Damaskus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 33°31′N 36°17′Ö / 33.517°N 36.283°Ö / 33.517; 36.283

دمشق
Damaskus
Huvudstad
Damaskus läge i Syrien (röd prick)
Damaskus läge i Syrien (röd prick)
Land  Syrien
Delstat Madinah Dimashq
Höjdläge 690 m ö.h.
Yta 118[1] km²
Folkmängd 1 711 000 (31 december 2009)[2]
Befolkningstäthet 14 500 invånare/km²
Tidszon UTC+2
Al-Merjeh i januari 2009.

Damaskus (arabiska: دمشق‎, Dimashq eller الشام, ash-Shām) är huvudstaden i Syrien. Staden utgör en egen administrativ enhet, Madinah Dimashq, på samma nivå som landets provinser. Detta inkluderar Yarmuk (ett flyktingläger i stadens utkant) och hade cirka 1,7 miljoner invånare 2009. Damaskus är samtidigt administrativ huvudort för Rif Dimashq, den provins (muhafazah) som omger staden.

Gamla staden i Damaskus blev 1979 uppsatt på Unescos världsarvslista.

Staden har fått ge namn åt bland annat vävtekniken damast, smidestekniken damaskering och damaskenerstålet, plommonet Prunus Damascena samt damascenerrosorna.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Damaskus är en av de äldsta städer som fortfarande bebos och omnämns bland annat i Bibeln (redan i Första Mosebok). Staden var vid allra första början arameisk vid namn "Aram-Damascus" men kom senare att bli egyptisk som sedan kom under kung David till judarna, för att senare tillhöra assyrier, perser, Alexander den store, seleukiderna och romarna.

År 635 erövrades staden av araberna, som gjorde den till huvudstad, särskilt under Umayyaddynastin mellan 661 och 750. Staden belägrades förgäves av korstågsriddarna, men intogs och brändes år 1401 av mongolerna.

Staden var en del av Osmanska riket från 1516 till 1918. Enligt Versaillesfreden 1919 blev staden och resten av Syrien ett franskt mandat 1920, vilket det var fram till självständigheten 1946.

Geografi och stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Damaskus ligger ungefär 80 kilometer inåt land från Medelhavet skyddad av bergskedjan Anti-Libanon. Staden ligger på en platå 680 meter över havet.

Den gamla staden i Damaskus ligger innanför stadsmurarna vid floden Baradas södra strand. Den är i sydöst, norr och nordöst omgiven av förortsområden vars historia sträcker sig till medeltiden: Midan i sydväst, Sarouja i nord och Imara i nordväst. Dessa distrikt uppstod först vid vägar som ledde ut ur staden, nära gravplatser. På 1800-talet växte byar fram på Jabal Qasiouns backar. Dessa nya distrikt beboddes främst av kurdiska soldater och muslimer som drivits ut ur före detta osmanska områden i Europa. Därför kom de att döpas till al-Akrad (kurderna) och al-Muhajirin (migranterna). De låg två till tre kilometer norr om den gamla staden.

Från och med det sena 1800-talet började ett modernt administrativt och kommersiellt centrum växa upp väster om den gamla staden, runt ett område vid namn al-merjeh eller "ängen". Al-Merjeh blev snabbt namnet för området, som blev Damaskus moderna centrum. Ett europainspirerat bostadskvarter började snart byggas på vägen mellan al-Merjeh och Salihiyye. Med tiden flyttades det kommersiella och administrativa centret mer och mer norrut mot detta område.

På 1900-talet började nyare förstäder byggas norr om Barada, och till viss del söderut, in i Ghouta-oasen. Från och med 1955 blev distriktet Yarmuk ett hem för tusentals palestinska flyktingar. Stadsplanerare ville skydda Ghouta så mycket som möjligt, och under det senare 1900-talet byggdes de flesta nya byggnader i norr, i västra distriktet Mezze, och senast längs med Baradadalen i Dumar i nordväst och på bergsslänterna vid Berze i nordöst. Fattigare områden har för det mesta utvecklats söder om staden.

Oasen Ghouta förser Damaskus med dricksvatten, men har minskat på grund av stadens snabba expansion, och den har dessutom förorenats av trafik, industrier och kloaker.

Klimatet[redigera | redigera wikitext]

Staden ligger i den subtropiska klimatzonen. Den genomsnittliga temperaturen över hela året ligger vid 16,7 °C. På grund av läget bakom bergskedjan Anti-Libanon är mängden nederbörd liten med ett genomsnittligt värde på 194 mm per år.

De varmaste månaderna är juni till augusti med en genomsnittlig temperatur mellan 24,6 och 26,6 °C. Den kallaste tiden ligger mellan december och februari med en medeltemperatur på 6,2 till 7,9 °C. Den största nederbördsmängden uppträder mellan oktober och april med 12 till 44 mm per månad. Mellan maj och september faller bara 0 till 5 mm regn per månad.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec
 Högsta medeltemp. 11,7 13,9 18,3 23,9 28,9 32,8 35,6 37,2 32,8 27,2 19,4 13,3
 Lägsta medeltemp. 2,2 3,9 5,6 9,4 12,8 16,1 17,8 17,8 15,6 12,2 8,3 4,4
 Nederbörd 43 43 8 13 3 2 2 0 18 10 41 41

Kultur och sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Monumentet över Saladin
Ingången till Ananiaskyrkan

Religion[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 75 % av stadens befolkning är sunniter. 15 procent är kristna av olika konventioner. 6 % är alawiter och ytterligare 4 % av Damaskus invånare är fördelad på druser, shia, ismailiter, jezider och judar.

I historien är några sammandrabbningar mellan dessa grupper kända (till exempel 1860) men i allmänhet lever de fridfullt bredvid varandra.

Museer[redigera | redigera wikitext]

Nationalmuseet som öppnades 1919 visar flera arkeologiska och historiska föremål. Här finns bland annat gamla skrifter från 1300-talet, 4000 år gamla skulpturer från Mari, statyer från Palmyra, en efterbildning av en synagoga från 200-talet, exemplar av Koranen från 1200-talet samt gamla vapen och läkarverktyg.

Av andra museer kan nämnas Armémuseet, Museet för syrisk konst och folktradition och ett museum som beskriver Syriens syn på Oktoberkriget.

Byggnader[redigera | redigera wikitext]

Gamla stan delas av Via recta i två delar men vägen är inte helt rak utan har en liten krökning. I gamla stadens nordvästra del ligger Umayyadmoskén som är Damaskus viktigaste religiösa byggnad. Kring moskén finns Souk Alhamaje, stadens äldsta och mest kända basar, souk. Dessutom är stadsdelen känd för flera turkiska bad, hamam .

I nordöstra delen av gamla staden ligger kvarteret för de kristna, Bāb Tūmā, med flera gamla kyrkor. Ananiaskyrkan byggdes på platsen där aposteln Paulus enligt gamla källor var bosatt i Damaskus. Kyrkan ligger sex meter under markytan.

Gamla staden är tätt bebyggd och har trånga gränder.

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Statoids; Provinces of Syria.
  2. ^ Central Bureau of Statistics, Syria; Statistical Abstract 2009, Estimates of Population actually living in Syria in 31/12/2009 by Mohafazat Läst 10 augusti 2010.
  3. ^ Dubais vänorter (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]