Amfetamin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Amfetamins kemiska formel

Amphetamine-3d-CPK.png
Amfetamin

IUPAC-namn:

(±)-1-fenylpropan-2-amin

Kemisk formel C9H13N
Molekylmassa 135,21
Biotillgänglighet Oralt >75%, varierar med ph i mage

Rektalt: 95-100%

Metabolism Nedbrytning sker genom metabolism i levern.
Halveringstid Dexamfetamin: 9-11h

Levoamfetamin: 11-14h

Avsöndring  ?
Graviditetskategori C
Administreringsväg Förångning, rökning, injektion, oral/nasal/rektal tillförsel

Amfetamin,C6H5CH2CH(NH2)CH3, är ett syntetiskt centralstimulerande medel. Namnet härrör från dess kemiska beteckning: alpha-metylfenetylamin. Då amfetamin är flytande omvandlas det oftast till amfetaminsulfat som är pulverformigt och lättare att hantera. Amfetamin och olika derivat används inom medicin, men framförallt som illegalt nyttjad drog.

Amfetaminmissbruk är mest spritt[1] i Japan, Sydkorea och på Filippinerna. Japan har någonstans runt 1–2 miljoner amfetaminmissbrukare [1] som står för 35–50 % av yakuzans inkomster.

I många länder skiljer man i statistiken för droganvändning inte mellan amfetamin och metylamfetamin. FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott (UNODC) uppskattar att i världen som helhet finns det mellan 16 och 51 miljoner personer som årligen använder en drog som tillhör amfetamingruppen. Av detta uppskattas 54–59 % vara metylamfetamin, 32–35 % amfetamin och 8–11 % andra droger inom amfetamin-gruppen. Minst hälften av dem som använder droger inom amfetamin-gruppen bor i Asien, runt 3,8 miljoner i Nordamerika och 1,6–1,7 miljoner i Västeuropa.[2]

I Sverige är amfetamin den mest förekommande illegala drogen efter cannabis och den vanligaste intravenösa drogen över huvud taget. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) uppger att priset för ett gram amfetamin 2007 låg i intervallet 125–400 kr med ett medianpris på 225 kr. De konstaterar också att priset sjunkit sen 1988, inte bara korrigerat efter inflation utan även rent nominellt.[3] Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) rapporterar att priset på amfetamin i missbrukarledet i Europa varierar mellan 10 och 15 euro per gram.[4]

Amfetamin är narkotikaklassat av Förenta nationerna och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning II i Sverige.[5] Det förskrivs fortfarande i stor omfattning i många länder. I Sverige har medlet sedan slutet av 1960-talet endast fått föreskrivas för behandling av narkolepsi och ADHD. 2013 godkändes ett nytt läkemedel som innehåller amfetamin för behandling av adhd, elvanse.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ämnet framställdes första gången 1887, men först 1927 uppmärksammades det syntetiskt framställda amfetaminet och dess adrenalinliknande effekter inom medicinen. På 1930-talet började det användas som läkemedel (Benzedrine), först mot astma och vanliga förkylningar för dess kärlsammandragande (vasokonstrikterande) effekt, sedan som ett medel att "väcka" patienter vid sömnmedelsförgiftningar och för behandling av hyperaktiva barn. Senare konstaterades också att amfetaminets effekter liknade kokainets, men att det hade längre verkningstid.[källa behövs]

Det stora genombrottet kom under andra världskriget då den militära användningen av amfetamin blev omfattande. Med hjälp av amfetamin kunde man nämligen under en tid öka soldaternas prestationsförmåga, så att de kunde förflytta sig och strida utan mat och sömn. Inom flygmedicinen användes amfetamintabletter för att motverka trötthet vid exempelvis långa nattflygningar.[källa behövs]

Efter andra världskriget fanns stora överskottslager av amfetamin, i Japan sköljde en våg av amfetaminmissbruk över landet när enorma militära lager avyttrades. I USA lanserade läkemedelsindustrin amfetaminpreparaten (benzedrine, dexedrine, metamfetamin) som bantningsmedel och som uppiggande medel vid exempelvis skiftarbete. Amfetamin var bland annat populärt bland lastbilschaufförer under långkörningar och bland en del studenter för att orka stanna uppe nätterna igenom för att festa eller plugga inför en tentamen, det sista så även i Sverige. [källa behövs]

