Roslagsbanan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Light rail logo.jpg Roslagsbanan
Roslagsbanan collage 2014.jpg
Text på tågsidan.
Linjekarta i historisk vagn Bp 880 - SRJ
Allmänt
Plats Stockholms län, Sverige
Sträcka Stockholms östraNäsbypark/Österskär/Kårsta
Antal passagerare 43 000/dag
Organisation
Invigd 1885
Ägare Storstockholms Lokaltrafik
Banoperatör Storstockholms Lokaltrafik
Trafikoperatör Arriva
Tekniska fakta
Längd 65 kilometer
Antal spår Enkelspår, förutom dubbelspårssträckorna Stockholm Ö–Roslags Näsby–Viggbyholm och Åkers Runö–Åkersberga
Spårvidd 891 millimeter (smalspår)
Hastighet 80 km/h
Elektrifierad Påbörjad 1895 slutförd 1949[1]
Matning 1500 V ls
(kontaktledning)

Roslagsbanan är en smalspårig järnväg i Stockholms läns nordöstra förorter och landsbygd, trafikerad av lokaltåg. Den är en del av den tidigare Stockholm-Roslagens järnvägar och den enda kvarvarande smalspåriga järnvägen i Sverige som fortfarande har reguljär tågtrafik. Spårvidden är 891 mm eller tre gamla svenska fot. Banan utgår från Stockholms östra station och delar sig på tre linjer: mot Kårsta, Österskär och Näsbypark. Den sammanlagda längden är 65 kilometer, det finns 38 stationer och järnvägen har för närvarande cirka 43 000 påstigande resenärer per dygn.[4]

Huvudman och ägare är Storstockholms Lokaltrafik, SL. Trafikutövare är (2013) Arriva. SL beslutade hösten 2011 att Arriva ska ta över ansvaret som entreprenör från 2013-01-07.[5] Från och med december 2013 kan Arriva komma att ersätta viss tågtrafik med buss på kvällar och helger, vilket möjliggjorts genom en särskild klausul i avtalet med SL.[6] Trafiken på banan körs med motorvagnståg av typ X10p, byggda 1988–1995. Tågen drivs av el via kontaktledning med 1 500 V likspänning.

Linjesträckningar[redigera | redigera wikitext]

Geografiskt korrekt linjekarta över Roslagsbanan.
  • Stockholms östra–Djursholms Ösby–Roslags Näsby–Täby kyrkby–Vallentuna-Lindholmen–Kårsta (öppnad 1885)
  • Stockholms östra–Djursholms Ösby–Roslags Näsby–Täby centrum–Rydbo–Åkersberga–Österskär (öppnad 1901 till Åkersberga, 1906 till Österskär)
  • Stockholms östra–Djursholms Ösby-Altorp–Näsbypark (öppnad 1928 till Lahäll, 1937 till Näsbypark)
Linje Sträcka Öppnad Längd Stationer
L27 Stockholm ÖKårsta 1885 42 18
L28 Stockholm ÖÖsterskär 1906 29,5 18
L29 Stockholm ÖNäsbypark 1937 11,5 11
Totalt 65 km 38

I Samtrafikens tågtidtabeller har Roslagsbanans linjer numren 121-Kårsta, 122-Österskär och 123-Näsbypark

Banan är dubbelspårig mellan Stockholms östra och Viggbyholm samt mellan Åkers Runö och Åkersberga. I övrigt är banan enkelspårig. Det finns mötesmöjlighet på ett antal stationer längs enkelspårsdelarna, nämligen Altorp, Hägernäs, Rydbo, Österskär, Visinge, Täby kyrkby, Kragstalund, Vallentuna, Ormsta, Lindholmen och Kårsta.

Trafikering[redigera | redigera wikitext]

I lågtrafik är grundutbudet kvartstrafik på sträckorna Stockholm Ö–Ormsta och Stockholm Ö–Åkersberga. Näsbyparkslinjen har halvtimmestrafik. I högtrafik går det fler tåg; under eftermiddagsrusningen avgår 15 tåg i timmen från Stockholm Ö – tre tåg mot Näsbypark, sex tåg mot Österskär och sex tåg mot Lindholmen/Kårsta. I genomsnitt reser cirka 43 000 personer med Roslagsbanan varje vardag (2012).[4]

Fordonspark[redigera | redigera wikitext]

Den nya fordonsparken[redigera | redigera wikitext]

X10p i Stockholm på Östra station kopplat med UBp och UBxp.
Roslagsbanan (X10p) vid Altorp.
Roslagsbanan (X10p) vid Östberga.
Förarplatsen i en X10p.

