Bensodiazepiner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bensodiazepiner eller bensodiazepinderivat är ataraktika, det vill säga lugnande medel, som upptäcktes av en slump i början på 1960-talet vid ett laboratorium på läkemedelsbolaget Roche. I Sverige introducerades bensodiazepiner i mitten på 1960-talet som ett alternativ till barbiturater. En av de av media mest uppmärksammade bensodiazepinerna genom åren är Rohypnol, som numera går under namnen Flunitrazepam och Fluscand. Den i Sverige mest vanliga receptutskrivna formen av bensodiazepiner är dock Sobril. Bensodiazepiner kan vara beroendeframkallande främst vid höga doser under en längre tid.


Effekter[redigera | redigera wikitext]

Bensodiazepiner har flera olika effekter:

  • Motverkar aggressivt beteende
  • Motverkar kramper
  • Vid högre doser eufori

Effekterna hör samman med att läkemedlet binder till en regulatorisk domän på en receptor (GABAA-receptorn) för neurotransmittorn GABA (4-aminobutansyra eller gammaaminosmörsyra) i centrala nervsystemet. Detta leder till ett ökat inflöde av kloridjoner vilket hyperpolariserar nervcellen.

Bakgrunden till symptomen och deras varierande karaktär är det faktum att bensodiazepiner verkar på ett flertal receptorer, som återfinns på celler med vitt skilda funktioner i kroppen. Bensodiazepiner verkar genom att öka permeabiliteten av ligandstyrda jonkanaler, så att celler, framför allt nervceller, blir mindre lättretliga. Detta är bakgrunden till deras lugnande effekt. Receptorerna som de verkar på återfinns dock på fler andra celler, som inte är relaterade till de områden som bensodiazepinernas används för. Toleransuppbyggnad sker dessutom på olika sätt, under olika tidsramar, för de olika receptorerna, vilket bidrar till komplexiteten vid toleransuppbyggnad och återställning till normal funktion vid avvänjning.

Olika preparat har olika affinitet för kroppens olika receptorer, samt har olika halveringstid. Detta bidrar dels till att påverka hur de verkar, men också hur toleransnivån och bieffekter ser ut. I allmänhet rekommenderas preparat med lång halveringstid för avvänjning, eftersom man på så vis kan undvika stora förändringar i läkemedelsnivå i blodet, vilket ökar obehag relaterade till nedtrappning.

Läkemedel[redigera | redigera wikitext]

Idag har nästan all användning av barbiturater upphört till förmån för bensodiazepinerna. Bensodiazepinderivat förekommer i tre olika läkemedelsgrupper i FASS: Lugnande medel (ataraktika), sömnmedel och antiepileptika (medel som används mot epilepsi).

Lugnande medel, ataraktika

Sömnmedel och lugnande medel

Antiepileptika

  • Klonazepam (Iktorivil)
  • Klobazam (Frisium), som är ett licenspreparat och fordrar särskilt tillstånd av Läkemedelsverket.

Dessutom finns under sömnmedel ett antal bensodiazepinbesläktade medel, nämligen zopiklon, zolpidem och zaleplon.

Tolerans[redigera | redigera wikitext]

Vid behandling med bensodiazepiner kommer till slut tolerans att utvecklas, det vill säga en större mängd läkemedel krävs för att uppnå den ursprungliga effekten. Tolerans utvecklas mot många av de terapeutiska effekterna av bensodiazepiner vid daglig eller frekvent användning. Tolerans mot den hypnotiska och sedativa effekterna uppträder generellt inom några dagar medan tolerans mot den ångestdämpande effekten av bensodiazepiner tar längre att utveckla. Bensodiazepiner fordrar därför en lång utsättning. Risken för biverkningarna i form av missbruk och beroende är ett uppenbart problem även vid legal förskrivning.[1]

Långsiktiga effekter[redigera | redigera wikitext]

Till långsiktiga effekter av bruk av bensodiazepiner' hör negativa effekter på kognitiv förmåga, samt på fysisk och psykisk hälsa. Det finns betydande risker som är associerade till lång tids användande av bensodiazepiner, även om problemen skiljer sig kvalitativt och kvantitativt från individ till individ.[2]

Avvänjning från och minskning av bensodiazepinbruk är relaterad till en kortsiktig ökning av biverkningar samt stegring av de symptom man sökt att minska, men dessa problem minskar med tiden. Det finns även vetenskapliga belägg för att vissa problem, däribland ångest, minskar i omfattning efter avvänjning från bensodiazepiner.

Studier har visat att lång tids användande av bensodiazepiner leder till psykologiska och fysiologiska problem, som depression och influensaliknande tillstånd. Dessa förvärras ofta under dosnedtrappning, vilket försvårar avvänjning. Därför rekommenderas alltid en långsam nedtrappning av bensodiazepiner och nära relaterade preparat. [3][4]

Missbruk[redigera | redigera wikitext]

Det förekommer såväl beroende som missbruk av bensodiazepiner och benämningar som förekommer är benso och benzo för bensodiazepiner[5]. Bensodiazepiner används som ett nedåttjack, för att ge en känsla av lugn, ångestlöshet och mod; eufori förekommer också hos många. Som med många depressiva preparat försämras impulskontrollen, vilket gör den vanligt förekommande vid våldsbrott.

Bensodiazepiner är vanligt vid blandmissbruk med alkohol och andra droger. Bensodiazepiner ingår tillsammans med tiamin som en central komponent i abstinensbehandling, vardagligt kallat avgiftning, vid alkoholberoende där den kramphämmande och ångestlindrande effekten eftersträvas. Dock är intag av bensodiazepiner med samtidigt alkoholintag mycket farligt då etanol (alkohol) starkt förstärker den lugnande effekten och kan bli andningsdepressivt (så att andningsmusklerna slutar fungera).[ifrågasatt uppgift] Personer som är beroende av amfetamin använder ofta någon form av bensodiazepin för att bli lugna och ångestfria eller bara för att kunna sova efter en lång tids sömnlöshet på amfetamin.[ifrågasatt uppgift] Narkotikaklassning är ett medel för att minska tillgängligheten och således missbruket av bensodiazepiner.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Orsolya Hoffmann,Lennart Mossberg, Lennart Heine: Bensodiazepiner i kriminalvård kräver noggrann kontroll Läkartidningen 2006-07-10
  2. ^ ”ADVERSE EFFECTS OF BENZODIAZEPINES”. http://benzo.org.uk/manual/bzcha01.htm#9. Läst 15 december 2011. 
  3. ^ "Drugs linked to brain damage 30 years ago" från Independent.co.uk
  4. ^ "Long-Term Benzodiazepine Use and Depression" från Psychiatryonline.org
  5. ^ Dessa benämningar förekommer emellanåt även inom sjukvården.



Externa länkar[redigera | redigera wikitext]