Landskrona

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den svenska fästningen 1299-1301 på den plats där Sankt Petersburg numera ligger, se Nyenskans.
Koordinater: 55°52′13″N 12°49′49″Ö / 55.87028°N 12.83028°Ö / 55.87028; 12.83028
Landskrona
Tätort
Centralort
Citadellet i Landskrona.
Citadellet i Landskrona.
Land  Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Landskrona kommun
Församling Landskrona församling
Koordinater 55°52′13″N 12°49′49″Ö / 55.87028°N 12.83028°Ö / 55.87028; 12.83028
Area
 - tätort 12,09 km² (2010)[1]
 - kommun 140,99 km² (2013-01-01)[2]
Folkmängd
 - tätort 30 499 (2010)[3]
 - kommun 43 365 (2014)[4]
Befolkningstäthet
 - tätort 2 522,66 invånare/km²
 - kommun 307,58 inv./km²
Grundad 1413
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Landskrona
Postnummer 261 XX
Riktnummer 0418
Tätortskod 3560
Landskronas läge i Skåne län
Red pog.svg
Landskronas läge i Skåne län
Map-icon.svg Se kartdata överlagrat på...
Google Maps Bing Maps
Kartdata


Landskrona är centralort i Landskrona kommun. Tätorten hade 30499 invånare år 2010. Den ligger vid Öresund i västra Skåne, mellan Helsingborg och Lund.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Landskrona på 1850-talet.
Landskrona 1867, vy från Gråen in mot hamnen. Xylografi ur Nordiska Taflor.

Landskrona stad grundades möjligen den 20 mars 1413, då fiskeläget Sønder Sæby gavs stadsprivilegier av unionskungen Erik av Pommern. Men årtalet har på senare år blivit omtvistat, då man på danska Rigsarkivet funnit ett diplom daterat 1405 vari ortnamnet "Landzcrone" förekommer[5], således måste staden existerat minst 8 år tidigare än man förut trott.

Ortnamnets stavning har under åren varierat; Landszkrone (1413), Landskrone (1449). Före 1658 lär staden även stundom stavats "Lands Crone" och "Landscrone". Ortnamnet Säby lever kvar som kyrkby i den kvarvarande delen av Säby socken, belägen strax norr om staden.

1410 gav Erik av Pommern tomt och jord på landtungan där Landskrona sedan kom att ligga till ett karmelitkloster, 1412 gavs engelska köpmän rätt att handla vid Landskrona och 1413 gavs Landskrona stadsrättigheter. 1428 plundrades och brändes Landskrona av hanseaterna under kriget mot den nordiska unionen. Under återuppbyggnaden uppfördes den stora stadskyrkan Sancti Johannis Baptistae ("Johannes Döparens kyrka"), som var nästan lika stor som Lunds domkyrka och vid sidan av Malmö Sankt Petri kyrka Skånes största gotiska kyrka. Landskronas borgare kom under början av 1500-talet att stödja Kristian II, i förhoppning om att vinna ökat självstyre för staden. 1525 och 1535 intogs dock staden av danska trupper.[6] 1549 lät Kristian III av Danmark påbörja byggandet av Landskrona slott, Citadellet.

1547 berövades Ängelholm sina stadsprivilegier, och Ängelholmsborgare som istället ville slå sig ned i Landskrona erhöll fyra års skattefrihet, något som ledde till en stark uppgång för staden.[7]

Mot 1500-talets slut var Landskrona en stad med cirka 800 invånare[8]. Under 1600-talet stagnerade utvecklingen. Stadens läge var militärt känsligt, och Landskrona drogs vid flera tillfällen in i krig och krigsförberedelser.

Gustaf Horn i mars 1644 ryckte fram mot Landskrona flydde nästan hela stadens befolkning till Köpenhamn. Fästningen kapitulerade en kort tid efter, och när staden efter freden i Brömsebro återlämnades till Danmark var den i det närmaste helt utplundrad.[7]

