Andreas Johannis Prytz
| Biskop Andreas Johannis Prytz | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Göteborgs stift, superintendent |
| Period | 1629-1647 |
| Företrädare | Sylvester Johannis Phrygius |
| Efterträdare | Ericus Brunnius |
| Stift | Linköpings stift, biskop |
| Period | 1647-1655 |
| Företrädare | Jonas Petri Gothus |
| Efterträdare | Samuel Enander |
| Född | 1590 Arboga |
| Död | 7 april 1655 Norrköping |
Andreas Johannis Prytz, född 1590 i Arboga, död 7 april 1655 i Norrköping, var en svensk professor, författare, hovpredikant och biskop.
Andreas Prytz var son till Johannes Prytz som var prost i Örebro. Enligt en förfaders gravsten hade släkten gift in sig med Laxmannätten, och i äldre matriklar över adeln uppgavs att Prytz ursprungligen varit en tysk adelsätt, som förlorat sina gods när de satte sig emot lutherdomens införande i Sverige. Faderns bröder adlades dock igen. Modern hette Margareta Pedersdotter och var kyrkoherdesdotter. Modern avled när Andreas Prytz var barn, och fadern gifte om sig med Elisabeth Mattsdotter som var syster till den adlade Peder Stiernfeldt Grubbe.
Han studerade i tre år vid Uppsala universitet, under vilket han bodde i den lärde Johannes Rudbeckius hus och därmed hade ett gynnsamt tillfälle att utvidga sina kunskaper. Han orerade 1611 för Rudbeckius,[1] och 1614 i Söderköping.[2] Sedan besökte Prytz under ett par år tyska universitet, varunder han 1616 disputerade i Greifswald,[3] och promoverades efter sin återkomst till Sverige 1619 till filosofie magister för en avhandling, Theses de qvæstione, utrum Muschovitæ sint Christiani?, för vilken Johannes Botvidi var preses.[4]
Två år senare befordrad till eloquentiae professor i Uppsala, utbytte han 1623 sin akademiska lärostol mot rektorsbefattningen vid Linköpings skola, kallades 1628 av Gustav II Adolf till hovpredikant och utnämndes 1631, på anhållan av Göteborgs stad, till pastor vid därvarande domkyrka, varjämte han förordnades till superintendent över Göteborgs stift. I den egenskapen invigde han Göteborgs domkyrka på Larsmäss 1633.[5]
Sedan han i fjorton år med nit skött båda dessa ämbeten, återbördades han av Linköpings stift såsom dess styresman och tillträdde biskopsstolen där 1647.
Prytz avled under en resa i Norrköping den 7 april 1655.
Såsom andlig talare ansågs han för en av de utmärktaste på sin tid. Han har även vunnit ett namn såsom dramatisk författare genom två av honom sammanskrivna religiöst-historiska skådespel: Olof skottkonung 1620 och En lustig Comoedia om konung Gustaff then första etc. 1622, vilka visserligen röjer hans tids orediga begrepp om dramatisk form, men likväl inte sakna förtjänster i formellt hänseende, i synnerhet det förstnämnda, under det att den senare äger särskilt intresse för de på dalmål skrivna folkscenerna.
Prytz gifte sig med styvmoderns brorsdotter Katarina Stiernfelt (1606-1644) den 14 oktober 1621, i dennes äktenskap med Anna Pedersdotter Skuthe. De fick tillsammans barnen: Torbern Prytz, Petrus Prytz (1633-1668), Margareta Prytz (1636-1639), Catharina Prytz (-1716).
Referenser
- Noter
- Tryckta källor
- Anders Anton von Stiernman etc., Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel, s. 210 ff
- Jarlert, Anders. Porträtt av biskopar i sin tid. Göteborgs stiftshistoriska sällskap. Göteborg: Tre Böcker Förlag, 1997, s. 10. ISBN 91-7029-337-6
- Webbkällor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
