Biologisk bekämpning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Biologisk bekämpning innebär bekämpning av skadegörare (inklusive insekter, ogräs och växtsjukdomar) med hjälp av andra levande organismer. Metoden använder sig av naturliga processer som predation, parasitism eller herbivori, i motsats till bekämpning med kemiska bekämpningsmedel. Biologisk bekämpning är en viktig del av integrerat växtskydd (Integrated Pest Management). [1]

Det finns tre grundläggande typer av biologiska bekämpningsstrategier: klassisk biologisk bekämpning, tillsättande biologisk bekämpning och bevarande biologisk bekämpning. Intresset för biologisk bekämpning har ökat med ny kunskap om de skadliga konsekvenser som kemiska bekämpningsmedel kan ha på ekosystem och människors hälsa. Dessutom kräver ny lagstiftning att vi minskar vår användning av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket.[2] En ökad efterfrågan på ekologiskt producerade varor gör också att biologiska bekämpningsmedel blir mer populära. Naturliga fiender till skadeinsekter inkluderar predatorer, parasiter och patogener. Några exempel på insekter som används i detta syfte är bland annat nyckelpigor som äter bladlöss och jordlöpare som äter snigelägg.[3]

Mikroorganismer som används för att begränsa växtsjukdomar kallas antagonister. Biologiska bekämpningsmedel mot ogräs inkluderar organismer som äter frön, växtätare och andra organismer som är skadliga för växter.

Biologiska bekämpningsmedel kan användas i trädgårdsbruk, jordbruk, skogsbruk, djurhållning och akvakultur, men även i naturliga ekosystem. Ett exempel på det senare är spridning av bakterien Bacillus thuringiensis för att kontrollera översvämningsmyggor i deltat av Dalälven. [4]

Idag används biologisk bekämpning mestadels i trädgårdsbruk och jordbruket. Sedan växtskyddsmedel som innehåller bakterien Pseudomonas chlororaphis introducerades i slutet av 90-talet, beräknas de ha ersatt mer än 1,5 miljoner liter kemiska medel.

Det är viktigt att hantera biologiska bekämpningsmedel noggrant och utvärdera eventuella sidoeffekter de skulle kunna ha på andra organismer än målorganismen. Innan en organism får användas som biologiskt bekämpningsmedel i Sverige måste den registreras och godkännas (undantag bevarande biologisk bekämpning). Det är Kemikalieinspektionen som är ansvarig svensk myndighet för frågor om godkännande av nya biologiska bekämpningsmedel [1].

Biologisk bekämpning har två stora fördelar jämfört med konventionell bekämpning. Dels lämnar den inte giftiga rester på samma sätt som kemiska medel, dels har de organismer som bekämpas betydligt svårare att bygga upp någon form av resistens eftersom även bekämpningsorganismen kan anpassa sig genom evolution.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eilenberg, J., Hajek, A., Lomer C. (2001) "Suggestions for unifying the terminology in biological control" BioControl 46:387-400.
  2. ^ Jordbruksverket, EUs direktiv om hållbar användning av bekämpningsmedel
  3. ^ Östman Ö, Ekbom B, Bengtsson J (2003) Yield increase attributable to aphid aphid predation by ground-living polyphagous natural enemies in spring barley in Sweden Ecological Economics 45: 149-158
  4. ^ Persson Vinnersten TZ, Lundström JO, Schäfer ML, Petersson E, Landin J(2010). A six-year study of insect emergence from temporary flooded wetlands with and without Bti-based mosquito control. Bulletin of Entomological Research 100: 715-725.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]