Landskrona blev svensk stad år 1658. Karl X Gustaf hade för avsikt att förläna staden privilegier och att göra Landskrona till Skånes kommersiella och industriella centrum, men kriget 1658-60 kom emellan. Karl XI:s förmyndarregering gav 1663 Landskrona privilegier som stapelstad. Någon uppblomstring av handeln kom trots detta inte till stånd. Tvärtom minskade befolkningen, särskilt under skånska kriget då staden under tre år 1676-79 var besatt av danskarna och led mycket. Efter freden 1679 återupptogs de gamla planerna på att göra Landskrona till huvudorten i Skåne. Särskilt Johan Göransson Gyllenstierna verkade för dessa planer. Landskrona skulle bli huvudfästning för södra Sverige, enda stapelstad i Skåne och förlänas stora privilegier. Erik Dahlbergh fick uppdrag att rita en stadsplan med plats för residens, bank, mynthus, biskopshus och universitet. I april 1680 inleddes arbetena som drevs på av Gyllenstierna. Denne avled dock redan 10 juni 1680, och Dahlberg, som avstyrkt Karl XI:s beslut att centrera försvaret kring Landskrona, kunde nu göra sin röst hörd. Redan 28 juni beslutade kungen att avbryta arbetena, och 1682 bestämdes att alla befästningsverk utom citadellet skulle rivas.[9]

Även privilegierna av 1663 upphörde, efter att sedan de gått ut 1683 endast förlängdes på fyra år. 1700 fanns endast 482 innevånare i staden, 1720 endast 346. Med frihetstiden började dock en uppgång för staden. En del industrier, tre tobaksspinnerier, ett färgeri och ett garveri uppstod. 1748 hade staden 805 innevånare.[9]

Ett riksdagsbeslut från 1747 att ytterligare befästa staden och flytta bebyggelsen något söderut genomfördes delvis; därvid revs Sancti Johannis Baptistae kyrka med början 1753 (dock troligtvis på order av den lokale militäre stadskommendanten, snarare än riksdagen) – Skånes näst största efter domkyrkan i Lund. Av denna återsår numera endast delar av grunden. "Gamla kyrkans grund" kallad, med ett stort träkors där altaret en gång stod. Istället uppfördes med början 1754 Sofia Albertina kyrka, ritad av Carl Hårleman. Kyrkan invigdes 1788, men var fullt färdigställd först 1816.[9]

Frihetstiden medförde ett ekonomiskt uppsving, och på 1770-talet hade folkmängden nått över 2 000.

Fästningsarbetena kom dock att avbrytas 1788 på grund av kriget mot Ryssland. Efter att ha legat i träda under nästan tjugo år avlystes de definitivt 1805. 1822 utdömdes Landskrona som landfästning och 1869 nedlades fästningen fullständigt.[9]

Det ekonomiska uppsvinget fortsatte dock. En ny hamn anlades vid mitten av 1700-talet, och 1757 ett sockerbruk, och tre yllefabriker startades. År 1800 hade Landskrona 3.827 innevånare.[9]

Efter 1800-talets mitt växte Landskrona snabbare än många andra städer. Staden fick järnvägsförbindelse 1865 med Helsingborg och Eslöv (båda via Billeberga), 1876 med Ängelholm (via Billesholm). Industri och sjöfart fick ett uppsving.

Under en koleraepidemi i nuvarande stadsdelen Borstahusen som bröt ut 1853 isolerades det dåvarande fiskeläget från staden. Dödsfallen stannade på 31 döda, men troligen kunde den isolerade befolkningen fått bättre hjälp än de fick - men i så fall med risk för spridning. Händelsen glömdes inte bort förrän Borstahusen byggdes ut och området byggdes samman med staden på 1950-talet.[10]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Kring sekelskiftet 1900 blev Fredrik Sundbärg stadsarkitekt, och han har fortsatt satt sin prägel på mycket av Landskronas arkitektur. Två stora arbetarkvarter "Gripen" och "Falken", brandstationen (numera stadsbibliotek), läroverket (numera en högstadieskola), gamla badhuset (rivet kring 1974) samt inte minst den mycket speciella "Tuppaskolan" (numera bostäder).

Efter 1920 har utvecklingen åter gått långsammare än i flertalet andra städer. Mer än hälften av Landskronas befolkning har från 1920 varit sysselsatt inom tung industri, främst Öresundsvarvet, Landsverk, Thulinverken, Supra Fosfaten, Bergsöe och Sockerbruket samt en rad textilföretag Carl Emond, Emil Emond, Schlasbergs och Stinson.

