Benedict Arnold

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Benedict Arnold

Benedict Arnold, född 14 januari 1741 i Norwich, Connecticut, död 14 juni 1801 i London, England, var en amerikansk och brittisk general och förrädare mot den amerikanska självständigheten.

Arnolds förräderi uppdagades den 23 september 1780, då den brittiske majoren John André tillfångatogs av amerikanerna. Han bar då med sig information som påvisade att Arnold skulle förråda revolutionen genom att kapitulera vid West Point. Han flydde då över till den brittiska sidan, där han utnämndes till brigadgeneral, fick en årlig pension och en klumpsumma om 6 000 pund. Han ledde brittiska och lojalistiska trupper i Virginia, där hans män nästan lyckades tillfångata Thomas Jefferson, och i Connecticut. Vintern 1782 flyttade han till London där han blev väl mottagen av Georg III och torypartiets anhängare, men blev utfryst av whigpartiets anhängare.

I USA har hans namn blivit ett uttryck för spioneri och landsförräderi, främst i USA, där man ofta kallar dessa just Benedict Arnolds.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia