Tiamin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Strukturformel för tiamin
Molekylmodell

Tiamin eller vitamin B1 (även aneurin[1]) är ett koenzym som spelar en viktig roll vid metabolism av kolhydrater och är viktigt för normal funktion av hjärnan och centrala nervsystemet. Tiamin reglerar också hjärtfunktionen och pulsådrornas spänningstillstånd, verkar svagt vattendrivande, förbättrar inlärnings- och uppfattningsförmågan, reglerar magsäckens saltsyreproduktion och främjar tarmens peristaltik. Vidare har tiamin inflytande på lever och bukspottkörtel.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Kroppen har en förmåga att kunna lagra cirka 30 milligram, vilket när det gäller tiamin anses som ringa. Av dessa 30 milligram finns hälften (15 milligram) i musklerna och resterande finns fördelat till hjärta, lever och njurar.

De viktigaste kostkällorna för tiamin är fläskkött, inälvsmat, bönor, ärtor, sparris, vetegroddar, jäst och i Sverige även spannmål där detta är berikat

Tiamin har hög vattenlöslighet och detta leder till stora förluster vid tillagning till exempel när bönor kokas. Dock är tiamin värmestabil vid lågt pH. Normal förlust av tiamin vid tillagning är 30–50 procent av det ursprungliga tiamininnehållet.

Brist[redigera | redigera wikitext]

Vanligt förekommande symptom vid brist är:

Brist på tiamin kan även leda till uppkomst av beriberi.

Brist på tiamin är ovanligt. Det förekommer oftast hos personer med långvarigt alkoholberoende, som kan drabbas av Korsakoffs syndrom.

Rekommenderat intag[redigera | redigera wikitext]

Rekommenderat dagligt intag är:

  • För barn: 0,3–1 milligram
  • För kvinnor: 1–1,1 milligram
  • För gravida och ammande kvinnor: 1,5 respektive 1,6 milligram
  • För män: 1,1–1,4 milligram

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "tiamin". NE.se. Läst 8 november 2014.