Landskrona drabbades hårt av varvskrisen. Öresundsvarvet hade under det tidiga 1970-talet över 3500 anställda. Den 11 mars 1981 varslades de sista 1807 anställda på Öresundsvarvet om uppsägning. Sveriges största enskilda industrinedläggning var ett faktum. 1982 levererades det sista nybygget från varvet, men varvsverksamheten dog dock inte helt ut i och med att nybyggnation upphörde, verksamheten fortsatte som reparations- och ombyggnadsvarv. Under de följande åren låg staden stilla till följd av lågkonjunkturen som även drabbade många andra industrier som fanns kvar i staden, bland annat SAB nife och Haldex som båda härrör från Thulinverken, samt en del av AB Supra. Även Öresundsvarvet återuppstod 1993, efter karenstiden 10 år, då företaget hette Cityvarvet. Men det är ej längre fråga om ett fullskaligt nybyggnadsvarv utan endast ett reparationsvarv med 200-300 anställda.

I spåren av Öresundsvarvets nedläggning minskade kommunens befolkning med ett par tusen invånare och i de mindre populära bostäderna stod många lägenheter tomma kring mitten av 1980-talet. Efter valet 1991, då vissa lagar ändrades bl.a. så att asylsökande inte längre behövde bo där de blivit kommunplacerade kom många asylsökande till Landskrona. Brist på jobb, har särskilt efter år 1995 delvis blivit ett problem för staden och dess befolkning.

En ny sträckning av järnvägen Västkustbanan drogs via Landskrona och invigdes 2001. En ny station i stadens östra utkant (ca 2 km från centrum) ersatte den gamla säckstationen i centrum varifrån tåg endast avgick söderut. Sveriges f.n. enda trådbusslinje mellan centrum och stationen invigdes 2003 efter mycket politiskt gräl.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Landskrona stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Kringliggande Socknar/landskommuner införlivades i stadskommunen 1959, 1967 och 1969. 1971 uppgick stadskommunen i Landskrona kommun med Landskrona som centralort.[11]

I kyrkligt hänseende har Landskrona alltid hört till Landskrona församling.[12]

Orten ingick till 1 juli 1967 i domkretsen för Landskrona rådhusrätt för att därefter till 1971 ingå i Landskrona domsagas tingslag. Från 1971 till 2002 ingick Landskrona i Landskrona tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 2002 i Lunds tingsrätts domsaga.[13]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Landskrona 1960–2010[14]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
28 287
1965
  
29 067
1970
  
30 110
1975
  
29 486
1980
  
27 145
1990
  
26 595 1 163
1995
  
27 924 1 175
2000
  
27 393 1 179
2005
  
28 670 1 218
2010
  
30 499 1 209

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Nyhamn, en del av Landskrona hamn.
Landskrona är känt för sina parker och vackra byggnader. Bilden visar Sankt Olofs sjö och gamla vattentornet.
Nya vattentornet vid småbåtshamnen.
Tranchellska huset.
Fortifikationshuset.
Småhus från 1800-talet.
Artillerigatan.
Trådbussar introducerades 2003 i Landskrona och kör resenärer mellan centrum och järnvägsstationen, som ligger i stadens utkant.
Vinter i Landskrona.
Sommar i Landskrona.

Landskrona ligger längs Västkustbanan (sedan 2001) och har direkta järnvägsförbindelser med bl.a. Helsingborg, Lund, Malmö, Göteborg och Köpenhamn. Järnvägsstationen, som tidigare låg i centralt, flyttades 2001 till stadens östra del, ca 2 km från centrum.

Det finns även båttrafikförbindelse med Ven. Staden försörjs av fem stadsbusslinjer, varav en sedan 2003 är Sveriges enda trådbusslinje. Trådbusslinjen går mellan Skeppsbron (hamnen för Ventrafiken) och stationen, via centrum.

Linjenummer Sträckning
1 Centrum - Koppargården
2 V. Fäladen - Centrum - Guldängen
3 Trådbussen: Stationen - Vilan - Rådhustorget - Skeppsbron
4 Borstahusen - Stationen
5 Borstahusen - Centrum - Stationen

Från och med december 2013 kan man betala sin parkering via mobilen i Landskrona.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Citadellet[redigera | redigera wikitext]

Landskrona slott, Citadellet, är en av stadens största sevärdheter. Dess vallgravssystem är ett av världens bäst bevarade. Det var Kristian III av Danmark som började bygga denna befästning på 1540-talet. Efter freden i Roskilde 1658 var det svenskarnas tur att bygga ut befästningarna med ett nederländskt vallgravssystem samt utbygga ön Gråen till skydd av den strategiskt viktiga hamnen, vilken har en naturlig djupränna (Saxåns mynning). Förutom att under årens lopp ha hyst danska och svenska militärer så har Citadellet både använts som fängelse och flyktingläger.

