Beväring
Från Wikipedia
- För det heraldiska begreppet, se Beväring (heraldik).
Beväring är en beteckning för värnpliktigt manskap inom det militära. Ordet är enligt en uppgift inlånat från tyskans Bewehrung,[1] ett ord som betyder "beväpning" (men också "armering"), enligt en annan uppgift kommer ordet från fornnordiska väring som betyder edsvuren[2] (se även Väringagardet).
I Finland kallas de värnpliktiga beväringar under den tid de utför sin militärtjänst.
I Sverige var beväringen en del av militären bestående av yngre värnpliktiga som kunde kallas in i en beredskapssituation. Utöver beväringen kunde även landstormen kallas in. Som officiell term inom den svenska militären avskaffades ordet 1941, även om det ibland fortfarande används i dagligt tal om värnpliktigt manskap.[3][1]
Källor [redigera]
- ^ [a b] Nationalencyklopedin, band 2 Asb-Bis, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1990, uppslagsordet beväring (1)
- ^ fil. dr. Mats G. Larsson (1997). Vikingar i österled. Stockholm: Atlantis. Libris 7644546. ISBN 91-7486-411-4
- ^ Beväring i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1905)
