Djursholmsbanan

Djursholmsbanan
Nyinvigda elektriska Djursholmsbanan
Allmänt
Plats	Uppland
Sträcka	Djursholms Ösby-Näsbypark Djursholms Ösby-Svalnäs
Anslutande linjer	Stockholm-Rimbo Järnväg
Organisation
Invigd	1890
Ägare	Djursholms AB 1890-1892 Stockholm-Rimbo Järnväg 1892-1951 Svenska staten 1951-1972 Stockholms Lokaltrafik 1972-
Infrastruktur­förvaltare	Stockholm-Rimbo Järnväg 1890-1909 Stockholm-Roslagens Järnvägar 1909-1959 Statens Järnvägar 1959-1972 Stockholms Lokaltrafik 1972-
Tekniska fakta
Längd	11 kilometer
Spårvidd	891 millimeter (smalspår)
Elektrifierad	1895-05-15
Matning	650 V likström (kontaktledning)
Källor
Linjekarta Djursholmsbanan 11,7 Näsbypark 1937- 11,0 Näsbyallé 1937- 10,2 Lahäll 1928- 8,5 Altorp 1910- 7,8 Östberga 1910- 7,2 Vendevägen(Parkvägen) 1910- 12,9 Svalnäs 1912-1934 12,1 Eddavägen 1901-1976 10,7 Vikingavägen 1901-1976 9,9 Djursholms Framnäsviken(Kohagsviken) 1890-1976 9,5 Germania 1890-1976 8,7 Djursholms torg(Restauranten) 1890-1976 8,5 Auravägen 1890-1952 8,3 Djursholms Sveavägen 1890-1976 7,5 Bragevägen 1924-1976 Stockholm-Rimbo Järnväg◄Rimbo 6,7 Djursholms Ösby Stockholm-Rimbo Järnväg▼Stockholms Östra Källor

Djursholmsbanan eller Djursholmsbanorna var namnet på de smalspåriga järnvägar som fram till 1970-talet löpte genom Djursholms villastad i norra Storstockholm. Återstoden av banan är idag en del av lokalbanan Roslagsbanan.

Tidig historia

Ett av de första djursholmstågen.

Urspårningen den 17 april 1906.

Djursholmsbanan invigdes den 20 december 1890 och var då helägd av fastighetsbolaget Djursholms AB, som hade bildats år 1889 med syftet att sälja av tomter från mark som tillhört Djursholms slott och bebygga dessa med villor.

Det nya villasamhället hade behov av goda kommunikationer med Stockholm. Därför planerades redan från början en järnvägslinje mellan Djursholms villastad och Stockholm. I ett prospekt, där samhällets grundare Henrik Palme år 1889 beskriver den nya villastaden, skriver han: "För järnvägsförbindelse med huvudstaden kommer att från Stockholms—Rimbo järnväg, där denna övergår Djursholms ägor, byggas en 3 kilometer lång bibana, som i bågform genomlöper villastadens hela område...".

Banans första sträcka var mellan den nyanlagda stationen Ösby (senare Djursholms Ösby) vid Stockholm-Rimbo Jernvägsaktiebolags linje, och hållplatsen Kohagsviken, som senare bytte namn till Framnäsviken. År 1901 förlängdes järnvägen till Eddavägens station i norra Djursholm. Mellan 1912 och 1934 var slutstationen i Svalnäs, några hundra meter norr om Eddavägen. Utmed järnvägslinjen anlades flera hållplatser. Inledningsvis trafikerades Djursholmsbanan med ett 10-tal tåg i vardera riktningen per dag. Trafiken utökades successivt till det fyrdubbla.

När järnvägen öppnade 1890 var den som alla andra järnvägar runt om i världen inte elektrifierad. Därför fick tågen endast gå till Östra station. Redan från början fanns det planer på att järnvägens slutstation skulle vara mer centralt placerad. Henrik Palme skrev i prospektet från 1889: "För att undanrödja olägenheten av Östra stationens avlägsna belägenhet, skall därjämte hos stadsmyndigheten sökas koncession å rätt att förlänga Rimbobanans spår till antingen Stureplan eller Engelbrektsplan." Den ambitionen gick dock inte att genomföra omedelbart.

Först sedan banan, som en av de första i världen, hade elektrifierats år 1895 kunde banan förlängas till Engelbrektsplan. Tre år tidigare hade Djursholmsbanan tagits över av Stockholm-Rimbo Jernvägsaktiebolag, som ända sedan starten stått för driften av banan. Elkraften genererades i koleldade Djursholmsbanans elverk vid Stocksunds hamn (ritat av arkitekt Sigge Cronstedt). För eldriften inköptes elmotorvagnar från ASEA verkstad i Västerås. Dessa var anpassade för den täta trafiken och de många stoppen som fanns utmed banan.

