Aluminiumoxid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aluminiumoxid
Aluminiumoxid
Kristallstruktur
Systematiskt namn Dialuminium(III)trioxid
Övriga namn Lerjord
Kemisk formel Al2O3
Molmassa 101,9613 g/mol
Utseende Vit keram
CAS-nummer 1344-28-1
SMILES O=[Al]O[Al]=O
Egenskaper
Densitet 3,95 – 4,1 g/cm³
Löslighet (vatten) Olöslig
Smältpunkt 2072 °C
Kokpunkt 2980 °C
Faror
Huvudfara Inga
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
2
0
LD50 >5000 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Aluminiumoxid (kemisk formel Al2O3) är en förening av aluminium och syre. Sven Rinman kallade denna förening "lerjord", en benämning som var i bruk ännu i början av 1900-talet.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Föreningen, som är en keram, är praktiskt taget olöslig i vatten (10-5 mol vid 20 °C). Den bildar i luft ett skyddande skikt på metallisk aluminium som skyddar den från fortsatt oxidering. Det har en värmeledningsförmåga på 40 W/(m·K) som visserligen bara är en fjärdedel av aluminium, men det är ovanligt högt för en keram eller en oxid. Detta är viktigt eftersom aluminium ofta används som värmeledare.

Mineraler[redigera | redigera wikitext]

Aluminiumoxid förekommer naturligt i mineralet korund. Om kristallerna är tillräckligt rena för att vara genomskinliga klassas de som ädelstenar och kallas då safir eller (om det är missfärgat av krom) rubin.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Aluminiumoxid framställs ur bauxit som ett steg i Bayerprocessen. Ämnet aluminiumhydroxid kalcineras genom att hettas upp till >1000 °C varvid vatten avgår och aluminiumoxid bildas.

\rm 2\ Al(OH)_3 \rightarrow Al_2O_3 + 3\ H_2O

Användning[redigera | redigera wikitext]

Aluminiumoxid (korund) används som slipmedel vid mekanisk bearbetning.

Ytan på aluminiumföremål kan förses med ett skyddande lager av aluminiumoxid genom en elektrolytisk process som kallas eloxering. Det eloxerade oxidlagret är tjockare och mer motståndskraftigt än det som bildas naturligt vid kontakt med luft, dessutom så kan det färgas.