Christine de Pizan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Christine de Pizan i sin skrivkammare.

Christine de Pizan (även kallad de Pisan), född 1364 i Venedig, död 1431, var en fransk författare. Christine de Pizan brukar räknas som den första feministen och kvinnliga författaren som försörjde sig på sitt skrivande. Hon är mest känd för boken Kvinnostaden.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till Tommaso di Benvenuto da Pizzano som var en läkare och hovastrolog. Han hade många kontakter och blev på så vis anställd hos kung Karl V av Frankrike fyra år efter att Christine hade fötts. Detta gjorde att Christine tillbringade sitt liv från 4 år och framåt i Frankrike, hon lämnade aldrig dess gränser.

Christine fick tillgång till kung Karl V:s kungliga arkiv, vilket gjorde att hon blev förtrogen med en mängd litteratur. Hennes pappa och kungens lärare lärde henne att skriva och tala italienska, franska och latin. Christine de Pizan gifte sig (femton år gammal) med Etienne du Castel 1380.

Trots att Christine var väldigt intellektuell och kunnig började hon inte använda sig av sina intellektuella kunskaper förrän hennes man Etienne dog i en epidemi 1390 då hon var 25 år gammal. Christines far och kung Charles V dog även de med kort mellanrum samma år som hennes man dog. Christine blev tvungen att försörja sina tre barn, en syssling och hennes mamma samt ta hand om ett antal stora skulder hon hade. Det var då hon vände sig till skrivandet och började sin karriär som författare.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Hon var väldigt aktiv och mellan 1393 och 1412 skrev hon över 300 olika verk bl.a. en mängd poesi och kortare noveller. ”La Cité des Dames” ("Kvinnostaden") och ”Livre des trois virtus à l'enseignement des dames” ("Boken om de tre dygderna till damernas undervisning") är hennes mest kända verk. Christine de Pizan skrev även hyllningsverk på beställning. Hennes sista verk skrevs 1429 och var en hyllning till Jeanne d'Arc.

Retorik[redigera | redigera wikitext]

Jean de Montreuil skrev en avhandling riktad till Christine de Pizan där han försvarade Jean de Meun’s epos Roman de la Rose och den kvinnosyn som förmedlas i den. Christine gick till angrepp mot detta i sin bok ”Querelle du Roman de la Rose” ["Till frågan om Roman de la Rose"], genom att påstå att hennes motståndare var ”expert på retorik”. Hon jämförde honom med sig själv i egenskap av helt okunnig person. Det hon gör här är att använda sig av stilfiguren antites. Hon skulle även fortsätta att skickligt använda sig av olika retoriska strategier i sina böcker efter ”Querelle du Roman de la Rose”.

Feminism[redigera | redigera wikitext]

Christine de Pizan var kritisk till hur kvinnan i det senmedeltida Frankrike blev behandlad och brukar räknas som den första feministen i Europa. Hon strävade efter att lära andra kvinnor att stå upp mot det kvinnohat som existerade. Det var till detta hon utnyttjade sina retoriska kunskaper för att kunna övertyga sina läsare om hennes budskap. Bland hennes motståndare fanns flera ur den bildade kultureliten i tidens Frankrike, bland hennes anhängare fanns framför allt den mycket inflytelserike Jean Gerson. Hon var däremot inte feminist i dagens svenska användning av ordet. I Kvinnostaden förmedlar hon ett bild där båda könen av sin natur besitter olika benägenhet för olika sysslor och där de tillsammans behövs för att hushållet skall fungera. Detta är en ganska traditionell bild av hur hennes samtid tyckte att könen i var sin arena bör förhålla sig till varandra. Observera alltså att detta synsätt inte tillåter gränsöverskridande, det vill säga att en person av ett visst kön kan göra vad den vill utan att bryta mot någon norm. Det som gör att Christine de Pizan betraktas som den första feministen är att hon i egenskap av kvinnlig författare vågade ge sig in i den manligt dominerade offentliga debatten och skrev Kvinnostaden som ett svar på flera andra böcker till, exempel Matheolus av Jehan le Févre, vilken är en av flera öppet kvinnohatande texter från senare delen av 1300-talet. Kvinnohatarnas åsikt var att kvinnan inte gör någonting bra och bara är orsak till problem, och hennes svar är att kvinnans del av helheten är lika viktig och bör värderas som lika viktig som mannens. Christine de Pizan håller alltså faktiskt fast vid att könen bör hållas åtskilda och inte ägna sig åt saker som hör det motsatta könet till.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]