År 1910 invigdes en ny linje mellan Ösby och Altorp, för att förse inre Djursholm med goda kommunikationer. Denna linje förblev en Djursholmsbana fram till 1937, då järnvägen förlängdes till Näsbypark i Täby. Banan hade 1927 förlängts till Lahäll i nuvarande Täby kommun.

Banan

Banans sträckning och stationerna 1917.

Djursholmsbanans gamla viadukt över Norrängsvägen, 2013.

Djursholmsbanan var smalspårig med 891 mm spårvidd. Den ursprungliga banan sträckte sig från Ösby genom Djursholm villakvarteren förbi Bragevägen, Sveavägens station, Auravägen, Restauranten, Slottsvägen, Germania, Framnäsviken (som var slutstation under ett tiotal år), Vägporten, Vikingavägen, Eddavägen och, mellan 1912 och 1934, Svalnäs.

Den andra delen av banan, mot Altorp och Näsbypark, löpte länge genom relativt obebyggda trakter som kom att bebyggas först efter banans tillkomst. Den största hållplatsen utmed denna linje var Östberga, som låg i nära anslutning till Djursholms samskola, idag Viktor Rydbergs gymnasium. När banan förlängdes till Näsbypark 1937 innebar detta ett uppsving för den nya banan som snabbt gick om den gamla i resandeantal, eftersom trafikunderlaget var betydligt större i och med byggnationen av Näsby villastad.

Det fanns planer på att knyta samman linjen till Altorp med Svalnäslinjen och på så vis skapa en ringlinje som kunde trafikeras i båda riktningarna. Dessa planer förverkligades aldrig och dog helt i och med förlängningen till Lahäll 1927.

Långängsbanan

Långängsbanan vid Långängstorp.

I 55 år, mellan den 15 oktober 1911 och den 25 september 1966, trafikerades en lokallinje mellan Stocksunds stationshus och Långängstorp i östra Stocksund. Redan 1905 förvärvades för 35 000 kronor av Stockby AB den erforderliga marken för en järnvägslinje Stocksund-Långängen-Djursholm. Enligt dessa planer skulle Djursholmsbanans huvudlinje knytas samman med en bana genom Stocksund, med en gemensam station vid Restauranten i Djursholm, men de planerna skrinlades och Långängsbanan blev därmed en ren lokal matarbana inom Stocksund. Hållplatsen vid Norevägen låg ursprungligen 800 meter från Stocksund och till slutstationen i Långängen var avståndet från Stocksund 1200 meter.

Vid Norevägens hållplats liksom vid Långängens fanns väntkurar, ritade av arkitekt Sigge Cronstedt, som även stod bakom samtliga stations- och hållplatsbyggnader utefter Djursholmsbanan, Mörby verkstäder och Djursholmsbanans elverk. Hur en sådan väntkur såg ut kan man fortfarande se på Roslagsbanans hållplats Vendevägen. Vid Långängen fanns även en 12 meter lång perrong. 1925 förlängdes linjen så att den kom något närmare stationen i Stocksund.

Banan trafikerades oftast med en ensam vagn, kallad "Lådan". Långängsbanan hade ursprungligen normal spårvidd, 1435 mm, men byggdes år 1934 om till samma spårvidd som övriga Djursholmsbanan, 891 mm. Den hade, förutom de båda slutstationerna, en hållplats vid Stockby.

Avveckling

Huvudartikel: Roslagsbanan

Den korta sträckan mellan Svalnäs och Eddavägen lades ned 1934, efter bara 20 år i drift. Resandeunderlaget var för svagt och byggnationen på Svalnäsområdet blev aldrig så omfattande som först var tanken, bland annat beroende på att stora delar av området kom att användas som golfbana, Djursholms GK, som öppnades år 1931. Sträckan Svalnäs-Eddavägen lades ned tre år senare.

Långängslinjen genom Stocksund lades ned 1966 och rälsen revs upp året efter.

Den resterande delen av den ursprungliga Djursholmsbanan lades ned vid årsskiftet 1975/76. SRJ hade år 1959 uppgått i SJ, för att sedan 1972 övergå till SL:s regi. Nedläggningen var en del av den planerade totala avvecklingen av Roslagsbanan som den nya huvudmannen planerade, men som ändrades.

En folkomröstning i Täby gav resultatet att linjen mellan Ösby och Näsbypark behölls som en del av Roslagsbanan, vid sidan om linjerna mot Kårsta och Österskär.

Tryckta källor

• Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926 Centraltryckeriet Stockholm 1926
• Stockholms förstäder och villasamhällen. (faksimil av särtryck av originalupplaga, 1911). Tjänstemännens egnahemsförening vid Storängen, Trädgårdssällskapet. 2004. Libris 11169191. ISBN 91-7120-072-X