Eilert Sundt
Eilert Lund Sundt, född 8 augusti 1817 i Farsund, Norge, död 1875, var en norsk sociolog och kulturforskare.
Biografi
Sundt omtalas i Norge gärna som pionjär ifråga om sociologisstudier. Sundt var teolog och prästvigd. Efter sin examen 1846 arbetade han som präst i Eidsvoll kirke från 1869 fram till sin död 1875.
Han hörde till de mest uppskattade nationalromantikerna kring 1800-talets mitt och syftade ytterst till att höja det norsk folkets sociala och etisk status. [1]
Sociologiska arbeten
Lösdriveri var ett fenomen som vid mitten av 1800-talet ägnades stor uppmärksamhet. Sundt fick kyrkodepartementets uppdrag att studera den norska allmogebefolkningen. Ekonomiskt sörjde Stortinget för Sundt genom årliga stipendier mellan 1851 och 1869. Detta gav Sundt förutsättningar att resa i Norge med målsättningen att genomlysa det norska samhället från en sociologisk utgångspunkt. Sundts intresse för resandefolkets situation resulterade 1852 i studien Beretning om Fante- eller Landstrygerfolket i Norge. Därefter följde redogörelser för skiftande ämnen.
Verk
- 1852 Fante- eller Landstrygerfolket i Norge
- 1855 Om dødeligheden i Norge
- 1855 Om giftermål i Norge
- 1857 Sædeligheds-Tilstanden i Norge
- 1864 Fortsatte Bidrag angaaende Sædeligheds-Tilstanden i Norge
- 1866 Om Sædeligheds-Tilstanden i Norge. Tredie Beretning
- 1858 Om Røros og Omegn
- 1858 Om Piperviken og Rusløkbakken
- 1859 Om Ædrueligheds-tilstanden i Norge
- 1859 Harham - Et Exempel fra Fiskeri-Distrikterne
- 1861-1864 På havet
- 1862 Om Bygnings-skikken paa Landet i Norge
- 1867-1868 Om Husfliden i Norge
- 1869 Om Renligheds-stellet i Norge
- 1870 Om Fattigforholdene i Christiania
- 1873 Om Huslivet i Norge
Källor
Bodil Stenseth: Eilert Sundt og det Norge han fant, 2000
- ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
Externa länkar
|