Boeing 707-120

Boeing 707-120 var den första modellen av jetplanet Boeing 707, första flygningen gjordes den 20 december 1954. 707-120 flögs bland annat av Pan Am och Qantas. Flygplanet kunde använda destillerat vatten i motorerna för att kyla ner dem innan start och därmed tillfälligt öka effekten, dock en ganska dyr och omständlig process.

Boeing 720 var en modifiering av modellen 707-120 och togs fram delvis för att möta konkurrensen ifrån Convair 880. Vingarnas konstruktion och längd skiljer något. Boeing 707-120 är ett typiskt långdistansplan, medan den lättare och snabbare Boeing 720 var ett utpräglat medeldistansplan. Den första flygningen med 720 gjordes den 23 november 1959. Boeing 720 B var en moderniserad och bränslesnålare version av Boeing 720. Liksom alla andra jetplan från den tiden saknades APU och motorerna var en hel vetenskap att starta, och krävde tryckluft från marken samt inblandning av samtliga tre i cockpit, för att starta åtminstone motor nr 3 (som alltid startas först på fyrmotoriga plan, numrering från vänster i planets flygriktning). Simon Spies charterbolag Conair hade under 1970 - 1987 ett antal Boeing 720 i sin flotta.

Det som Boeing 720 kanske mest är känt för är sin kanske något högre högsta tillåtna marschhöjd, 42 000 fot var normal marschhöjd (c:a 12500 m). Denna gjorde att planet hade en något lägre bränsleförbrukning än B707. Planet var tänkt som en medeldistansversion av Boeing 707. Vingarna var något annorlunda utformade vilket gav mindre bränsletankar. Planet fanns i två versioner, A och B, där den senare var något motorstarkare. Med Pratt & Whitneys J3D-motorer var Boeing 720B:s dragkraft 4 x 79 kN. Hydraulsystemet skötte endast hjulens upp- och nedfällning. Rodren drevs av stålvajrar.