Biologisk bekämpning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Biologisk bekämpning är en metod för att kontrollera skadegörare (inklusive insekter, ogräs och växtsjukdomar) med hjälp av andra levande organismer. Metoden använder sig av naturliga processer som predation, parasitism eller herbivori, i motsats till konventionell skadedjursbekämpning med konstgjorda bekämpningsmedel. Biologisk bekämpning kan vara en viktig del av integrerat växtskydd (Integrated Pest Management). [1]

Det finns tre grundläggande typer av biologiska bekämpningsstrategier: klassisk biologisk bekämpning, tillsättande biologisk bekämpning och bevarandebiologisk bekämpning. Intresset för biologisk bekämpning har ökat med ny kunskap om de skadliga konsekvenser som kemiska bekämpningsmedel kan ha på ekosystem och människohälsa. Dessutom kräver ny lagstiftning att vi minskar vår användning av konventionella bekämpningsmedel inom jordbruket.[2] En ökad efterfrågan på ekologiskt producerade varor gör också att biologiska bekämpningsmedel blir mer populära. Naturliga fiender till skadeinsekter, även känd som biologiska bekämpningsmedel, inkluderar predatorer, parasiter och patogener. Några exempel på insekter som används i detta syfte är bland annat nyckelpigor som äter bladlöss och jordlöpare som äter snigelägg.

De organismer som används för att begränsa växtsjukdomar kallas antagonister. Biologiska bekämpningsmedel för ogräs inkluderar organismer som äter frön, växtätare och andra organismer skadliga för växter.

Biologiska bekämpningsmedel kan användas i trädgårdsodling, jordbruk, skogsbruk, djurhållning och akvakultur, men även i naturliga ekosystem. Ett exempel på det senare är införandet av bakterien Bacillus thuringiensis för att kontrollera översvämningsmyggor i deltat av Dalälven.

Idag används biologisk bekämpning mestadels i jordbruket. Sedan växtskyddsmedel som innehåller bakterien Pseudomonas chlororaphis introducerades i slutet av 90-talet, beräknas de ha ersatt mer än 1,5 miljoner liter kemiska medel.

Det är viktigt att hantera biologiska bekämpningsmedel noggrant och utvärdera eventuella effekter det kan ha på andra organismer än målorganismen. Innan en organism kan godkännas som biologiskt bekämpningsmedel i Sverige måste den registreras och godkännas av den Svenska Kemikalieinspektionen.

Trots riskerna har biologisk bekämpning två stora fördelar jämfört med konventionell bekämpning. Dels lämnar den inte giftiga rester på samma sätt som kemiska medel, och dels har de organismer som bekämpas betydligt svårare att bygga upp någon form av resistens eftersom även bekämpningsorganismen kan anpassa sig genom evolution.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eilenberg, J., Hajek, A., Lomer C. (2001) "Suggestions for unifying the terminology in biological control" BioControl 46:387-400.
  2. ^ Jordbruksverket, EUs direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]