Thomas Jefferson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thomas Jefferson


Ämbetsperiod
4 mars 18014 mars 1809
Vicepresident Aaron Burr
George Clinton
Företrädare John Adams
Efterträdare James Madison

Ämbetsperiod
4 mars 17974 mars 1801
President John Adams
Företrädare John Adams
Efterträdare Aaron Burr

Ämbetsperiod
26 september 178931 december 1793
President George Washington
Efterträdare Edmund Randolph

Född Lördagen den 13 april 1743 (ns)
Shadwell, Virginia, Brittiska Amerika
Död Tisdagen den 4 juli 1826 (83 år)
Charlottesville, Virginia, Amerikas Förenta Stater
Politiskt parti Demokrat-republikan
Maka Martha Wayles Skelton
Religion döpt i Engelska kyrkan, sympatiserade med unitarismen
Namnteckning Thomas Jeffersons namnteckning

Thomas Jefferson, född 13 april 1743, död 4 juli 1826, var USA:s tredje president 18011809 och den andra vicepresidenten 17971801. Han var även statsman, sändebud i Frankrike, politisk filosof, unitarist[1], revolutionär, jordbrukare, jordägare, arkitekt, arkeolog, författare, uppfinnare och grundare till University of Virginia. Jefferson var även den främste upphovsmannen till den amerikanska självständighetsdeklarationen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Jeffersons ungdom[redigera | redigera wikitext]

Thomas Jefferson föddes i Goochland county i Virginia, Brittiska Amerika då på västfronten av de brittiska besittningarna. Han var son till Peter Jefferson. Släkten invandrade från Wales någon gång under 1500- eller 1600-talet. Den unge Jefferson läste latin och grekiska och tog examen 1760. Han fortsatte sin utbildning på College of William & Mary i Williamsburg där han sägs ha varit en mycket flitig student, som tillbringade 15 timmar om dagen med studierna, tre timmar med att öva fiol och resterande sex timmar med att äta och sova. Efter studierna i juridik i Williamsburg fortsatte han på samma bana i yrkeslivet. Juridiken kom han dock snart att lämna för politiken och deltagandet i den amerikanska frihetsrevolutionen.

1772 gifte sig Jefferson med Martha Wayles Skelton och de flyttade in i hans arkitektoniska livsverk, Monticello, som då bara bestod av den sydvästra flygeln.

Jefferson växte upp i en anglikansk familj och bytte aldrig formellt religion till unitarismen även om han senare deltog i unitaristernas gudstjänster, speciellt under tiden som han umgicks med Joseph Priestley, en engelsk unitaristpräst som utvandrade till Pennsylvania. Priestley kom att utöva det största inflytandet på Jeffersons tänkande i religiösa frågor.[2]

Amerikansk och fransk revolution[redigera | redigera wikitext]

Efter korta karriärer i några politiska församlingar skrev Jefferson sitt första stora politiska verk: A Summary View of the Rights of British America. Verket fick stor politisk betydelse för det kommande upproret mot britterna.

1775 fick han en plats i kontinentala kongressen där han utsågs att ingå i en kommitté som skulle ta fram och formulera motiv för ett uppbrott med Storbritannien. Andra deltagare var John Adams och Benjamin Franklin, men Jefferson var den som skulle författa det första utkastet. Jefferson gjorde just det och kongressen debatterade därefter utkastet och ändrade ungefär en femtedel av den ursprungliga texten. Jefferson sågs inte då som författaren av självständighetsdeklarationen. Den sågs mer som hela kongressens verk. Först runt 1790 började man tala om Jefferson som den egentliga författaren.

Jeffersons fru dog 1782 och för att komma iväg från sorgen i Monticello accepterade Jefferson att efterträda Benjamin Franklin som amerikansk sändebud i Paris 1784. Under vistelsen i Paris verkar Jeffersons politiska och offentliga banor ha avstannat. Förenta Staterna var försvagat efter kriget mot Storbritannien och få var därför intresserade av utvecklandet av handelsförbindelser med landet. Istället ägnade Jefferson sig åt kvinnor och kultur. Här förälskade han sig i Maria Cosway, de tillbringade månader tillsammans och njöt av Paris kulturliv.

Jefferson stödde inledningsvis den franska revolutionen och såg längsmedgående mönster mellan de upproriska parisarna och hans eget folks uppror mot britterna. Han trodde franska revolutionen skulle förbli oblodig. Jefferson flyttade lyckligtvis tillbaka till hemtrakterna innan kontrarevolutionen, inbördeskriget och det yttre kriget bröt ut.

Utrikesminister, vicepresident och president[redigera | redigera wikitext]

Thomas Jefferson, porträtt av Rembrandt Peale från 1800

Jefferson återvände till USA 1789 och blev där utrikesminister under president George Washington. Som utrikesminister stödde Jefferson Frankrike och den franska revolutionen. Storbritannien betraktade han som korrupt och despotiskt medan Frankrike stod för upplysning och framåtanda. Han fortsatte att stödja franska revolutionen och menade att oroligheterna snart skulle vara över när folket fått sin frihet.

