Kung David

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
David och Goliat, målning av Caravaggio (1606-07).

David är en av de viktigaste gestalterna i Israels historia[1] enligt Bibeln. Han var Israels andre kung. Av många betraktas David som en föregångare till Messias.[2] I Nya Testamentet i Bibeln anges Jesus tillhöra Davids ätt och beskrivs på många sätt som hans arvtagare, lejonet av Juda stam och Davids rotskott.

Det finns inga skriftliga källor oberoende av Bibeln som med säkerhet nämner David. År 1993 hittades Tel Dan-fragmentet, som är en steninskription med bland annat den arameiska bokstavssekvensen "bytdwd". Detta kan tolkas på ett flertal sätt men bland annat som "Huset David". Även meshastelen som hittades i slutet på 1800-talet i Jordanien anses av vissa forskare omtala David.

David i Bibeln[redigera | redigera wikitext]

Herden David av Elizabeth Jane Gardner.

Under kung Sauls beskydd växte den brådmogne hjälten till dennes efterträdare, därtill vald av Gud och smord av profeten Samuel enligt Bibeln. David var den yngste, och av sina bröder föraktade, sonen i en familj med fåraherdar vid Betlehem. David anlände till kung Sauls hov som harpspelare, för att lindra dennes anfäktelser av en ond ande. Fortfarande som ung pojke antog David utmaningen från filistéernas kämpe Goljat och dräpte honom med en slunga. David blev god vän med Sauls son Jonathan och skrev en numera berömd klagosång till dennes minne, en av många psalmer i Psaltaren som tillskrivs honom.

I alla ammonitiska städer sägs David ha tvingat "ut invånarna att arbeta med sågar, järnhackor och järnyxor, och somliga satte han att slå tegel", enligt Andra Samuelsboken 12:31 (Bibel 2000). Versen är svåröversatt, och under lång tid tolkades den som att David dödade invånarna. I 1917 års kyrkobibel står att han överlämnade dem åt eldguden Molok, och i 1883 års normalupplaga att han bland annat "brände dem upp uti tegelugnar".

David porträtteras i bibeln på ett mångtydigt sätt. Dels finns bilden som en hänsynslös stridsman i de internationella relationerna, en äktenskapsbrytare som låter sin rival Uria dö på slagfältet, som blir osams med sin son, och förfaller till självförebråelse. Dels finns också bilden av en hängiven ledare som var mild mot meningsmotståndare, ärligt ångerfull vid sina brott och synder, återhållsam i konflikten med sonen Absalom, angelägen om sina medborgares bästa och älskade Gud.

David var både sångare och musiker och har tillskrivits ett stort antal klassiska dikter, essäer och psalmer. Han regerade som Israels kung i Hebron i sju år, därefter intog han Jerusalem och gjorde staden till huvudstad. Befästningen på berget Sion blev känd som Davids stad. Han utnämnde i slutet av sin fyrtio år långa regeringstid sin son Salomo till sin efterträdare. David dateras till första hälften av 900-talet f.Kr.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ancient Israel: from Abraham to the Roman destruction of the Temple. Edited by Hershel Shanks. Washington, D.C.: Biblical Archaeology Society 1999. ISBN 0-13-085363-1
  2. ^ Bibelsajten ger dig fakta om David

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Saul
Kung i Israels rike
1010 - 970 f.Kr.
Efterträdare:
Salomo