Amanda Maier-Röntgen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Amanda Maier-Röntgen

Amanda Maier-Röntgen, född 19 februari 1853 i Landskrona, död 15 juli 1894 i Amsterdam, Nederländerna, var en svensk violinist och tonsättare. Hon var Sveriges första kvinnliga utexaminerade musikdirektör.

Född i ett musikaliskt hem i Landskrona upptäcktes Amanda Maiers musikbegåvning tidigt. Den första undervisningen på violin och piano gavs av fadern, Carl Eduard Maier, som avlade musikdirektörsexamen 1852 och gav musiklektioner i den egna fastigheten "f.d. Westerströmska gården" i Landskrona. Översatte också "Alois Hennes Piano-skola för hemmet" till svenska.

Vid 16 års ålder åkte Amanda Maier till Stockholm, där hon började studera vid Kungliga Musikkonservatoriet. Förutom huvudinstrumentet violin, studerade hon även orgel, piano, cello, kompositions- och harmonilära. 1872 utexaminerades hon som den första svenska kvinnan med titeln musikdirektör.

Maier gav konserter som violinist i både Sverige och utomlands. Studierna fortsatte i komposition för Carl Reinecke och Ernst Richter vid konservatoriet i Leipzig och violin för Engelbert Röntgen, konsertmästare vid Gewandthausorchester i samma stad. Under denna tid komponerade hon en violinsonat, en pianotrio och en violinkonsert som uruppfördes 1875 med henne själv som solist.

I Lepzig träffade hon den tysk-nederländske pianisten och tonsättaren Julius Röntgen, hennes lärares son. De förlovade sig 1876 och flyttade till Sverige. Efter faderns död flyttade paret tillbaka till Leipzig där Maier fick tjänst som organist. År 1880 gifte paret sig i Landskrona och flyttade till Amsterdam. I samband med giftermålet upphörde Amandas offentliga framträdanden men paret ordnade med musikaliska salonger och musicerande med gräddan av Europas musikliv såsom Edvard Grieg, Anton Rubinstein, Joseph Joachim och Brahms.

År 1887 insjuknade Maier-Röntgen i tuberkulos och dog i sitt hem 1894. Under denna period vistades paret dock i Nizza och Davos. Den sista kompositionen blev en klaverkvartett på resa till Norge 1891.

Källor[redigera | redigera wikitext]