I Sverige blev amfetamin lagligt 1938, ett år senare krävdes recept. Läkarna var mycket frikostiga med förskrivning och 1942 fick 3 % av befolkningen amfetamin förskrivet (de flesta bara för en kort tid, men omkring 3000 tog det varje dag).[6]

Injicerande bruk skall ha uppstått i konstnärskretsar där injicerande morfinbruk förekom; man upptäckte att tabletterna (i viss mån) var vattenlösliga och möjliga att inta intravenöst. Detta bruk skall sedan ha spridit sig under tidigt 50-tal bland kriminella.[källa behövs]

Undersökningar av poliskunder i Stockholm gjorda av Nils Bejerot visar på att bruk av amfetamin och liknande fördubblades var 30:e månad mellan 1949 och 1965. Mellan 1965 och 1967 förekom legalförskrivning till missbrukare, något som ledde till en fördubblingstid på 12 månader och följaktligen avbröts projektet.[källa behövs]

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Amfetaminpåverkan innebär att användaren känner sig kreativ, får lust att aktivera sig osv. Känslan av självförtroendet ökar, liksom orken. Vanligt är en känsla av kontroll och ett euforiskt lugn, och man utövar sina aktiviteter med energi och lust. Den påverkade känner sig allmänt tillfreds och i större doser euforisk. Ett vanligt tecken på den amfetaminpåverkades goda humör är att personen ofta pratar ovanligt mycket, och är social på ett (i den nyktres synvinkel) lite "överdrivet" vis. Eftersom den amfetaminpåverkade känner sig energisk och koncentrerad, är det inte ovanligt att han/hon engagerar sig intensivt i olika aktiviteter, som städning, utövande av någon hobby eller liknande. Då amfetaminet ökar koncentrationen kan dessa aktiviteter pågå i timmar, användaren "snöar in" på någon specifik sysselsättning på ett nästan autistiskt vis, utan att tappa intresset.. För den nyktre kan amfetaminbrukaren tyckas nervig och "speedad", även om han själv upplever sig ha full kontroll och känner sig "lugn".[källa behövs]

Amfetaminets fysiska verkningar, dvs de effekter som ligger utöver det för brukaren dominerande ruset, beror på amfetaminets centralstimulerande verkan. Den centralstimulerande effekten motverkar bland annat sömn. Karaktäristiskt för amfetaminmissbrukare är därför att de är vakna i omgångar om 2–3 dagar och innan de "tänder av", sover och äter, innan det i missbrukarnas fall är dags för ännu en omgång. Under ruset försvinner hungerkänslorna och törstkänslorna, vilket kan få som bieffekt uttorkning och undernäring, speciellt vid längre tids påverkan. Vid långvarigt missbruk kan torrheten i munnen bidra till tandlossning, vilket är vanligt vid amfetaminmissbruk. En annan påfallande fysisk effekt är att amfetamin får även de yttre blodkärlen att dra ihop sig, vilket försämrar blodcirkulationen i fingrar, armar, tår, fötter samt penis. Just på penis blir detta särskilt märkbart, då penis drar ihop sig och minskar kraftigt i längd, detta kallas i brukarleden för "tjackballe". Detta tillstånd är övergående och återgår till det normala efter rusets slut. Amfetamin har också rapporterats i vissa fall att stimulera den sexuella upphetsningen.[källa behövs]

Utöver ruset kan längre tids bruk i kombination med den karaktäristiska bristen på sömn leda till paranoida tankegångar hos brukaren (drogutlösta psykiska störningar). Detta är som sagt vanligast efter längre tids missbruk, när man tagit amfetamin flera dagar i sträck ("tjackrace"). Så småningom kan även en mer permanent psykos uppstå (drogutlöst psykos). En annan vanlig upplevelse hos användaren är den så kallade "avtändningen". Troligast ligger förklaringen i ett avklingande rus, där den centralstimulerande effekten avtar och näringsbrist, sömnbrist med mera ger sig till känna och ruset inträder i en dysforisk fas. Under denna period då ruset avtar kan den tidigare euforin bytas mot dysfori. Graden av detta har dock även en del med förväntningar och vana att göra, och skiljer sig en del åt mellan olika brukare.[källa behövs]

Ett långvarigt missbruk av amfetamin kan också leda till kraftiga depressioner eftersom amfetaminet påverkar dopamin och andra viktiga funktioner i hjärnan som påverkar välbefinnandet. Nivåerna av dessa kroppens egna "lyckosubstanser" kan efter allvarligt missbruk tillfälligt bli nedsatt, vilket kan leda till depression, orkeslöshet och så vidare. Kombinationen näringsbrist, vätskebrist och sömnbrist under rusen ökar dessutom det redan förhöjda blodtrycket och ger på sikt vid allvarligt missbruk, ofta nedsatt njurfunktion hos missbrukaren.[källa behövs]

