Beväring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För det heraldiska begreppet, se Beväring (heraldik).
Finländska beväringar svär faneden.

Beväring är en beteckning för värnpliktigt manskap inom det militära. Ordet är enligt en uppgift inlånat från tyskans Bewehrung,[1] ett ord som betyder "beväpning", enligt en annan uppgift kommer ordet från fornnordiska väring som betyder edsvuren[2] (se även Väringagardet).

I Finland kallas de värnpliktiga beväringar under den tid de utför sin militärtjänst.

I Sverige var beväringen en del av militären bestående av yngre värnpliktiga som kunde kallas in i en beredskapssituation. Utöver beväringen kunde även landstormen kallas in. Som officiell term inom den svenska militären avskaffades ordet 1941, även om det ibland fortfarande används i dagligt tal om värnpliktigt manskap.[3][1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin, band 2 Asb-Bis, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1990, uppslagsordet beväring (1)
  2. ^ fil. dr. Mats G. Larsson (1997). Vikingar i österled. Stockholm: Atlantis. Libris 7644546. ISBN 91-7486-411-4 
  3. ^ Beväring i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)