=arab+mercenaries+china&hl=sv#v=snippet&q=arab%20mercenaries%20china&f=false 
  3. ^ http://www.ne.se/islamisk-filosofi
  4. ^ http://filosofi.ifokus.se/articles/4d714e2eb9cb46222d060657-filosofins-historia
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Abbasiderna, 1904–1926.

Se även[redigera | redigera wikitext]