Beechcraft T-6 Texan II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Beechcraft T-6 Texan II
T-6A Texan II.jpg
T-6A Texan II från USA:s flygvapen
Beskrivning
Typ Skolflygplan
Besättning 2
Ursprung Pilatus PC-9
Tillverkare Hawker Beechcraft
435+ enheter[1]
Data
Längd 10,16 m
Spännvidd 10,19 m
Höjd 3,25 m
Tomvikt 2 135 kg
Max. bränslevikt 677,5 liter
Motor(er) 1 × Pratt & Whitney Canada PT6
Motoreffekt 820 kW (1 115 hk)
Prestanda
Max. hastighet 316 knop (585 km/h)
Räckvidd med max. bränsle 1 667 km
Max. flyghöjd 31 000 ft (9 449 m)
Stigförmåga 3 100 ft/min (16 m/s)

Beechcraft T-6 Texan II är ett enmotorigt turbopropflygplan byggt av Raytheon Aircraft Company (nu Hawker Beechcraft).

T-6:an används av USA:s flygvapen och flotta för grundläggande pilotutbildning. Flygplanet ersatte flygvapnets Cessna T-37 Tweet och flottans Beechcraft T-34 Mentor. T-6A används också som skolflygplan av Kanadas flygvapen (benämnd CT-156 Harvard II), Tysklands flygvapen, grekiska flygvapnet, det israeliska flygvapnet (benämnd Efroni), och det irakiska flygvapnet.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

T-6 är en utveckling av Pilatus PC-9, modifierad väsentligt av Beechcraft för att komma in i det så kallade Joint Primary Aircraft Training System (JPATS), ett flygplansprogram utlyst av det amerikanska flygvapnet under 1990-talet som T-6 även vann.[2]

Ett liknande arrangemang mellan Pilatus och British Aerospace hade också startats av det brittiska flygvapnet under 1980-talet, dock föll valet på Short Tucano. Flygplanet försågs med sin beteckning under 1962 och namngavs som "T-6 Texan" för flera decennier tidigare.

Varumärket Beechcraft blev sedan uppköpt från Raytheon av Onex Corporation, ett kanadensiskt investmentbolag som behöll namnet Hawker Beechcraft.[3]

Den JPATS-vinnande utformningen baserades på ett kommersiellt Pilatus PC-9 med mindre modifieringar. Ytterligare krav och konflikter mellan flygvapnet och marinen ledde till förseningar och ökade kostnader (från ursprungliga beräkningarna på 3,9 till ungefär 6 miljoner dollar per flygplan) och ett helt nytt flygplan som var 22 procent eller cirka 500 kilogram tyngre än Pilatus.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

USA[redigera | redigera wikitext]

T-6A infördes till Moody Air Force Base och Randolph Air Force Base under 2000-2001, och flygvapnet skrev på kontraktet för fullskalig produktion i december 2001. Laughlin Air Force Base började flyga T-6 år 2003 där det nu är det primära skolflygplanet, ersättare för T-37. Vance Air Force Base gick över från T-37 till T-6 under 2006. Det året började Columbus Air Force Base sin övergång, och pensionerade sin sista T-37 i april 2008. Det sista aktiva USAF T-37B pensionerades vid Sheppard Air Force Base under sommaren 2009.[5]

Ett original T-6A Texan-flygplan, till höger, med den nya T-6 Texan II på Randolph Air Force Base i Texas 2007

T-6A ersatte även alla T-34C för utbildningen vid Naval Air Station Pensacola i början av 2005 på NAS Whiting Field i slutet av sommaren 2009 och anläggningen kommer att använda sig av båda flygplanen under övergångsperioden de närmaste åren.[6] Flygutbildning på NAS Corpus Christi kommer att fortsätta att använda T-34C som det primära skolflygplanet fram till ankomsten av T-6B, som är planerad till 2012.[6] Den 18 maj 2010 genomfördes den första utbildningen med en T-6B på Corpus Christi.[7]

Kanada[redigera | redigera wikitext]

CT-156 Harvard II är en variant för pilotutbildning i Natos utbildningsprogram Nato Flying Training in Kanada (NFTC) vid Moose Jaw, Saskatchewan.[8]

