Christine de Pisan
Christine de Pisan (även kallad de Pizan) född 1364 i Venedig, död 1431. Christine de Pisan brukar räknas som den första feministen och kvinnliga författaren som försörjde sig på sitt skrivande.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Hon var dotter till Tommaso di Benvenuto da Pizzano som var en läkare och hovastrolog. Han hade många kontakter och blev på så vis anställd hos kung Charles V av Frankrike fyra år efter att Christine hade fötts. Detta gjorde att Christine tillbrinade sitt liv från 4 år och framåt i Frankrike, hon lämnade aldrig dess gränser.
Christine fick tillgång till kung Charles V kungliga arkiv som innehöll mycket litteratur vilket gjorde att hon fick tillgång till en mängd litteratur. Hennes pappa och kungens lärare lärde henne att skriva och tala Italienska, Franska och Latin. Christine de Pisan gifte sig (femton år gammal) med Etienne du Castel 1380.
Trots att Christine var väldigt intellektuell och kunnig började inte använda sig av sina intellektuella kunskaper förrän hennes man Etienne dog i en epidemi 1390 då hon var 25 år gammal. Christines far och kung Charles V dog även de med kort mellanrum samma år som hennes man dog. Christine blev tvungen att försörja sina tre barn, en syssling och hennes mamma samt ta hand om ett antal stora skulder hon hade. Det var då hon vände sig till skrivandet och började sin karriär som författare.
[redigera] Verk
Hon var väldigt aktiv och mellan 1393 och 1412 skrev hon över 300 olika verk bl.a. En mängd poesi och kortare noveller. ”La Cité des Dames” ("Kvinnostaden") och ”Livre des trois virtus à l'enseignement des dames” ("Boken om de tre dygderna till damernas undervisning")är hennes mest kända verk. Christine de Pisan skrev även hyllningsverk på beställning. Hennes sista verk skrevs 1429 och var en hyllning till Jean D’Arc.
[redigera] Retorik
Jean de Montreuil skrev en avhandling till Christine de Pisan där han försvarade Jean de Meun’s bok ”Roman de la Rose” och de kvinnoförnedrande känslor den förmedlar. Christine svarar på detta i sin bok ”Querelle du Roman de la Rose” genom att påstå att hennes motståndare var en ”expert inom retorik” och jämför denne med henne själv som en helt okunnig person. Det hon gör här är att använda sig av stilfiguren antites. Hon skulle även fortsätta att skickligt använda sig av olika retoriska strategier i sina böcker efter ”Querelle du Roman de la Rose”.
[redigera] Feminism
Hon var samhällskritisk till hur kvinnan i det senmedeltida Frankrike blev behandlad och brukar räknas som den första feministen i Europa. Christine strävade efter att lära andra kvinnor att stå upp mot det kvinnohat som existerade. Det var till detta hon utnyttjade sina retoriska kunskaper för att kunna övertyga sina läsare om hennes budskap. Bland hennes motståndare fanns flera ur den bildade kultureliten i tidens Frankrike, bland hennes anhängare fanns framför allt den mycket inflytelserike Jean Gerson.
[redigera] Källor
- Bizell, Herzberg (2001) The Rhetorical Tradition Bedford/St. Martin’s
- http://en.wikipedia.org/wiki/Christine_de_Pizan 2010-08-24
- http://www.themiddleages.net/people/christine_pisan.html 2010-09-16
- http://www.middle-ages.org.uk/christine-de-pizan.htm 2010-09-16
