Carta marina

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bild över Norden, skuren i träsnitt av Olaus Magnus år 1539; denna karta därefter med senare färgläggning.

Carta marina är den tidigaste någorlunda korrekta kartan över Nordens länder. Kartans upphovsman, Olaus Magnus (1490–1557), Sveriges siste katolske ärkebiskop, lade ner tolv års arbete på kartan, innan den trycktes i Venedig 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus (Historia om de nordiska folken) och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken.

År 1572 publicerade Antonio Lafreri en förminskad kopia av Carta marina i Rom. I dag finns ett tiotal exemplar av denna karta bevarade. Lafreris karta ersatte i över 300 år den ursprungliga kartan som under lång tid tycktes helt försvunnen fram tills ett exemplar återupptäcktes år 1886 vid Hof- und Staatsbibliothek i München, där den fortfarande förvaras. År 1962 återfanns ytterligare en av originalkartorna i Schweiz. Kartan förvärvades av Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva under ledning av hedersdoktor Hans Salander. Upplagan var sannolikt ganska liten, vilket förklarar kartans sällsynthet.

Kartorna från 1539 är ofärgade liksom Lafreris nytryck från 1572. Alla äldre färgade kartor är handfärgade, och tryckta färgkopior gjordes inte förrän början av 1900-talet.

I Kungliga biblioteket finns ett färgat exemplar av Lafreris Carta marina (1572). Färgen anses vara samtida.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

På kartan finns två öar utritade som inte existerar i verkligheten. Mellan Orkneyöarna och Färöarna finns "Tile" utritat, som enligt kartan hade 30000 invånare. Här avses troligen det mytiska landet Thule. Utanför Murmansk står "Insula Magnetum", som ska vara platsen för den Magnetiska nordpolen.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]