Landskrona museum och Landskrona konsthall[redigera | redigera wikitext]

Staden har ett mycket ambitiöst kommunalt museum med både fasta och tillfälliga utställningar. Landskrona museum är centralt beläget vid Kasernplan i en av de gamla kasernbyggnaderna. På kort promenadavstånd ligger också den kommunalt drivna konsthallen i Landskrona, vilken är byggd i Japan-inspirerad arkitektur.

Rådhustorget[redigera | redigera wikitext]

Stadens huvudtorg, Rådhustorget, ligger vid Rådhuset från 1890-talet. Övriga byggnader runt torget är med ett undantag från tiden 1890-1915, många av dem är stora praktfulla byggnader som till exempel Handelsbankens och SEB-bankens hus. Den ännu äldre Adolf Fredriks kasern (numera Landskrona museum) har sin östra gavel mot torget.

Mitt på torget finns den vattensprutande fontänen "Västanvinden" av Anders Olsson, 1929. (För andra skulpturer i staden se Lista över skulpturer i Landskrona kommun.) Torget omges av lindar som klipps så att de bildar ett "grönt staket" en bit upp i luften från slutet av april till början av november.

Koloniområden[redigera | redigera wikitext]

Sveriges första koloniområde fanns i Malmö, men revs för mycket länge sedan. Koloniområdet i Landskrona som ligger mellan Citadellets yttre vallgravar är därför Sveriges äldsta. Men det finns ytterligare sex koloniområden i staden eller dess periferi. Kopparhögarna är ett av Sveriges största koloniområden med nära 1000 kolonier.

Karlslund och andra parker[redigera | redigera wikitext]

I norra delen av staden hittar man den på tidigt 1800-tal planterade bokskogen "Karlslund" som numera hyser Sveriges troligen största koloni av råkor. Många av Karlslunds bokar har en höjd på 45 meter, och norra delen av parken är mycket tätbevuxen även på lägre vegetation. Men också den stora slottsparken runt Citadellet ger skön grönska, om än av mindre vild karaktär. Vid slottets västra ingång ligger stadens Nöjespalats - Strandpaviljongen, "Strand" kallat. Det finns även mindre parker av kvartersstorlek till exempel Stadsparken med gamla kyrkans grund, Teaterparken, Dammhagsparken och Wrangelska Parken och dessutom det gamla militära övningsfältet "Exercisfältet" vilket numera förutom en idrottsplats (ej den där Landskrona BoIS spelar sina hemmamatcher) hyser en blandad strandängs- och ekblandskogs- terräng. Denna vildvuxna och stora park utgör än idag "gränsen" mellan staden och det mycket attraktiva Borstahusen med sin segelbåtshamn, golfbana, campingplats och flera långa badbryggor.

Svanarnas stad[redigera | redigera wikitext]

En kall vinter på 1920-talet tyckte en grosshandlare synd om de svältande knölsvanarna i hamnen. Han började mata dem, och strax blev de så många att grosshandlaren fick göra en insamling (bland annat) utanför Malmös biografer. Om detta kan man läsa i Sydsvenska Dagbladets förre sportchef Åke Jönssons bild & text-trilogi - "Landskrona". Över 20 000 svanar lär samlats i Landskrona hamn just denna vinter. Och fortfarande har svanarna en egen bankbok! Fortfarande finns det gott om knölsvan i staden under hela året. Antalet gråtrutar som häckar på taken i stora delar av staden är också stort.