Under hans bortovaro i Paris hade man fastställt författningen 1788 efter långa meningsutbyten. Jeffersons syn på författningen handlade inte så mycket om att definiera vad de styrande fick bestämma över, utan snarare vad de inte fick bestämma över, trots att Jefferson själv tillhörde de styrande. Han var nämligen rädd för despotism och korruption, som han själv upplevt under det brittiska styret. Han stödde nu tanken att införa människans rättigheter Bill of rights som ett tillägg till författningen. Han var en stark kritiker till federalisterna som höll på att bygga ett toppstyre likt det så förhatliga brittiska styret under George III, menade han. Vid mitten av 1790-talet hade nämligen de två partierna federalisterna och republikanerna bildats. De sistnämnda stod för att så mycket som möjligt av makten skulle föras ner till delstatlig nivå. Republikanerna var det parti som Jefferson stödde och också blev ledare för. Federalisterna kom senare att byta namn till demokratiska partiet.

1800 blev han den dittills ende amerikanske president som utsetts av representanthuset. Det blev nämligen dött lopp mellan Jefferson och Aaron Burr i elektorskollegiet, där båda kom före dåvarande presidenten John Adams. Senare skulle Adams' son John Quincy Adams komma att utses till president på samma sätt 1824. I Jeffersons förvaltning var James Madison utrikesminister. Som president nådde han toppen i och med köpet av landområden från fransmännen, det så kallade Louisianaköpet. Detta fördubblade USA:s areal och förstärkte landet. Motgångarna kom dock snabbt därefter. Napoleonkrigen i Europa ledde till att britterna och fransmännen satte USA i sjöblockad. Jefferson svarade med ett handelsförbud som stängde alla amerikanska hamnar för brittiska och franska fartyg. Men USA, som inte var så starkt än (delvis på grund av Jeffersons egen politik med mindre federal styrning och mer delstatlig), led själv mest av handelsförbudet och det blev inledningen till slutet av hans politiska bana.

Arkitekten Jefferson[redigera | redigera wikitext]

Monticello, Jeffersons hem

Jefferson var inte bara statsman, filosof och president. Han var också en av USA:s främsta arkitekter. I sitt eget hem, Monticello, får han sin nyklassicistiska arkitektur att passa in i det amerikanska landskapet. Ett annat av hans största verk var University of Virginia, vilket han själv grundade 1819.

Jeffersons död[redigera | redigera wikitext]

Jefferson dog den 4 juli 1826. Detta var på dagen 50 år efter att amerikanska självständighetsdeklarationen hade antagits. Jefferson dog endast några timmar innan hans patriotiske vän och politiska fiende John Adams dog. Det sägs att Adams på sin dödsbädd skulle ha sagt ”Jefferson lever”, omedveten om att Jefferson hade avlidit några timmar tidigare.

Politiska tankegångar[redigera | redigera wikitext]

Jefferson var liberal och tydligt inspirerad av tänkare som John Locke och Montesquieu. Jefferson såg människan som okränkbar med vissa givna rättigheter, såsom de definierades i tilläggen till författningen. För amerikanska självständighetsdeklarationen, som Jefferson själv skrev till stora delar, kan fastställas att vissa delar bara är omskrivningar av John Lockes verk John Locke and Thomas Jefferson: Plagiarism.

Jeffersons syn på slaveri[redigera | redigera wikitext]

Jefferson var åkerbruksägare och hade själv ungefär 200 slavar boende på Monticello. Sammanlagt genom tiderna lär han ha ägt 600 slavar. Jefferson var dock emot slaveri som princip och menade att alla människor hade rätt till frihet. Han ansåg dock att afrikaner var rent biologiskt underlägsna vita européer, en åsikt som var vanlig vid denna tid och också stod i överensstämmelse med dåtidens vetenskapliga synsätt.

Ett rykte spreds att Jefferson hade ett förhållande med en av sina slavar, mulatten[källa behövs] Sally Hemings, ett rykte som varken kunde avvisas eller bevisas, förrän år 2000. Modern DNA-teknik visade då nämligen sambandet mellan Jeffersons DNA och Sally Hemings släktingars DNA. Jefferson fick alltså minst ett barn med sin egen slavinna.

Synen på Jefferson[redigera | redigera wikitext]

Jeffersonmonumentet i Washington D.C.

Jefferson betraktas i USA som en av grundlagsfäderna, vars gärningar och tankegångar sägs ligga till grund för de värderingar som nationen bygger på. John F. Kennedy lär ha sagt vid en middag för nobelpristagare i Vita huset att ”detta är den mest fantastiska församling av talang och mänsklig kunskap som någonsin samlats i Vita Huset, möjligen undantaget när Jefferson åt middag här själv”. Jeffersons hjältegloria har dock i viss mån kommit lite på sned efter att hans syn på slaveri och också förhållandet med Sally Hemings bekräftats. Som politisk tänkare och grundare av Förenta Staterna får man ändå anse att han är en av de största.

1943 invigdes Jeffersonmonumentet i Washington, D.C., till minne av Jefferson.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Larson, Edward J., A Magnificent Catastrophe: The Tumultuous Election of 1800, America's First Presidential Campaign (Simon and Schuster, 2007), s. 171.
    Se även brevet till Dr. Benjamin Waterhouse (engelska) 26 juni 1822
  2. ^ Thomas Jefferson. Dictionary of Unitarian & Universalist Biography. Unitarian Universalist History and Heritage Society. Läst 19 augusti 2011.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]