Flygplanen hyrs ut till flygvapnet av Bombardier. Cockpitlayout, prestanda och annat är lik skolflygplansmodellen av CT-155 Hawk som också används av NFTC. Nato har 25 Harvard II flygplan i programmet som ägs och underhålls av Bombardier.[9]

Grekland[redigera | redigera wikitext]

Greklands flygvapen driver 25 T-6A och 20 T-6A NTA-flygplan.[10][11]

Israel[redigera | redigera wikitext]

Den 9 juni 2008 meddelade USA:s försvarsdepartement en eventuell försäljning av 25 T-6A till Israel för det israeliska flygvapnet.[12][13] I juli 2009 levererade Beechcraft de första fyra av 20 T-6A enligt avtal med det israeliska flygvapnet.[14]

Irak[redigera | redigera wikitext]

Den 16 december 2009 levererades fyra av 15 T-6A flygplan levereras till Irak i ett kontrakt värt 210 miljoner dollar. Detta motsvarar ett genomsnitt av 14 miljoner dollar per flygplan med service och inkluderade utbildning. De första åtta flygplan som köptes in av regeringen i Irak anlände till Tikrit i slutet av januari 2010. De senaste 7, som köpts av USA, väntas levereras i slutet av december 2010.[15]

Marocko[redigera | redigera wikitext]

I oktober 2009 meddelade Hawker Beechcraft försäljningen av 24 T-6C till marockanska flygvapnet.[16]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

En CT-156 Harvard II vid Moose Jaw 2005
T-6A Texan II 
Standardversion för USAF, USN, och Greklands flygvapen (HAF).
T-6A NTA Texan II 
Beväpnad version av T-6A för HAF. T-6A NTA har förmågan att bära raketer, automatkanoner, externa bränsletankar och bomber.[11]
T-6B Texan II 
Uppgraderad version av T-6A med en digital glascockpit som inkluderar en head-up display (HUD), multifunktionsdisplay (FMF) och så kallad Hands On Throttle And Stick (HOTAS), reglage som inte kräver att man släpper styr- eller gasreglage för att nå.[17]
AT-6B Texan II 
Beväpnad version av T-6B för inledande vapenutbildning eller lätta attackroller. Den har samma digitala cockpit men uppgraderas med bland annat flera vapenkonfigurationer och integrerade elektro-optiska sensorer.[11][18] Motoreffekten ökas till 1 600 hk och ramstrukturen förstärks.[19]
T-6C Texan II 
Uppgraderad version av T-6B med hårdare vingspetsar.
CT-156 Harvard II 
Version av T-6A för kanadensiska flygvapnet.[8] Cockpitlayout baserad på CT-155 Hawk.

Användare[redigera | redigera wikitext]

En T-6A Texan II från grekiska flygvapnet
Två irakiska T-6A Texan II
 Kanada
 Tyskland
 Grekland
 Israel
 Irak
 Marocko
 USA

Olyckor och tillbud[redigera | redigera wikitext]

  • Två T-6 Texan II baserade vid Columbus Air Force Base kolliderade klockan 12:47 den 28 november 2007 i närheten av Columbus AFB Auxiliary flygfält i Shuqualak, Miss (Gunshy Auxiliary Airfield) Vid tidpunkten för olyckan bedrev flygplanen flygutbildningsverksamhet. Räddningstjänsten bekräftade på plats att alla fyra förarna hade skjutit sig ut ur flygplanen på ett säkert sätt.[23] Haverikommissionen fastslog efter utredning att den mänskliga faktorn var orsaken till olyckan.[24]
  • 24 september 2010 sköt två besättningsmän i en T-6 Texan II baserad vid Laughlin Air Force Base ut sig ur flygplanet när motorn i deras T-6 slutade att fungera. Flygplanet kraschade på en ranch cirka 40 km öster om Laughlin nära staden Spofford, Texas. Besättningen klarade sig, dock fick eleven en allvarlig ryggskada och instruktören mindre skador. Flygplanet totalförstördes. Olyckan var den första T-6 kraschen för flygvapnet under 2010 och den sjätte totalt för flygplanstypen.[25] Flygvapnet fastställde att olyckan var resultatet av mänskliga faktorn. Pilotinstruktören stängde av misstag av motorn och tillämpade sedan felaktiga uppstartsförsök vilket resulterade i kraftiga skador på motorn.[26]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 30 juni 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ HawkerBeechcraft Production
  2. ^ Hawker Beechcraft - T-6 is not a PC-9 Article
  3. ^ ”ONEX ACQUIRES HAWKER BEECHCRAFT”. Onex Corporation. 26 mars 2007. http://www.onex.com/Assets/PDFs/259_2.pdf. Läst 2 juli 2011. 
  4. ^ [1] Strapping in and Bailing out, Navy and Air Force Joint Acquisition of Aircraft
  5. ^ USAF (undated). ”80th Flying Training Wing”. http://www.sheppard.af.mil/units/80thflyingtrainingwing.asp. Läst 24 oktober 2009. 
  6. ^ [a b] http://www.navair.navy.mil/press_releases/index.cfm?fuseaction=home.view&Press_release_id=4173&site_id=15
  7. ^ First Student Takes Flight in T-6
  8. ^ [a b c] Department of National Defence Public Affairs (mars 2007). ”CT-156 Harvard II”. http://www.airforce.forces.gc.ca/v2/equip/ct156/index-eng.asp. Läst 24 oktober 2009. 
  9. ^ Department of National Defence Public Affairs (mars 2007). ”CT-156 Harvard II Specs”. http://www.airforce.forces.gc.ca/v2/equip/ct156/specs-eng.asp. Läst 7 januari 2010. 
  10. ^ Amynanet (undated). ”>ΑΜΥΝΑ & ΔΙΠΛΩΜΑΤΙΑ 18. Εκπαιδευτικά αεροσκάφη”. http://www.amynanet.gr/isoropia/18.htm. Läst 24 oktober 2009. 
  11. ^ [a b c] Bertorelli, Paul (October 2009). ”NBAA 2009 Video Series: Hawker Beechcraft's Turboprop Attack Aircraft”. http://www.avweb.com/avwebflash/exclusivevids/NBAA2009_ExclusiveVideo_HawkerBeechcraft_T6LightAttackAircraft_201365-1.html. Läst 15 oktober 2009. 
  12. ^ http://defense-update.com/newscast/0608/news/news1006_texan_il.htm
  13. ^ http://www.dsca.mil/PressReleases/36-b/2008/Israel_08-42.pdf
  14. ^ Egozi, Arie. "Israel receives first four T-6A 'Efroni' trainers". Flight International, 13 July 2009.
  15. ^ Defense Industry Daily, The Penny Drops: Iraq Chooses its Training & COIN Aircraft
  16. ^ [a b] Hawker Beechcraft sells 24 trainers to Morocco
  17. ^ CMC Electronics Cockpit 4000 for Turboprop and Jet Trainers Article
  18. ^ Hawker Beechcraft Corporation (undated). ”Beechcraft AT-6”. https://www.hawkerbeechcraft.com/military/at-6_ab/. Läst 4 oktober 2008. 
  19. ^ Light Attack - Affordable. Capable. Sustainable
  20. ^ T-6 Texan II, www.luftwaffe.de. Läst 11 juli 2009.
  21. ^ Flightglobal World Air Forces – December 2009
  22. ^ The Penny Drops: Iraq Chooses its COIN Aircraft”. Defense Industry Daily. 12 augusti 2009. http://www.defenseindustrydaily.com/iraq-issues-rfp-for-coin-aircraft-03281/. Läst 14 augusti 2009. 
  23. ^ Air Force Link (November 2007). ”T-6 Texan IIs collide”. http://www.af.mil/news/story.asp?id=123077354. Läst 28 november 2007. 
  24. ^ USAF (undated). ”Executive Summary Accident Investigation Board T-6A”. http://usaf.aib.law.af.mil/T-6A_Columbus_28Nov07.pdf. Läst 12 mars 2009. 
  25. ^ T-6A Texan crashes near Laughlin
  26. ^ Tan, Michelle, "Crash report blames pilot who shut down engine", Military Times, 7 mars 2011, läst 8 mars 2011.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]