Anka
- För andra betydelser, se Anka (olika betydelser).
Ankor är den domesticerade formen av gräsänder.[1] Ett undantag är den tama myskankan som härstammar från den vilda myskanden.[2] Ankor föds upp för köttet eller äggens skull. Hanen kallas anddrake, andrik eller ankbonde, honan oftast bara anka och ungarna ankungar eller ällingar.
Innehåll |
Domesticering [redigera]
Den första säkra domesticeringen av gräsanden skedde i Kina. Där har tama ankor funnits i minst 2 000 år.[2] Bland de egenskaper som gjorde gräsanden möjlig att domesticera var ungarnas möjligheter till prägling på människor troligen viktig. För att egentlig domesticering skall kunna sägas ha skett krävs dock mer än det. Det är från Kina de första bevisen finns på att uppfödning skedde och att ägg medvetet kläcktes fram.
Myskankan kom till Europa från Sydamerika på 1500-talet.[3]
I Sverige fanns inga tama ankor före medeltiden.[3] Första gången myskankan infördes till Sverige var omkring mitten av 1600-talet.[2]
Exempel på ankraser [4] [redigera]
- Allier anka
- Aylesburyanka
- Bac Kinh anka
- Bali anka
- Basjkiriensanka
- Bau Quy anka
- Blekingeanka
- Bourbon anka
- Campbellanka
- Cayugaanka
- Co anka
- Dansk lantanka
- Dendermonder anka
- Duclair anka
- Estaires anka
- Färöisk anka
- Gimbsheimer anka
- Havanna anka
- Hoa anka
- Högtflygande anka
- Holländsk anka
- Challans anka
- Kejsaranka
- Kroknäbbad anka
- Löpanka
- Magpieanka
- Majorcansk anka
- Mignonanka
- Moc anka
- Mulard - korsning mellan myskanka och vanlig anka.
- Myskanka
- Orpingtonanka
- Overberganka
- Pekinganka - är troligen den mest spridda ankrasen. Den härstammar från Kina och är vanlig för köttproduktion. Det är en stor ankras på ungefär 5-6 kilogram som är vit med gul eller röd näbb.
- Pommersk anka
- Rouenanka
- Rouenanka
- Sachsenanka
- Semois anka
- Shetlandsanka
- Smaragdanka
- Streicher anka
- Streicheranka
- Svensk blå anka
- Svensk gul anka
- Svensk myskanka
- Tsaiya anka
- Ukrainsk anka
- Ungersk anka
- Venetiansk anka
- Vit Bau Ben anka
- Vorstanka
- Vouille anka
- Walesisk Harlekin
Ankor i litteratur [redigera]
Ankor som maträtt [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ ”Frågor och svar om fåglar!” (på sv). http://www.jagareforbundet.se/akila/Default.asp?pageid=13834. Läst 23 maj 2009.
- ^ [a b c] Odén, Kristina. Höns och andra fjäderfän, 1994, s. 125. ISBN 91-36-03145-3
- ^ [a b] Svenska lanthönsklubben
- ^ Ankraser