Den molekylära bakgrunden till amfetamins effekter i det centrala nervsystemet är frisättning av dopamin (DA) och noradrenalin. DA tycks vara den viktigaste transmittorsubstansen, eftersom skador på accumbenskärnan (innehållande dopaminförande neuron) hämmar amfetamins verkan. Mekanismen bakom DA-frisättningen är dock inte den normalfysiologiska vesikelexocytosen. En hypotes har varit att amfetamin helt enkelt byts ut mot intracellulärt DA vid nervändslutet med hjälp av dopamintransportören (DAT), som normalt pumpar in DA i cellen. I experiment har man dock nyligen kunnat visa att amfetamin dessutom momentant inducerar en förändring av DAT och omvandlar transportören till en kanal, genom vilken DA rusar ut i synapsspatiet.[7] Utöver denna direkta effekt på DAT föreligger även interaktioner med opioidsystemet, vilket medierar en del av den dopaminfrisättande effekten.[8]

Amfetaminberoende[redigera | redigera wikitext]

Amfetamin är en starkt beroendeframkallande substans[källa behövs]. Det tunga amfetaminmissbruket hos människa följer i regel ett cykliskt mönster med faser på 12 timmar upp till flera dygn av upprepat drogintag, sömnlöshet och svält (engelska binges), följt av en abstinent återhämtningsfas (engelska crash). Efter en tids missbruk av detta slag kan biverkningar av olika slag uppkomma, där den mest karakteristiska är amfetaminpsykosen, en successivt stegrad paranoia i samband med intensiva konsumtionsfaser. Psykosen domineras typiskt sett av förföljelseidéer och kan så småningom förvärras med hallucinationer, stereotypa rörelser och förlust av den sjukdomsinsikt som inte sällan föreligger till en början. Rent kroppsliga komplikationer till amfetaminmissbruk förekommer också, exempelvis nervskador, högt blodtryck, stroke och hjärtskador.[källa behövs]

Amfetaminberoende är i huvudsak ett psykiskt beroende, inte som i fallet alkohol och opiater något fysiskt beroende. Opiatmissbrukaren upplever en form av fysisk abstinens som inte existerar hos amfetaministen. Däremot ger ett avslutat missbruk psykiska symptom, såsom depression, initiativlöshet, orkeslöshet och så vidare. Det finns mediciner mot vissa av amfetaminberoendets komplikationer, som psykoserna, men det finns ännu inga behandlingar mot själva amfetaminberoendet som vetenskapligt visat sig fungera (till skillnad mot de effektiva läkemedlen vid alkohol-, nikotin- och opiatberoende).[källa behövs]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Amfetamin, som oftast säljs som ett vitt pulver, tillverkas på kemisk väg och sägs inte finnas naturligt. Forskare på Texas A&M University påstår sig dock ha upptäckt fem olika amfetaminer i arterna Acacia berlandieri och Acacia rigidula kring åren 1997 och 1998, något som inte kunnat bekräftas. Den kemiska tillverkningen genomförs till exempel via reduktiv amination av fenylaceton med ammoniak. Fenylacetonet smugglas oftast in i stor skala från till exempel Kina. Det mesta som smugglas till Sverige i dag tillverkas i gamla öststater, asiatiska laboratorier, men främst ifrån Baltikum, Bulgarien och Nederländerna. Tillverkning av amfetamin i Sverige är idag i jämförelse med missbruket av drogen relativt småskalig och sker oftast via Leuckarts syntes, en tillverkningsmetod som kräver väldigt mycket energi, fast i gengäld får man fram en slutprodukt av amfetamin med hög renhet. Polisen sprängde under 1990-talet många knarkfabriker som jobbade på detta sätt - då det bitvis är ganska svårt för tillverkarna att få tag på råvaror till tillverkningen om man inte jobbar under någon täckmantel.[källa behövs]

I Sverige tillverkas laglig amfetamin i två former: Dextroamfetamin 5 mg och Amfetamin 5 mg av Recip i Stockholm. Amfetamin 5 mg innehåller hälften levoamfetamin och hälften dextroamfetamin medan dextroamfetamin helt saknar levoamfetaminet, vilket leder till mindre bieffekter.[källa behövs]

