Bonifatius (Preussen)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En medeltida fresk som avbildar Bonifatius död.

Bonifatius eller Bruno, född 974 i Querfurt, död den 14 februari 1009, var en tysk kyrkoman, känd som "Preussens apostel".

Bonifatius tillhörde en med det kejserliga huset besläktad ätt, ur vilken kejsar Lothar III sedermera framgick. Av föräldrarna tidigt bestämd för det andliga ståndet, erhöll han sin uppfostran vid domskolan i Magdeburg och blev tidigt kanik där. Han åtföljde Otto III på hans Romfärd, gick där på uppmaning av Adalbert av Prag i kloster och slöt sig till den helige Romuald och dennes strävanden för klosterväsendets reformation. Ännu mycket ung, ställdes han av påven Silvester II i spetsen för den polska missionen och utnämndes till ärkebiskop.

Av kampen mellan Henrik II och Boleslav I av Polen förhindrad att anträda sin missionsresa, begav han sig först till kung Stefan av Ungern, därefter till furst Vladimir i Kiev samt verkade en tid bland petjenegerna. Han återvände därpå till Polen, där han skall ha författat Vita quinque fratrum Poloniae, och anträdde därpå sent omsider sin missionsfärd till Preussen, där han redan 1009 led martyrdöden. Sedermera blev han upptagen bland helgonens antal (åminnelsedag 15 oktober). Förutom det nyss nämnda verket författade Bonifatius Vita Adalberti episcopi pragensis.

Källor[redigera | redigera wikitext]