Brott och straff
| Brott och straff | |
En bild som föreställer Raskolnikov och Marmeladov målad 1876 av Michail Petrovitj Klodt.
|
|
| Författare | Fjodor Dostojevskij |
|---|---|
| Originaltitel | Prestupleniye i nakazaniye |
| Originalspråk | Ryska |
| Land |  Ryssland |
| Utgivningsår | 1866 |
| Typ | Roman |
Brott och straff (ryska: Преступление и наказание) är en roman av den ryske författaren Fjodor Dostojevskij som publicerades för första gången i den litterära tidskriften Ruskii Vestnik (Русский вестник) under tolv månader 1866,[1] och som senare publicerades som en enda volym. Det är Dostojevskijs andra fullängdsroman efter återkomsten från Sibirien, och den första stora romanen under hans mogna period.[2]
Brott och straff fokuserar på det mentala lidandet och det moraliska dilemmat som Rodion Romanovitj Raskolnikov utsätts för. Raskolnikov är en fattig ex-student boendes i Sankt Petersburg som formulerar och genomför en plan för att mörda en hatad pantlånerska, enligt egen utsago för pengarna, och därigenom inte bara lösa sina egna finansiella problem utan också befria världen från en ond och värdelös parasit. Raskolnikov strävar också efter att vara en extraordinär varelse, liknande Napoleon I, med tron att mord kan rättfärdigas i strävan efter ett högre syfte. Raskolnikov visar upp några drag av megalomani och anser sig mycket begåvad. Som en extraordinär man känner han att det är rättfärdigat för honom att mörda, eftersom han existerar utanför de moraliska gränser som påverkar "vanliga" människor.
Efter brottet blir han dock sjuk, och besväras av minnena från sitt brott. Brott och straff porträtterar Raskolnikovs gradvisa insikt i sitt brott och hans önskan att bekänna. Utöver detta försöker Raskolnikov också att skydda sin syster Dunja från olämpliga friare. Han blir även oväntat kär i den prostituerade Sonja. Han avslöjar sig själv slutligen och döms till en långvarig fängelsevistelse i Sibirien.
Innehåll |
[redigera] Rollfigurer
| Namn | Ord | Betydelse (ryska) |
|---|---|---|
| Rodion Romanovitj Raskolnikov | raskol | en schism eller delning; raskolnik betyder "den som delar" eller "oliktänkare"; verbet raskalyvat betyder "att klyva", "att spräcka", "att dela", "att bryta" eller "att förstöra" |
| Pjotr Petrovitj Luzjin | luzja | en pöl |
| Dmitrij Prokofjevitj Razumichin | razum | förstånd, förnuft, intelligens |
| Aleksandr Grigorievitj Zamjotov | zametit | att lägga märke till, att förstå |
| Andrej Semjonovitj Lebeziatnikov | lebezit | att fjäska, ställa sig in, lisma |
| Semjon Zacharovitj Marmeladov | marmelad | marmelad/sylt |
| Arkadij Ivanovitj Svidrigajlov | Švitrigaila/Svidrigailo | en lettländsk hertig på 1400-talet som dog ett år innan Konstantinopels fall |
[redigera] Filmatiseringar (ett urval)
- Raskolnikov (1935)
- Brott och straff (1945)
- Brott och straff (1970)
- Brott och straff (1983)
[redigera] Se även
- Världsbiblioteket
- Brott och straff I-II. Illustrerad utgåva med Torsten Billmans grisailleträsnittsillustrationer, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1948 (nyutgåva 1980 med ytterligare grisailleträsnitt).
[redigera] Litteratur
- Owe Wikström, Raskolnikov. Om den kluvnes väg mot helhet... Doxa, Lund 1982.
- Owe Wikström, Sonjas godhet. Medkänslan i en självupptagen tid. Natur och Kultur 2006.
- Owe Wikström, Nödvändigheten av att buga sig. (Ur: Torsten Billman - Bildmakaren, red. Dan Lennervald), Kungbacka 2010.
[redigera] Referenser
- ^ University of Minnesota - Study notes for Crime and Punishment - (retrieved on 1 May 2006)
- ^ Frank, Joseph (1995). Dostoevsky: The Miraculous Years, 1865–1871. Princeton University Press. ISBN 0-691-01587-2.
|
|||||
