Chollima

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Chollima
Korea-Silla-Cheonmado-01.jpg
Avbildning av Chollima från Sillaperioden]].
Kinesiska namn
Traditionell kinesiska 千里馬
Förenklad kinesiska 千里马
Bokstavlig innebörd Tusen kinesiska mil-hästen
Koreanskt namn
Hangul 천리마
Hanja 千里馬
Japanskt namn
Kanji 千里馬
Kana チョルリマ

Chollima, bokstavligen "tusenmilahästen", är en bevingad häst i östasiatisk mytologi som sades vara för snabb för att kunna ridas av vanliga dödliga.

I Sun Zis klassiska verk Krigskonsten är "tusen kinesiska mil" en metafor lång sträcka som stridshästar kan tvingas tillryggalägga.[1]

Inspirerad av det Stora språnget i Kina, lanserade den nordkoreanske diktatorn Kim Il-sung våren 1958 Chollima som en symbol för en liknande kampanj för att industrialisera landet och kollektivisera genom massmobilisering. För att se till att "Chollimarörelsen" inte skulle framstå som en kopia av kinesiska motpart lät den nordkoreanska propagandan kampanjen börja retroaktivt i december 1956, då Kim presenterade de första femårsplanen på ett möte med centralkommittén i Koreas arbetarparti.[2][3] Som ett led i propagandakampanjen kungjorde också Kim Il-sung att landets författare skulle producera 552 prosaverk inom ramen för femårsplanen.[4]

Chollima har också fått ge namnet på en av linjerna i Pyongyangs tunnelbana.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sun, Zi; Pettersson Bengt, Ooi Kee Beng, Beng Ooi Kee (1997). Sun Zis krigskonst. Orientaliska studiers skriftserie ; 28. Stockholm: Fören. för orientaliska studier. Libris 7792668. ISBN 91-970854-5-6 , s. 15
  2. ^ Myers, B. R. (2010) (på eng). The cleanest race: how North Koreans see themselves and why it matters. Brooklyn,N.Y.: Melville House. Libris 11770533. ISBN 978-1-933633-91-6 , kapitel 1, "War and Reconstruction."
  3. ^ Kamrat Kim Il Sungs revolutionära verksamhet: kort historik. Stockholm: Svensk-koreanska föreningen. 1971. Libris 106531 , s. 171.
  4. ^ Brian Myers, Han Sŏrya and North Korean Literature: The Failure of Socialist Realism in DPRK (Ithaca, N.Y.: East Asia Program, Cornell University, 1994), s. 119.