Walk of Fame[redigera | redigera wikitext]

Till 600-årsjubileet år 2013 har staden anlagt en Walk of Fame (troligen den första i Sverige) med minnesplattor över kända personer från Landskrona eller med anknytning till staden. Denna Landskronas Walk of Fame omfattar:

Erik av Pommern - Tycho Brahe - Christian III - Karl X Gustaf - Walfrid Weibull - Arvid Schauw - Gösta Carlsson - Johan Ödmansson - Justus och Carl Tranchell - Allvar Gullstrand - Selma Lagerlöf - August Munck af Rosenschöld - Fredrik Sundbärg - Nell Walden - Enoch Thulin - Gabriel Jönsson - Bertil Samuelsson - Richard Dahl samt minnesstenar för Rotary International och Svenska Frimurare Orden som skänkt minnesstenarna och minnesplaketten på monumentet på Gamla Kyrkans Grund.

Gråen[redigera | redigera wikitext]

Gråen (uttalas "grån") är en drygt 80 hektar stor ö som till större delen är konstgjord, och som skyddar Landskronas industrihamn. Norra delen, de gamla försvaraanläggningarna omfattar ett fågelreservat för bl.a. storskarv och knölsvan samt diverse måsfåglar. Mellersta delen är ett koloniområde och längst i söder ansluter AB Supras "gipsö". Gips bildas som biprodukt i stor skala vid konstgödseltillverkning. Istället för att pumpa avfallet i Öresund började man i slutet av 1970-talet deponera gipset på en utbyggnad av ön Gråen. Gipsön blev i slutet av 1990-talet försedd med 12 st vindmöllor.

Ven[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ven (ö)

Ön Ven, belägen mitt emellan Skåne och Själland tillhör Landskrona kommun. Ön trafikeras av en mindre bilfärja från Landskrona året runt samt med en fiskeskuta från Råå sommartid. Resan tar ca en halvtimme enkel väg. Vens församling Sankt Ibb ingår i Landskrona pastorat.

Övriga sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Stadens fotbollslag, Landskrona BoIS har spelat 34 säsonger i Allsvenskan och leder dessutom maratontabellen för näst högsta fotbollsserien. Största framgångarna för klubben är 1 liten silvermedalj, 3 bronsmedaljer samt 1 cupguld. Laget har spelat både i Cupvinnarcupen och Uefa-cupen. Det finns tre idrottsplatser avsedda för främst fotboll. Själva fotbollsarenan rymmer cirka 12 500 platser varav 3500 sittande under tak.

I övrigt finns en rackethall och fyra handbollsplansstora idrottshallar samt några mindre, och både en utomhus simbassäng (50 m + hoppbassäng) och en inomhus simbassäng (25 m) med tillhörande s.k. "äventyrsbad". Det finns även en ishall.

Landskrona golfklubb har en 36 hålsbana.

Badplatser längs Öresund finns vid hamnen, samt i de gamla fiskelägena Borstahusen (med kombinerad hamnpir och badbrygga ut på 2 meter djupt vatten med sandbotten) och Ålabodarna samt "Lill-Olas" långa T-formade badbrygga allra längst norrut inom stadsgränsen.

Ett urval av idrottsföreningar:

Kända personer födda i och/eller uppvuxna i Landskrona[redigera | redigera wikitext]

  • Fredrik Sundbärg (1860-1913) var stadsarkitekt i Landskrona 1900-1913. Han ritade bland annat vattentornet, Tuppaskolan och det rivna badhuset. Han efterträddes av Frans Ekelund (1882-1965) som verkade som stadsarkitekt fram till 1949. Ekelund ritade främst bostadshus i Landskrona och är annars mest känd för att ha utformat Hotell Savoy i Malmö.
  • Selma Lagerlöf skrev sin debutroman Gösta Berlings saga i Landskrona där hon 1885-95 levde och arbetade som lärarinna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2013” (Excel). Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistikdatabasen/Variabelvaljare/?px_tableid=ssd_extern%3aAreal2012&rxid=87a2177f-7ffc-49c9-b4f1-227fd7230618. Läst 15 december 2013. 
  3. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  4. ^ ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 juni 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/244145/. Läst 13 augusti 2014. 
  5. ^ http://da.wikipedia.org/wiki/Landskrona
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 818-19 
  7. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 820 
  8. ^ http://www2.historia.su.se/urbanhistory/cybcity/stad/landskrona/befolkning.htm
  9. ^ [a b c d e] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 820-22 
  10. ^ Åke Jönsson, Historien om en stad
  11. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  12. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  13. ^ Om tingsrätten (NAD)
  14. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywEXFojc. Läst 13 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]