Fordonen är tillverkade av ABB Railcar (numera Bombardier). De är levererade åren 1988-95. Vagnarna ägs av SL, men underhålls av Arriva och Caretia. Tågen är kopplade om tre vagnar med manövervagn UBxp i söder, mellanvagn UBp och motorvagn X10p i norr. Under högtrafik går vissa tåg med sex vagnar.

  • Motorvagn X10p Antal fordon: 35, Antal sittplatser: 72, Längd: 19,9 m, vikt: 27,7 ton, Motoreffekt: 400 kW, axelföljd: BoBo, Sth: 80 km/h
  • Manövervagn UBxp Antal fordon: 34, Antal sittplatser: 76, längd: 19,9 m, vikt: 16,3 ton
  • Mellanvagn UBp Antal fordon: 32, Antal sittplatser: 80, Längd: 19,9 m, vikt: 16 ton

Ombyggnad[redigera | redigera wikitext]

Då vagnarnas smala och höga insteg inneburit svårigheter för rörelsehindrade, barnvagnar och rullstolar att komma ombord, påbörjades ett ombyggnadsprogram under år 2012. Företaget Euromaint Rail har fått i uppdrag att bygga om de 101 vagnarna under fyra år. Ordern är värd 400 miljoner kronor (april 2010) och innebär bland annat att de 32 mellanvagnarna får ett nytt mittparti med ny dörr och sänkt golv till plattformshöjd för att underlätta för funktionshindrade. Alla vagnar får ny inredning som på pendeltågen och åtgärder för att förbättra driftsäkerheten.[7]

Roslagsbanan går genom tätbebyggda villaområden och en del boende längs banan upplever tågen som störande. SL experimenterade med nya kåpor (kjolar) runt hjulen mellan våren 2008 och våren 2010 för att minska buller. Samtidigt byggs nya bullerskärmar, ett arbete som ännu pågår och tidvis fördröjts i väntan på lösning av finansieringsfrågan.[8]

Den äldre fordonsparken[redigera | redigera wikitext]

När det stod klart att Roslagsbanans vagnpark skulle bytas ut bildades Roslagsbanans Veterantågsförening (RBv) 1992 för att rädda lite av den gamla vagnparken. Föreningen underhåller och renoverar tågen ideellt, hyr ut dem till chartertrafik samt ordnar viss trafik för allmänheten. Arriva bidrar med trafiktillstånd, Landstinget äger lok och vagnar genom Stockholms Spårvägsmuseum. Övrigt material, framför allt de äldre personvagnarna, har sålts vidare till museiföreningar i Sverige som har trafik för 891 mm smalspår men de flesta elektriska motorvagnarna har skrotats.

Föreningen RBV har ett lok, tre motorvagnar, två personvagnar och två godsvagnar. Just nu pågår renovering av motorvagn X2P 33 från 1918 som fram till 90-talet var världens äldsta personvagn i ordinarie persontrafik. RBV håller till i lokstall på Östra stations bangård.

LOK

  • Bdp 3254 – SRJ 54. 2 st tillverkade 1946, Tjänstevikt 36 ton, maxfart: 75 km/h. Loket var tänkt att kröna Spårvägmuseet vid Danvikstull men det var för tungt för taket, nu förvaltar istället RBV loket men i dagsläget är det ännu oklart vad som ska hända med det. Systerloket SRJ 55, ägs av ULJ och byggs om till dieselelektriskt lok.

MOTORVAGNAR

  • X2P 33 – SRJ 16. 3 st tillverkade av ASEA 1918, Sittplatser, 2:a klass: 56, Tjänstevikt: 26,9 ton, Motoreffekt: 260 kW, Sth: 60 km/h. Vagnen har träkorg och är klädd i teak. Ej i trafik, renovering pågår.
  • X3P 35 – SRJ 18. 2 st tillverkade av ASEA 1934, Sittplatser, 2:a klass: 56, Tjänstevikt: 30 ton, Motoreffekt: 260 kW, Sth: 60 km/h. Vagnen har träkorg och är klädd i teak. Trafikdugligt.
  • X4P 37 – SRJ 21. 9 st tillverkade av ASEA 1938-40, Sittplatser, 2:a klass: 56, Tjänstevikt: 29,8 ton, Motoreffekt: 260 kW, Sth: 75 km/h. Vagnen är klädd i grön plåt. Trafikdugligt.

