Bevisbörda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bevisbörda kallas en parts skyldighet att i en konflikt prestera bevis för sitt påstående.

Bevisbörda inom juridik[redigera | redigera wikitext]

Allmänt gäller att den som ålagts en bevisbörda för en omständighet har att visa eller styrka omständigheten. Vilket beviskrav som därvid gäller, det vill säga vilken styrka på bevisningen som krävs, varierar mellan till exempel straffrätt och civilrätt. Ibland finns presumtioner som lindrar beviskravet. En presumtion innebär att om en omständighet föreligger så presumeras eller förutsätts en annan omständighet också föreligga och behöver således inte visas.

Inom straffrätten är det alltid åklagaren som har den fulla bevisbördan för att den tilltalade har handlat på det sätt som åklagaren påstår samt att agerandet inte varit straffritt. Det innebär vidare att den tilltalade betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats av åklagaren. Denna oskuldspresumtion gäller i olika grad i de flesta demokratier och är stadfäst i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Beviskravet som skall uppnås för att åklagaren skall anses ha fullföljt bevisbördan är att ett hans påstående skall vara "ställt utom rimligt tvivel".

Inom civilrätten finns en praktisk, men inte konsekvent använd, tumregel som innebär att den som påstår något har bevisbördan för sitt påstående. Den som yrkar något måste med andra ord styrka grunderna för sitt yrkande. Lyckas han med detta går oftast bevisbördan över på motparten som har att visa att omständigheten inte föreligger eller att yrkandet av något annat skäl skall ogillas. Beviskravet som skall uppnås för att ha fullföljt bevisbördan är normalt sett att omständigheten skall vara "styrkt".

Den svenska civilprocessrättsliga doktrinen är i huvudsak delad mellan anhängare av att bevisbördan ska placeras så att den främjar den civilrättsliga regleringens syften, det vill säga att den som påstår något även skall visa detta, och anhängare av överviktsprincipen, det vill säga att sannolikhetsövervikt får avgöra vad som är visat.[källa behövs]

De ovan beskrivna bevisbördeplaceringarna är på intet sätt en fullständig beskrivning av vad som gäller. Olika presumtionsregler, bevislättnadsregler och bestämmelser om omvänd bevisbörda gör att ett flertal undantag från det ovan sagda förekommer. Således tillämpas inom konsumenträtten, bl a konsumenttjänstlagen, normalt en omvänd bevisbörda så att om en konsument t ex påstår att ett fel på en vara, inlämnad till en näringsidkare för reparation, har uppstått genom näringsidkarens försorg är det upp till näringsidkaren att motbevisa att så har skett.[1]

Bevisbördan sammanfaller i allmänhet med åberopsbördan.

Bevisbörda inom vetenskap[redigera | redigera wikitext]

Om en alternativ hypotes presenteras inom vetenskap så är det förespråkarna för denna hypotes som har bevisbördan gentemot den etablerade hypotesen.

När man inom vetenskap diskuterar huruvida ett fenomen existerar, så brukar den som förespråkar existensen ha bevisbördan, eftersom det i allmänhet är lättare att bevisa existens än icke-existens.

Bevisbörda inom matematik[redigera | redigera wikitext]

Inom matematiken åligger bevisbördan bägge sidor. Om ett påstående varken kan bevisas eller motbevisas, så kommer dess sanningshalt betraktas som okänd. Vissa matematiska påståenden är obevisbara (de kan t o m vara "bevisat obevisbara"), och befinner sig således i en särskild kategori.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ RH 1994:114
Venn A intersect B.svg Matematikportalen – portalen för matematik på svenskspråkiga Wikipedia.