Charlotta Fredrika av Mecklenburg-Schwerin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Charlotta Fredrika av Mecklenburg-Schwerin

Charlotta Fredrika av Mecklenburg-Schwerin, född 4 december 1784 i Ludwigslust, död 13 juli 1840 i Rom, var dotter till storhertig Fredrik Frans I av Mecklenburg-Schwerin (1756–1837) och Luise av Sachsen-Gotha-Altenburg (1756–1808).

Gift på slottet Ludwigslust 21 juni 1806 med sin kusin, senare Kristian VIII av Danmark (1786-1848). Makarna slog sig ner på slottet Plön, men från 1808 bebodde man Arvfurstens palats på Amalienborg i Köpenhamn.

Charlotta Fredrika (i Danmark Charlotte Frederikke) beskrivs som mycket vacker i ungdomen, men ansågs också mycket lynnig till humöret, vidlyftig, lättsinnig och mytoman, egenskaper som senare sades gå igen hos hennes son, Fredrik VII av Danmark (1808-1863).

1809 uppdagades att prinsessan var inblandad i en kärleksaffär med den franske sångläraren Edouard du Puy. Resultatet blev omedelbar skilsmässa och Charlotta Fredrika förvisades till det lilla kungliga slottet i Horsens och blev förbjuden att träffa sin son. Det sägs att Kristian VIII av Danmark livet igenom plågades av minnet av detta äktenskap.

1830 reste Charlotta Fredrika helt plötsligt till Rom, där hon bosatte sig med ett litet hov och förblev livet ut besvärlig för sin släkt, som hon krävde på pengar för sitt uppehälle m.m.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Christian Frederik (f. och d. 1807)
  2. Fredrik VII av Danmark (1808–1863)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bramsen, Bo, "Ferdinand og Caroline", Politikens Förlag, Köpenhamn 1969

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]