PASSAGERARVAGNAR

  • BP 880 – SRJ Co 68. 4 st tillverkade av ASEA 1914, Tjänstevikt: 19 ton, Sth: 75 km/h. Vagnen har träkorg, öppna plattformar och är klädd i teak. Trafikdugligt.
  • BP 896 – SRJ 84. 15 st tillverkade av ASJ Linköping 1954, 72 sittplatser 2:a klass, Tjänstevikt: 16 ton, Sth: 75 km/h. Vagnen är klädd i grön plåt. Trafikdugligt men det används mer sällan.

GODSVAGNAR

  • Fp 162 – SRJ F 229. 5 st tillverkade av Kalmar verkstad 1944, Tjänstevikt 9,5 ton, Lastar resgods 10 ton, Sth: 75km/h. Trafikdugligt, oftast med i sommartrafikens tåg då det används till barnvagnsutrymme.
  • AJ NNrp 324156 – SRJ NNu 1034. Tillverkad av Orenstein & Koppel 1919. Ej i trafik. [9]

Historiska vagnar, X3p 35 - SRJ 18[redigera | redigera wikitext]

Historiska vagnar, X4p 37 - SRJ 21[redigera | redigera wikitext]

Historiska vagnar, Bp 880 - SRJ Co 68[redigera | redigera wikitext]

Modern vagninteriör, X10p[redigera | redigera wikitext]

Pågående utbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Nya Stocksundsbron. Nya Stocksund station skymtar på andra sidan tunneln.

Under 2007 beslöt SL:s styrelse att bygga fler dubbelspår på banan, nämligen sammanhängande dubbelspår fram till Åkersberga respektive Lindholmen. I maj 2013 bantades utbyggnaden i ett första skede, med beslutet att tills vidare behålla enkelspår på delsträckorna Viggbyholm - Hägernäs, Arninge - Rydbo, samt norr om Vallentuna. I Frösunda på Kårstagrenen planeras en ny mötesstation. [10]

För att öka kapaciteten på banan har de tidigare hållplatserna Universitetet och Frescati lagts ned och ersatts av en ny station Universitetet. Den nya stationen ligger cirka 500 meter norr om den gamla, i höjd med tunnelbanestation Universitetet. På så sätt har också tillgängligheten till tunnelbanan och delar av universitetsområdet ökat. Stationen, som invigdes 7 januari 2010, är påkostad för att passa in i Nationalstadsparken Djurgården, med sidoplattformar och hissar. En ny gångväg har anlagts till Bergianska trädgården för att underlätta för de resenärer som tidigare använde Frescati hållplats.[11] Även signalsystemet på sträckan har optimerats för att medge tätare tågtrafik.

Österskärsgrenen[redigera | redigera wikitext]

På Österskärsgrenen har dubbelspår byggts ut Galoppfältet - Viggbyholm 2010, i samband med att en planskild korsning med Bergtorpsvägen anlades. 2010 färdigställdes även dubbelspår Åkers-Runö - Åkersberga. Från 23 februari till och med 20 augusti 2014 sker utbyggnad av dubbelspår Rydbo - Åkers Runö, med en stor kurvrätning vid Täljö, och ett nytt läge för Täljö station. 2016 planeras byggstart för dubbelspår Hägernäs - Ullna kvarnväg, och i samband med det byggs en ny station vid Arninge. Banan flyttas västerut och kommer att gå närmare E18. Sträckan färdigställs vid årsskiftet 2017/2018, och då öppnar även den nya stationen.

Sträckorna Viggbyholm - Hägernäs och Ullna kvarnväg - Rydbo kommer att förbli enkelspåriga tills vidare, vilket beslutades i maj 2013. Sträckan Åkersberga - Tunagård - Österskär kommer att förbli enkelspårig även på längre sikt.

Kårstagrenen[redigera | redigera wikitext]

På Kårstagrenen har en mötesstation anlagts i Kragstalund 2010. Under hösten 2014 planeras utbyggnad av dubbelspår Visinge - Täby kyrkby och Kragstalund - Vallentuna. Hela Kårstagrenen kommer att ersättas med buss från 20 juni till och med 13 december 2014. Järnvägsplaner för utbyggnad av dubbelspår har tagits fram även för delsträckorna Roslags-Näsby - Tibble, Tibble - Visinge samt Täby kyrkby - Kragstalund.

