Araméer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Araméerna
Araméer
Arameiska
Arameiska riken

 • Aram-Maacha
 • Aram-Geschur  • Aram-Damaskus
 • Paddan-Aram  • Aram-Beth Rehob
 • Aram-Soba

Arameiska kungar

 • Reson
 • Hezjon  • Tabrimmon
 • Bar Hadad I  • Bar Hadad II
 • Hasael  • Bar Hadad III
 • Hadadeser  • Resin

Araméer (arameiska/syriska: ܐܪܡܝܐ , ārāmāye') är en semitisk folkgrupp som levde i Mesopotamien och i Syrien från omkring 1100 f.Kr. till omkring 700 f.Kr.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistorisk tid[redigera | redigera wikitext]

Första gången man hittade termen "Aram", som syftade på ett område vid övre Eufrat, var i en akkadisk inskription som var från 2200-talet f.kr. Och första gången "Aram" kom upp som ett namn på en person var år 1700 f.kr. även denna i akkadiska texter från Mari. Andra tidiga referenser som hänvisar till platsen "Aram" eller folkgruppen "araméer" har dykt upp på Maris arkiv (ca 1900 f.Kr.) och Ugarit (cirka 1300 f.Kr.). Aram nämns också i Gamla testamentet och i Koranen, som Aram av pelarna och hem för Ad-stammen som bebodde ökenområdet mellan Oman och Hadramaut [2] i Alahqaf (الأحقاف) regionen (Rub' al Khali).

Termen "aram" uppkommer också i de arameiska kungadömena. De forntida araméerna hade aldrig ett enat imperium utan var uppdelade i mindre oberoende kungadömen utspridda över hela den främre orienten. Många av de arameiska kungadömena hade även egna namn med tillägget Arám, såsom Aram-Damaskus, Aram-Soba och så vidare. Även tillägg med namnet Beth är ett arameiskt namn.

Gammalarameisk tid[redigera | redigera wikitext]

Funeral stele of Si` Gabbor, priest of the Moon God. Basalt, early 7th century BC, found in Neirab (Syria), bears an Aramaic inscription

För första gången så uppkom en inskription av Tiglath-Pileser I (1115-1077 f.Kr.) som hänvisat till "ahlamûaraméer" (ahlame armaia) och kort där efter så börjar termen ahlamû snabbt försvinna från assyriska annalerna, och istället blir ersatta med "araméer" (aramu, arimi). "Ahlamûaraméerna" skulle betyda att araméerna var en viktig och under den tiden även en dominerande fraktion inom ahlamûstammarna.[3]

Medelarameisk tid[redigera | redigera wikitext]

Araméernas folkvandring börjar på 1200-talet f Kr från den syriska öknen och pågick i cirka 300 år. Araméerna var ett rikt folk till antalet som utbredde sig över hela den bördiga halvcirkelformade regionen. Benämningen araméer är ett samlingsnamn på olika semitiska invånare som syftar på: - Israels invånare, hebréerna på 1800-1400-talet f Kr. - Mesopotamien och Syriens invånare, syrianerna på 1200-talet f Kr. - Babyloniens invånare, kaldéerna på 900-talet f Kr År 1100-talet f. Kr började den arameiska folkgruppen att tränga in i Syrien och bosätta sig över hela området, och bilda viktiga städer, där Damaskus var i centrum. [4] I källor från de assyriska kungarnas krönikor så omnämns araméerna och deras kungariken som fruktade fiender till assyrierna. Under tiden då den assyriske kungen Tighlatpilesar I härskade (1174-1076 f kr) omnämns araméerna, för första gången, som en grupp. I den assyriske kungen Asshur-bel-kalas krönikor (1073-1056 f kr) nämns den geografiska termen mat-Arimi, "Arams land". I dessa och andra assyriska källor så avser termen området öster om floden Eufrat, till floden Khabur, i östra Syrien. Detta visar att den bibliska termen för Aram-Naharaim, "De två flodernas Aram", är motsvarigheten till mat-Arimi. [5]

I Bibeln omnämns att Saul, David och Salomo (sent 1100 till 1000-talet) stred emot arameiska kungadömen längs den norra gränsen av Israel: Aram-Soba, Aram-Beth Rehob och Aram-Maacha runt om berget Hermon. Andra kungadömen de stred emot var Aram-Geschur och Aram-Damascus. Längre norrut så befann sig araméer i Hama i Orontes och blev senare väldigt starka och lyckades med bedriften att bryta det neo-hettitiska blocket. Massakern som sedan utfördes av hettiterna skadade araméerna som folkgrupp kraftigt. Dock lyckades araméerna återhämta sig och växte sig starka igen. Babylonien fortsatte däremot att härska politiskt fram till 538 f.Kr. Kaldéerna i förbund med mederna besegrade Assyrien mellan 615 och 605 f.Kr. då assyrierna flydde upp till dagens Hakkari samt i och runt Tur-abdin. Efter erövringen delade babylonierna och mederna på det assyriska riket.

Nutida identifikation med de forntida araméerna[redigera | redigera wikitext]

Idag använder en stor del syrianer också begreppet araméer som etnisk självidentifikation, vilket är en del av den assyriska/syrianska namnkonflikten.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aramaean (people) Britannica Online Encyclopedia
  2. ^ Koranens budskap, i svensk svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, Sura 7, not 47
  3. ^ Akhlame (people) Britannica Online Encyclopedia
  4. ^ Ideologiskt färgad bild av araméerna i Gamla Testamentet Uppsala Universitet, 5 november 1998, arkiverad 19 juli 2007 från originalet
  5. ^ PhD Sebastian P Brock, The Hidden Pearl - Volym 1, 2001, sid 7