Myggor
- För mikrofontypen, se Mygga (mikrofon).
| Myggor | |
hona av arten Aedes aegypti
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djurriket Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Ordning | Tvåvingar Diptera |
| Underordning | Myggor Nematocera |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nematocera | |
| Auktor | Schiner, 1862 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Myggor (Nematocera) är en underordning i ordningen tvåvingar av insekterna. Myggor kan även kallas moskiter eller mygg.
Det finns cirka 33 000 arter av myggor. Dessa insekter är kända för att suga blod från djur och människor. För att lokalisera djur att suga blod från kan myggor känna av koldioxid i luften med håren på sina antenner. Ju mindre djur myggan letar efter, desto fler hår har dess antenner.
Endast honmyggorna sticker och dricker blod, medan hanmyggorna lever på växtsafter. Honmyggorna behöver blodet för att kunna lägga ägg. Äggen läggs på vattenytan. Stickmyggornas larver lever i vatten och livnär sig på små vattenlevande organismer. Larverna är röda och utgör föda för många fiskar. De hänger med huvudet nedåt och andas genom ett andningsrör som sticker upp genom vattenytan. Vid fara simmar larven ned till botten och gömmer sig där tills faran är över eller tills luften tar slut och den måste upp till ytan och andas igen.
Mygglarver förpuppas precis som fjärilar och efter förpuppningen lämnar myggan vattenlivet för ett liv i luften.
De myggor som kommer först på sommaren har övervintrat som fullbildade myggor, kanske inomhus eller i ladugårdar. Förökningstakten på myggor är hög och de hinner igenom tre till fyra generationer på en sommar.
Av de cirka 2250 myggarter som finns i Sverige är endast ett trettiotal blodsugare.
Myggor anses ofta vara skadedjur då de sprider sjukdomar. I Sverige finns dock endast några kända sådana sjukdomar till exempel ockelbosjukan.[1]
Innehåll |
[redigera] Myggstick och knottbett
Flera myggarter kan sticka djur och människor, särskilt de i familjerna knott, svidknott och stickmyggor. Det är honan som sticker, eftersom hon behöver protein till äggutvecklingen.
Myggstick och knottbett kan svida och klia och är i de allra flesta fall helt ofarliga. Symtomen på myggstick och knottbett är små stickhål med hudrodnad och ibland lätt uppsvullnad runt omkring och mer eller mindre stark klåda.
Det uppstår av att myggan sprutar in saliv som innehåller ämnen som hindrar blodet från att koagulera. Dock reagerar kroppens immunförsvar på denna saliv, och ett myggbett uppstår. Saliven är också direkt orsak till att det kliar.
Hur man reagerar på myggstick och knottbett kan variera stort från person till person.
[redigera] Familjer
- Överfamiljen harkrankar (Tipuloidea)
- hårögonharkrankar (Pediciidae)
- mellanharkrankar (Cylindrotomidae)
- småharkrankar (Limoniidae)
- storharkrankar (Tipulidae)
- Överfamiljen Chironomoidea
- fjädermyggor (Chironomidae)
- mätarmyggor (Thaumaleidae)
- knott (Simuliidae)
- svidknott (Ceratopogonidae)
- Överfamiljen Culicoidea
- stickmyggor (Culicidae)
- tofsmyggor (Chaoboridae)
- u-myggor (Dixidae)
- Corethrellidae
- Övriga familjer
- dyngmyggor (Scatopsidae)
- fjärilsmyggor (Psychodidae)
- fönstermyggor (Anisopodidae)
- gallmyggor (Cecidomyiidae)
- glansmyggor (Ptychopteridae)
- hårmyggor (Bibionidae)
- hårvingsmyggor (Ditomyiidae)
- platthornsmyggor (Keroplatidae)
- reliktmyggor (Canthyloscelidae)
- samribbsmyggor (Synneuridae)
- savmyggor (Mycetobiidae)
- slemrörsmyggor (Diadocidiidae)
- smalbensmyggor (Bolitophilidae)
- sorgmyggor (Sciaridae)
- svampmyggor (Mycetophilidae)
- tjockribbsmyggor (Pachyneuridae)
- vintermyggor (Trichoceridae)
[redigera] Referenser
[redigera] Externa länkar