Sträckan Vallentuna - Lindholmen kommer att förbli enkelspårig tills vidare, vilket beslutades i maj 2013. Sträckan Lindholmen - Kårsta kommer att förbli enkelspårig även på längre sikt. Dock kommer mötesstationer att anläggas vid Molnbydepåns norra anslutning, samt i Frösunda.

Framtid[redigera | redigera wikitext]

SL studerar förlängningar av Roslagsbanan mot T-Centralen, Arlanda och Rimbo.

Under 2000-talets första årtionde har det diskuterats att komplettera Roslagsbanan med en ny järnväg kallad Roslagspilen (Stockholm–)Solna–Danderyd–Täby–Arninge, med eventuell förlängning Åkersberga–Norrtälje, för pendeltågstrafik. Tågen liknar andra pendeltåg och passerar Stockholms central. En sådan järnväg kan byggas först efter det att Citybanan är byggd och kan bli klar tidigast 2020, troligare 2030. Enligt förslaget skulle Roslagsbanan bli kvar. Om sträckan Arninge–Åkersberga byggs, kommer emellertid motsvarande sträcka på Roslagsbanan troligtvis att läggas ned.[källa behövs]

Som ett av utredningsalternativen för järnvägen i Roslagen finns dock ett alternativ där man ökar hastigheten på banan till 120 km/h och kör väsentligt längre tåg än idag. På så sätt vore det möjligt att få en transportkapacitet liknande pendeltågens. Nya fordon behövs för det då X10p har max 80 km/h. En nedläggning av mindre stationer och/eller hållplatser förefaller även sannolik i ett sådant koncept.[källa behövs]

Banans ställning är dock säkrad då befolkningsutvecklingen i nordostsektorn gjort att både tåg och bussar behövs för att klara transportbehovet.[källa behövs]

Banverket har gjort en förstudie där man bedömt sju olika alternativ:[12]

  • 1. Allmän förbättring av Roslagsbanan
  • 2. Alternativ 1 plus en tunnel från Östra station till närheten av T-Centralen.
  • 3–5: Pendeltågslinje från Solna station till tre olika slutstationer, Täby, Åkersberga, Norrtälje.
  • 6: Förlängning av röda tunnelbanan från Mörby till Täby/Arninge
  • 7: Förlängning av gröna tunnelbanan från Odenplan via Karolinska och Friends Arena till Täby/Arninge.

Alternativen innebär bibehållande av hela Roslagsbanan, utom alternativen fyra och fem som innebär omvandling av Roslagsbanans del Roslags Näsby–Åkersberga till normalspårig järnväg för pendeltåg.

Dessutom har SL under 2010 påbörjat en förstudie för en utbyggnad av Roslagsbanan, från Molnby eller Lindholmen, till Arlanda.[13] Resan från Stockholms östra till Arlanda beräknas ta knappt 45 minuter, vilket kan jämföras med de cirka 50–55 minuter det idag tar att åka flygbuss och knappa timmen det tar att resa med SL idag. Från Stockholms Central skulle restiden bli ungefär likvärdig men till lägre kostnad för de flesta resenärer.

SL planerar också att köpa in fler fordon av en modernare typ. SL räknar med leverans 2014.[källa behövs]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Uppbyggnadsperiod[redigera | redigera wikitext]

Den nuvarande Roslagsbanan består av den södra delen av det en gång så vidsträckta smalspåriga roslagsbanenätet. I slutet av 1800-talet startades bolagen Stockholm–Rimbo Järnväg (SRJ), Uppsala–Länna Järnväg (ULJ), Länna-Norrtälje Järnväg och Dannemora–Hargs Järnväg (DHJ). Med tiden kom SRJ att köpa upp alla övriga bolagen och man bytte namn till Stockholm–Roslagens Järnvägar, vilket järnvägarna redan kallades av många. 1951 förstatligades SRJ och DHJ (Dannemora–Hargs Järnväg) som i sig upptagit de övriga bolagen. De drevs vidare som dotterbolag innan de 1959 helt införlivades i SJ. När Roslagsbanenätet var som störst omfattade det 325,5 kilometer järnväg – fem gånger så långt som dagens Roslagsbana.

