Biskopsmössa (svamp)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Biskopsmössa
Gyromitra infula Sasata.jpg
Systematik
Rike Svampar
Fungi
Stam Sporsäcksvampar
Ascomycota
Klass Pezizomycetes
Ordning Skålsvampar
Pezizales
Familj Discinaceae
Släkte Stenmurklor
Gyromitra
Art Biskopsmössa
Gyromitra infula
Vetenskapligt namn
§ Gyromitra infula
Auktor (Schaeff.) Quél. 1886
Synonymer
Physomitra infula (Schaeff.) Boud. 1907[1]
Helvella infula Schaeff. 1774[2]


Den mykologiska karaktären hos biskopsmössa:

Smooth icon.png
hymenium:
slät

Convex cap icon.svg
hatt:
välvd

NA cap icon.svg
skivtyp:
inte tillämpbart

Edible toxicity icon.png
ätlighet:
ätlig

Hazard T.svg

dödlig

Bare stipe icon.png
fot:
bar

Tan spore print icon.png
sporavtryck:
gul

Saprotrophic ecology icon.png
ekologi:
saprofyt

Biskopsmössa (Gyromitra infula) är en svampart[3] som först beskrevs av Jakob Christan Schaeffer, och fick sitt nu gällande namn av Lucien Quélet 1886. Biskopsmössa ingår i släktet stenmurklor, och familjen Discinaceae.[4][5][6] Artens status i Sverige är "reproducerande".[6] Inga underarter finns listade.[4]

Biskopsmössa kallas också brun hattmurkla.

Biskopsmössan som är vanlig i hela Sverige betraktades fram till slutet av 1970-talet som en god matsvamp utan avkokning, numera avråds dock från förtäring av den, då alla arter i släktet Gyromitra antas innehålla större eller mindre mängder gyromitrin. Därtill förväxlas den lätt med lömsk biskopsmössa (se nedan). Biskopsmössorna anses därtill av många som smaklösa.[7]

Förväxlingsrisk[redigera | redigera wikitext]

Biskopsmössan förväxlas lätt med den giftigare svampen lömsk biskopsmössa (Gyromitra ambigua, även kallad giftig hattmurkla, storsporig biskopsmössa).[8] Lömsk biskopsmössa innehåller giftet gyromitrin, som man nu vet även vid låga doser kan ha cancerogena egenskaper på lång sikt, och inte heller förtäring efter avkok är därför att rekommendera.[källa behövs] Gyromitrin är ett mycket starkt gift, och att andas in ångor från svampen då den förvaras i bilen eller under torkning, räcker för förgiftningssymptom.

Lömsk biskopsmössa har dock en något skrynkligare och mörkare hatt och dess fot är något mera lilafärgad än biskopsmössans fot. Dessutom växer lömsk biskopsmössa ofta direkt på marken, medan biskopsmössan ofta växer på nedbrutna stubbar och stockar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Boud. (1907) , In: Hist. Class. Discom. Eur. (Paris):35
  2. ^ Schaeff. (1774) , In: Fung. Bavar. Palat. 4:105
  3. ^ Quél. (1886) , In: Enchir. fung. (Paris):272
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  6. ^ [a b] Dyntaxa biskopsmössa
  7. ^ Nya Svampboken, Pelle Holmberg och Hans Marklund s. 205-206.
  8. ^ Svampguiden, läst den 19 november 2014

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]