Farmakologi/kemi[redigera | redigera wikitext]

Amfetamin hör till gruppen fenetylaminer och amfetaminmolekylen är en substituerad fenetylamin. Det finns två Isomerer av amfetamin, dexamfetamin samt levoamfetamin. Illegalt amfetamin som brukas rekreationellt i russyfte brukar vara en racemat blandning, medan olika sorters läkemedel kan innehålla uteslutande dexamfetamin eller blandningar av d & l-amfetamin. De två isomererna tycks ha en likartad effekt med vissa skillnader, studier har visat att dexamfetamin tycks ge bättre effekt vid behandling av adhd jämfört med levoamfetamin [9]. Levoamfetamin visades i studien ge bättre resultat då man behandlar adhd med främst hyperaktivitet och aggressivitet jämfört med att behandla adhd med framför allt ouppmärksamhet (tidigare add) medan dexamfetamin gav en likartad effekt vid behandling av hyperaktivitet, ouppmärksamhet samt aggressivitet vid adhd [9].

Amfetamin är i sin grundform en fribas som i rumstemperatur är en flytande lösning utan färg. Dock brukar amfetamin som fribas inte förekomma bland amfetamin som används rekreationellt då ett amfetaminsalt föredras då detta är mer lätthanterligt, även i olika läkemedel används olika amfetaminsalter. Amfetaminfribasen omvandlas till ett amfetaminsalt med hjälp av olika syror, vilken sorts amfetaminsalt fribasen omvandlas till beror på vilken syra som används. Vid omvandlingen från fribas till ett amfetaminsalt binder vätejoner från syran till amfetaminets amingrupp och gör denna positivt laddad, används exempelvis saltsyra kommer den positiva laddningen göra att även kloridjoner från syran binder till amfetaminmolekylen och då detta sker fås ett amfetaminsalt, i detta fallet amfetaminhydroklorid.

Det finns flera läkemedel som används för behandling av ADHD som innehåller olika sorter samt olika kombinationer av amfetaminsalter. I Sverige är det enda godkända läkemedel som använder amfetamin elvanse. Elvanse innehåller lisdexamfetamindimesylat vilket är ett d-amfetaminsalt som är bundet till aminosyran lysin. Lisdexamfetamindimesylat är en inaktiv substans som först blir aktiv efter den bryts ned till lysin och dexamfetamin genom hydrolys, detta ger läkemedlet en depot-effekt som ger 13-14 timmars effekt då lisdexamfetamindimesylatet kontinuerligt bryts ned till dexamfetamin under dagens gång[10]. I Sverige används även andra läkemedel som innehåller amfetamin vid behandling av adhd, dock är dessa ej godkända läkemedel och kräver en licens från läkemedelsverket. Metamina tillverkat av recip är ett sådant läkemedel, det är ett snabbverkande läkemedel vars aktiva substans är dexamfetaminsulfat, utöver metamina används även läkemedlet Amfetamin tillverkat av recip vilket innehåller en racemat blandning av d & l -amfetaminsulfat [11].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] UNOCD: World Drug report, 2009
  2. ^ UNOCD: World Drug report, 2009, sid 144
  3. ^ CAN Rapport 112 Narkotikaprisutveckling i Sverige 1988–2007
  4. ^ Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (2008). Årlig rapport: situationen på narkotikaområdet i Europa. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. Sid. 48. ISBN 978-92-9168-324-6. http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_64227_EN_EMCDDA_AR08_sv.pdf 
  5. ^ Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version till och med LVFS 2010:1
  6. ^ Courtwright, David T. (2005). Drogernas Historia. Historiska Media. ISBN 91-85057-93-2  sid. 110
  7. ^ Kahlig KM, Binda F, Khoshbouei H, Blakely RD, McMahon DG, Javitch JA, Galli A: Amphetamine induces dopamine efflux through a dopamine transporter channel. PNAS 2005; 102, 9: 3495–3500.
  8. ^ Schad CA, Justice JB, Holtzman SG: Endogenous opioids in dopaminergic cell body regions modulate amphetamine-induced increases in extracellular dopamine levels in the terminal regions. J Pharm Exp Ther 2002; 300: 932–938.
  9. ^ [a b] http://archpsyc.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=490807
  10. ^ http://www.fass.se/LIF/product?0&userType=0&nplId=20111213000092 - under farmakodynamik - klinisk effekt och säkerhet
  11. ^ http://www.lio.se/upload/52577/amfetamin20051117.pdf