Myskand
| Myskand Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Hane Myskand | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Änder Anatidae |
| Släkte | Cairina |
| Art | Myskand C. moschata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cairina moschata | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
Myskand (Cairina moschata) är en and som är inhemsk i Amerika, från Rio Grande Valley i Texas och Mexiko söderut till Argentina och Uruguay. Små förvildade populationer har också etablerat sig i USA, särskilt i Florida, Louisiana, Massachusetts och Hawaii, samt i många andra delar av Nordamerika, inklusive södra Kanada.[2][3]
Det är en stor and, där hanarna är ungefär 76 cm långa och väger upp till 7 kg. Honorna är märkbart mindre och väger bara ca 3 kg, ungefär hälften av hanarnas vikt. Fågeln är övervägande svart och vit, med baksidans fjädrar som är färgskiftande och glänsande hos hanarna, medan honorna är mer enfärgade. Mängden vitt på halsen och huvudet varierar, liksom näbben, som kan vara gul, rosa, svart eller en blandning av dessa färger. Den kan ha vita fläckar eller band på vingarna, vilket märks mest under flygning.[4][5]
Trots att Myskanden är en tropisk fågel, anpassar den sig bra till kallare klimat, trivas i väder så kallt som -12 °C och kan överleva ännu kallare förhållanden.[6]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Den ursprungliga vilda myskanden, varifrån alla inhemska myskänder härstammar, är svartaktiga, med stora vita vingfläckar. Längden varierar från 66 till 84 cm med ett vingspann av 137 till 152 cm och vikt från 1,1 till 4,1 kg. På huvudet har den vilda hanen en kort kam i nacken. Näbben är svart med blekrosa fläckar. En svartaktig eller mörkröd knopp kan ses vid näbbens bas, som till färgen liknar den nakna huden i ansiktet. Ögonen är gulbruna. Benen och simhudsförsedda fötterna är svartaktiga. Den vilda honan har liknande fjäderdräkt, med fjäderbeklätt ansikte och saknar den framträdande knoppen. Ungar har överlag mattare färg, med lite eller inget vitt på övervingen.[7]
Myskand hanarna har spiralformade penisar som blir upprättstående till 19 cm på 0,3 sekunder. Honorna har slidor som slingrar sig i motsatt riktning som verkar ha utvecklats för att begränsa påtvingad parning av hanar.[8][9]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Myskanden är en stannfågel som vanligtvis lever i våtmarker, i skogsmiljöer, vid sjöar, vattendrag och närliggande gräsområden och åkermark.[10] Den föredrar att tillbringa natten i träd. Myskanden lever av växtdelar som den betar i grunda vatten, småfisk, groddjur, reptiler, blötdjur, kräftdjur, insekter och mångfotingar.[11] Häckningen kan ske två eller flera gånger per år. Boet byggs vanligen nära vatten med en buske eller ett lågt träd som skydd. Äggen är vita och åtta till tio till antalet. De ruvas i cirka 35 dagar.
Myskanka[redigera | redigera wikitext]
Den domesticerade formen kallas myskanka och är som många domesticerade andfåglar sattare till formen och har ett kraftigare bukparti än sin vilda släkting. Den är dock till skillnad från de flesta tamankor flygkunnig (om de inte är vingklippta) och kan flyga upp till flera hundra meter.[12] I likhet med sin vilda anfader är den en tystlåten anka som inte kvackar utan endast väser. Den finns i en speciellt svensk variant – svensk myskanka. Myskankan har blivit känd för att äta mördarsniglar, eftersom den äter blötdjur, men andens faktiska aptit för dessa sniglar beror på närvaro av annan föda och verkar även skilja sig mellan individer.
Ursprung[redigera | redigera wikitext]
Myskankor introducerades i Europa runt 1550. Det första konkreta belägget för deras förekomst i Sverige hittas i Linnés resa genom Skåne. Tidigare antog man att myskankor kunde bli korsad med vanliga ankor, men att dessa korsningar skulle vara sterila. Nyare forskning har dock visat att de kan vara fertila när de korsas tillbaka, både med myskankor och vanliga ankor. Under 1970- och 80-talen importerades stora myskankor från Frankrike och Ungern för att användas i köttproduktion.[13]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till i storleksordningen 50,000–500,000 individer.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Cairina moschata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ ”Muscovy - an overview | ScienceDirect Topics” (på amerikansk engelska). Sciencedirect.com. https://www.sciencedirect.com/topics/agricultural-and-biological-sciences/muscovy. Läst 17 juni 2021.
- ^ ”Poultry Breeds - Muscovy Duck — Breeds of Livestock, Department of Animal Science” (på amerikansk engelska). afs.okstate.edu. http://afs.okstate.edu/breeds/poultry/ducks/muscovy. Läst 17 juni 2021.
- ^ ”Muscovy Duck - eBird” (på amerikansk engelska). ebird.org. https://ebird.org/species/musduc. Läst 17 juni 2021.
- ^ ”MUSCOVY DUCK | The Texas Breeding Bird Atlas” (på amerikansk engelska). txtbba.tamu.edu. https://txtbba.tamu.edu/species-accounts/muscovy-duck/. Läst 17 juni 2021.
- ^ Holderread, David (på brittisk engelska). Storey's Guide to Raising Ducks. North Adams, MA: Storey Publishing. sid. 17. ISBN 978-1-58017-258-5. https://archive.org/details/storeysguidetora00dave
- ^ ”Muscovy Duck” (på amerikansk engelska). Oiseaux-birds.com. http://www.oiseaux-birds.com/card-muscovy-duck.html. Läst 5 augusti 2023.
- ^ Brennan, P. L. R.; Clark, C. J.; Prum, R. O. (23 December 2009). ”Explosive eversion and functional morphology of the duck penis supports sexual conflict in waterfowl genitalia” (på amerikansk engelska). Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 277 (1686): sid. 1309–1314. doi:. ISSN 0962-8452. PMID 20031991.
- ^ ”Video reveals twists and turns of genital warfare in ducks” (på brittisk engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/science/2009/dec/23/video-genital-warfare-ducks. Läst 23 december 2009.
- ^ Accordi, Iury Almeida; Barcellos, André (2006). ”Composição da avifauna em oito áreas úmidas da Bacia Hidrográfica do Lago Guaíba, Rio Grande do Sul” (på portugisiska, engelska) (PDF). Revista Brasileira de Ornitologia 14 (2): sid. 101–115. Arkiverad från originalet den 2016-04-26. https://web.archive.org/web/20160426042958/http://www4.museu-goeldi.br/revistabrornito/revista/index.php/BJO/article/view/2402/pdf_354. Läst 11 april 2016. Arkiverad 26 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 26 april 2016. https://web.archive.org/web/20160426042958/http://www4.museu-goeldi.br/revistabrornito/revista/index.php/BJO/article/view/2402/pdf_354. Läst 11 april 2016.
- ^ ”Migratory Bird Permits; Control of Muscovy Ducks, Revisions to the Waterfowl Permit Exceptions and Waterfowl Sale and Disposal Permits Regulations”. Federal Register (US Fish and Wildlife Service) 75 (39): sid. 9316. 1 mars 2010. http://www.fws.gov/policy/library/2009/E9-7650.pdf.
- ^ http://annika.liljegren.org/information.html
- ^ ”Ankor - Svenska Lanthönsklubben”. kackel.se. https://www.kackel.se/ankor/. Läst 23 augusti 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Cairina moschata.
Wikimedia Commons har media som rör Cairina moschata.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|