Cyanobakterier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cyanobakterier
Cyanobakterie i släktet Chroococcus
Cyanobakterie i släktet Chroococcus
Systematik
Domän Bakterier
Bacteria
Division Cyanobakterier
Cyanobacteria
Vetenskapligt namn
§ Cyanobacteria
Undergrupper
Cyanobacterium
Fytoplanktonblomning i Östersjön (3 juli 2001)

Cyanobakterier (Cyanobacteria) är organismer som förr kallades blågröna bakterier, blågröna alger eller blågrönalger;[1] alla arter är emellertid inte blågröna och de är inte alls alger. Flera arter är giftiga, och vid masstillväxt av vissa planktoniska arter – så kallad algblomning – ansamlas ofta en grötig massa av cyanobakterier vid kuster och stränder.

Cyanobakterier har fotosyntes, och man tror att de var nödvändiga vid syresättningen av jordens atmosfär i jordens tidiga historia. Vissa arter av cyanobakterier har förmågan att vid fotosyntes binda kväve som finns i luften, något som kallas kvävefixering.[2]

I svenska sötvatten uppgår antalet kända arter till ungefär 500.[3]

Cyanobakterier kan avlagras som bergarten onkolit.

Uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Cyanobakterier saknar egentlig cellkärna, men cellinnehållet är differentierat i ett starkare färgat yttre lager kromoplasma och ett ljusare mittparti centroplasma. I kromoplasma är olika färgämnen diffust fördelade mellan bland annat klorofyll, karoten, fykocyan och fykoetrin.

Cyanobakterier har cellväggar och lameller.[1]

Många cyanobakterier är epifyter, och några lever symbiotiskt i vävnader hos högre växter. En del av arterna utgör exempelvis gonidierna i lavarnas bål.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Cyanobakterierna var tidigare inlemmade i divisionen Cyanophyceae, vari de tillhörde en av ordningarna Chroococcales, Chamaesiphonales och Hormogonales.[4] Sedan dess har cyanobakteriernas systematik genomgått flera revideringar och är idag omdiskuterad,[5] men cyanobakterierna räknas strikt morfologiskt som en övergångsform mellan alger och eubakterier.

Problem i akvarium[redigera | redigera wikitext]

Dessa bakterier finns alltid i akvarievatten. Ibland blir förhållandena extra gynnsamma för bakterien, då "flammar" den upp, och växer snabbt okontrollerat över växter, rötter och bottensand. Den blågröna matta som blir, släpper lätt från underlaget den växer på. Gör man rent, och mattan växer tillbaka på 2-3 dagar, är man säker på att det är angrepp av cyanobakterier. Inga alger kan växa så snabbt.

Den kallas som sagt ofta felaktigt för "blågrön alg". Blågrön alg är dock en helt annan flercellig organism, en tångalg som endast lever i saltvatten.

Eftersom dessa bakterier lever genom fotosyntes, är de svåra/omöjliga att komma åt med bakteriemediciner. Ofta har man för täta vattenbyten i akvariet, som man då måste minska frekvensen av. Som högst två gånger per månad är en god tumregel.

Problemet angrips bäst biologiskt, genom att försämra bakteriens livsvillkor. En av få framgångsrika behandlingar är att använda PMDD (Poor Man's Dupla Drops)[6]. Detta är enkelt förklarat en särskild växtnäring, som gör att växterna frodas, och konkurrerar ut cyanobakterierna på 3-6 veckor. Det fungerar inte med traditionell växtnäring för akvarieväxter.

Man blandar tre olika lösningar enligt följande:

  • 35 ml kaliumnitrat (KNO3)
  • 3 ml monokaliumfosfat (KH2PO4)
  • 10 ml kaliumsulfat (K2SO4)

Varje ämne rörs ut i en egen flaska med 500 ml vatten. Man doserar sedan en gång per vecka med 10 ml ur varje flaska per 100 liter akvarievatten. Lösningarna får aldrig blandas med varandra, de måste doseras en och en i akvariet.

Specialiserade återförsäljare tillhandahåller PMDD redan fördelat i rätt mängder i tre små plastpåsar, färdiga att röras ner i 500 ml vatten.

Ovan sagda gäller sötvattensakvarium.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Naturen i fokus /sid:249 /Förlag: Focus, Esselte Focus Uppslagsböcker AB, Stockholm 1984, / Huvudredaktör: Professor Kai Curry-Lindahl / ISBN 91-20-04974-9
  2. ^ "cyanobakterier". NE.se. Läst 11 december 2014.
  3. ^ Claes Bernes (2011) Biologisk mångfald i Sverige. Monitor 22, Naturvårdsverket. ISBN 978-91-620-1290-8. ISSN 1100-231X.
  4. ^ Karl Afzelius (1955). Carl Skottsberg. red. Växternas Liv – Populärvetenskaplig handbok (andra upplagan). Malmö: Förlagshuset Norden AB. Libris 26382 
  5. ^ Aharon Oren (28 februari 2004). ”A proposal for further integration of the cyanobacteria under the Bacteriological Code” (på engelska). International Journal of Systematic and Evolutionary Microbiology. doi:10.1099/ijs.0.03008-0. http://ijs.sgmjournals.org/cgi/content/abstract/54/5/1895. Läst 27 februari 2011. 
  6. ^ http://www.pmdd.se/