Charles-Daniel de Meuron
| Charles-Daniel de Meuron | ||
|---|---|---|
| ||
Titlar
| ||
| Tidsperiod | 1763 | |
| Yrke | Militär | |
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för | Kronan Frankrike 1751-1781 Nederländska Ostindiska kompaniet 1781-1795 Brittiska kronan 1795-1802 | |
| Försvarsgren | Armén | |
| Land | Schweiziska edsförbundet | |
| Tjänstetid | 1755-1802 | |
| Grad | Kapten 1768 Överste 1778 Generalmajor 1795 Generallöjtnant 1802 | |
| Enhet | Schweizerregementet de Hallwyl 1751-1763 Schweizergardet 1765-1781 Schweizerregementet de Meuron 1781-1802 | |
| Slag/krig | Sjuårskriget Franska revolutionskrigen | |
| Utmärkelser | Fransk greve 1763 Medlem av Institution du Mérite militaire 1773 Kunglig preussisk kammarherre 1789 Riddare av Röda örns orden 1800 | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 1738 Saint-Sulpice Neuchâtel | |
| Död | 1806 Neuchâtel | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | de Meuron | |
| Släktingar | brodern Pierre-Frédéric de Meuron | |
Charles-Daniel de Meuron, född 1738, död 1806, var en schweizisk officer, överste i fransk och nederländsk tjänst samt generallöjtnant i brittisk tjänst. Han var son till en köpman och miliskapten och började sitt yrkesliv som handelslärling. Efter att ha kommit i fransk militärtjänst nådde han överstes rang i Schweizergardet.[1]
Meuron rekryterade 1781 ett schweizerregemente för det Nederländska Ostindiska kompaniets räkning och blev dess chef när regementet stationeras vid Goda Hoppsudden. 1786 överlät han det direkta chefskapet till sin bror, Pierre-Frédéric de Meuron, och återvände till Europa.[1]
I Europa ägnade sig de Meuron åt sina naturhistoriska intressen. 1795 ställde han sitt regemente i brittisk tjänst och återtog åter det direkta chefskapet. Fem år senare slog han sig ned i Neuchâtel där han dog 1806.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Historisches Leхikon der Schweiz: Meuron, Charles-Daniel de 2013-06-21
|