Spårvägen i Stocksund[redigera | redigera wikitext]

Långängstorp med spårvagnen "Lådan".
Se även: Långängsbanan

År 1911 öppnade SRJ en spårvägslinje mellan Stocksunds stationshus och Långängstorp (ursprungligt namn Långängen). Banan trafikerades oftast med en ensam vagn, kallad "Lådan". Linjen hade till en början normalspår (1435 mm) och fungerade som en matarlinje till det övriga linjenätet.[14] Avsikten var att denna linje skulle varit början till ett planerat större spårvägsnät i Stocksund, Djursholm och Danderyd och i förlängningen möjligen dessutom anslutning till Stockholms spårvägar. Inget av detta förverkligades någonsin.

SRJ valde i stället år 1934 införliva banan i sitt övriga linjenät och byggde därför om den till smalspår som Djursholmsbanan, 891 mm.[15](försmalning av spårvidd är en ytterst ovanlig åtgärd). De teakklädda spårvagnarna kunde därigenom ersättas med smalspåriga vagnar ur den normala vagnparken för Djursholmsbanorna. Spårvägen byggdes alltså om till järnväg. Efter att ha förstatligats år 1959 nedlades linjen av SJ år 1966.

Nedläggningar, ägarbyte och upprustning[redigera | redigera wikitext]

Stocksunds stationshus invigdes 1905 och lades ner 1996. Byggnaden ritades av Sigge Cronstedt och är idag k-märkt.[16]

I slutet av 1960-talet ville SJ lägga ner allt smalspår, inklusive Roslagsbanan. Busstrafik sågs som framtiden. Motorvägen genom Danderyd och Täby (öppnad 1957) och det ökande bilinnehavet (och delvis även SJ:s egna bussar) utgjorde stark konkurrens till tågen. 1969 togs beslut om nedläggning av tågtrafiken på sträckan Rimbo–Norrtälje, en linje som varit vältrafikerad bara några år tidigare. Bussarna gick enligt den nominella tidtabellen snabbare än tågen Stockholm–Norrtälje.

Stockholms läns landsting, som något tidigare fått ansvar för all lokal kollektivtrafik, gick då in och köpte trafik av SJ på bannätet söder om Rimbo. Den 1 januari 1972 köpte SL ut dessa sträckor med ambitionen att driva dem i egen regi i fem år och sedan lägga ned, eftersom tunnelbanan då skulle vara utbyggd till Täby centrum. Resten av trafiken skulle ersättas med bussar. Täbyborna ville dock inte ha tunnelbana, utan föredrog att ha Roslagsbanan kvar. Men banan och tågen var slitna och striderna om Roslagsbanan blev många. Nedläggningshotet hängde nästan konstant över banan under 1970- och 1980-talen. Efter en folkomröstning som hölls den 23 mars 1980 i Vallentuna och Täby kommuner beslutades slutligen att banan skulle behållas och rustas upp. Så har också skett, bland annat har nya fordon (X10p) köpts in, signalsystemet bytts ut och spåret rustats upp på större delen av banan. Dessutom har fyra nya dubbelspårssträckor byggts: En ny bro över Stocksundet (den gamla bron var enkelspårig) med ny station i Stocksund, sträckan Roslags Näsby–Galoppfältet samt senare Galoppfältet-Viggbyholm och Åkersberga-Åkers Runö.[17]

Alla delar av banan överlevde dock inte sedan SL tagit över. Den trafiksvaga linjen Djursholms Ösby–Eddavägen lades ner 1976, och sträckan Kårsta–(Sparren)––Rimbo slutade trafikeras i januari 1981 och revs upp 1982. Planen var egentligen att hela sträckan Lindholmen–Rimbo skulle läggas ner på samma gång, men eftersom vägarna söder om Kårsta var för dåliga för att klara busstrafik fick denna del av banan ligga kvar tills vägarna rustats upp. Nedläggningen av sträckan Lindholmen–Kårsta genomfördes dock aldrig eftersom landstinget senare beslutade om upprustning av hela banan. Man tog även principbeslut om att återuppbygga banan till Rimbo,[källa behövs] men SL förklarade under det samrådsförfarande rörande dubbelspår som pågick under 2009 att det inte är en aktuell fråga.[18]

Kvarvarande linjer i norr[redigera | redigera wikitext]

