Camilla Collett
Jacobine Camilla Collett (född Wergeland) född 23 januari 1813 i Kristiansand, död 6 mars 1895 i Kristiania, var en norsk författare. Syster till diktaren Henrik Wergeland.
I sin ungdom förälskade sig Camilla Collett i faderns och broderns litterära motståndare Johan Sebastian Welhaven. Genom den fiendskap som utvecklades mellan brodern och hennes älskade kom hon att isoleras i hemmet, och Welhaven lämnade henne efter brytningen med brodern, något som tog Camilla Collett hårt. År 1841 gifte hon sig med Peter Jonas Collett, som fick stor betydelse för hennes själsliga återhämtning och stor betydelse för hennes intresse för litteraturen.
Romanen Amtmandens døttre planerades tillsammans med maken, men fullbordades först efter hans död och utkom 1854-55 (svensk översättning 1863). Amtmandens døttre var den första psykologiska romanen i Norge och fick stor betydelse för den följande problemdiktningen. Collett var influerad av George Sand. Efter genombrottsromanen utgav Collett flera samlingar med växlande innehåll; essäsamlingarna Fortællinger (1861, svensk översättning 1865), I de lange nætter (1863, svensk översättning 1866), samt Sidste blade (5 delar, 1868-73), varav de sista två delarna blev inledning på det arbete för kvinnosaken, som härefter dominerade hennes författarskap.
Bland hennes senare verk märks Fra de stummes leir (1877) och Mod strømmen (1879-85).
Collettes samlade arbeten utgavs i 10 band 1892-93.
[redigera] Bibliografi (utgivet på svenska)
- Amtmannens döttrar 1863
- Berättelser 1865
- Under ljusa dagar 1866
- Under långa nätter 1866
[redigera] Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
[redigera] Externa länkar
- Wikisource har verk av eller om Camilla Collett.
- Wikimedia Commons har media som rör Camilla Collett.