  • Uppsala–Länna–Faringe (öppnad 1876 till Länna, 1884 till Faringe; museijärnväg från 1976, se Upsala-Lenna Jernväg)
  • Dannemora–Gimo–Hargshamn–Hallstavik (Dannemora–Hargshamn öppnad 1878, breddad till normalspår på 1970-talet och utbyggd till Hallstavik 1977; endast godstrafik)

Nedlagda linjer[redigera | redigera wikitext]

  • Länna-Rimbo-Norrtälje (öppnad 1884, Rimbo-Norrtälje nedlagd 1969, Godstrafik Hallstavik-Rimbo-Uppsala Östra nedlagd 1977 och spåret Rimbo-Faringe upprivet 1982)
  • Rimbo-Hallstavik (öppnad till Häverösund 1898 och till Hallstavik 1915, nedlagd 1977)
  • Knaby-Ramhäll (1878-1959)
  • Risinge-Norrvällen (1917-1951)
  • Norrmon-Lövstabruk (öppnad 1926, sista kilometern byggdes aldrig eftersom Lövstabruk blev nedlagt, hela bandelen nedlagd 1952-1954)
  • Faringe-Gimo (öppnad 1921, nedlagd Faringe-Alunda 1960, Alunda-Gimo 1970)
  • Kårsta-Rimbo (1885–1981)
  • Stocksund-Långängen (1915 normalspårig spårväg, ombyggd till smalspår 1934, nedlagd 1966)
  • Stockholm östra stn-Engelbrektsplan (1895–1960)
  • Djursholms Ösby-Framnäsviken-Eddavägen-Svalnäs (öppnad till Framnäsviken 1890, till Eddavägen 1901, till Svalnäs 1912, nedlagd Eddavägen-Svalnäs 1934, resten nedlagd 1976)

Linjer med tabellnummer 1951[redigera | redigera wikitext]

  • Linje 90: Stockholm-Rimbo-Hallstavik*
  • Linje 90a: Stockholm-Roslags Näsby-Lindholmen
  • Linje 91: Stockholm-Rimbo-Norrtälje*
  • Linje 92: Rimbo-Faringe-Uppsala
  • Linje 92a: Faringe-Gimo
  • Linje 92b: Dannemora-Hargshamn
  • Linje 93: Stockholm-Roslags Näsby-Österskär
  • Linje 94: Stockholm-Djursholms Ösby-Näsbypark/Eddavägen samt Stocksund-Långängstorp

 *Bytte senare plats.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”När fick de olika bandelarna elektrisk drift”. Historiskt om Svenska Järnvägar. http://www.historiskt.nu/diverse/eldriften/el_driftdatum.html. Läst 2012-12-16. 
  2. ^ [BANVAKT.se Bandel 317, 318, 319, 321, 323 och 325
  3. ^ Historiskt om Svenska Järnvägar Bandelar i Nummerordning 317, 318, 319, 321, 323 och 325
  4. ^ [a b] Storstockholms Lokaltrafik. ”Fakta om SL och länet 2012”. sid. 16-17. http://sl.se/globalassets/rapporter-etc/sl_rapport_2012_lowres.pdf. 
  5. ^ Pressmeddelande från SL, 22 november 2011
  6. ^ Lokaltidningen Mitt i Vallentuna, Steget, 14 aug 2012 s. 5.
  7. ^ läst 2010-04-06
  8. ^ Bilder från Roslagsbanan läst 2010-01-22
  9. ^ Roslagsbanans Veterantågsförening Läst 2010-02-06
  10. ^ Dubbelspår etapp 2 – AB Storstockholms Lokaltrafik
  11. ^ www.sl.se Läst 2011-06-23
  12. ^ Banverket projekt: Stockholm-Norrtälje via Danderyd, Täby och Åkersberga [inloggning krävs]
  13. ^ Till Arlanda – AB Storstockholms Lokaltrafik
  14. ^ ”Stocksund”. Svenska Spårvägssällskapet. http://www.sparvagssallskapet.se/atlas/pdf/stocksund.pdf?PHPSESSID=618b1910675916a93550da31b71de1db. Läst 2011-12-07. 
  15. ^ Boken om Stocksund. Stocksund: Utg. Libris 1629242 
  16. ^ Kulturmiljöhandbok för Danderyds kommun, 2:a upplagan 2003, s. 167
  17. ^ SL-karta över Roslagsbanans utbyggnad, läst 2012-08-16
  18. ^ Roslagsbanan, samrådsredogörelse, sid 46, 2009

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]