Escherichia coli
| Escherichia coli | |
.jpg) E. coli | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Bakterier |
| Stam | Proteobacteria |
| Klass | Gamma Proteobacteria |
| Ordning | Enterobacteriales |
| Familj | Enterobacteriaceae |
| Släkte | Escherichia |
| Art | E. coli |
| Vetenskapligt namn | |
| § Escherichia coli | |
| Auktor | Theodor Escherich, 1885 |
Escherichia coli, förkortas ofta E. coli (kolibakterie), är en gramnegativ bakterieart som lever i de nedre delarna av tarmarna hos varmblodiga djur, inklusive fåglar och däggdjur. Det klarlades tidigt att den kan orsaka olika typer av infektioner i bland annat urinvägar, blodbanor, hjärnhinnor och tarmar.
E. coli är nödvändig för normal matsmältning och utgör en stor andel av tarmfloran (intestinala floran). Antalet E. coli-bakterier i en människas avföring varierar mellan 100 miljarder och 10 biljoner per gram feces. Om E. coli påträffas i grundvatten är det troligt att detta förorenats med avföring från människa eller något annat varmblodigt djur.
Maj 2011 skedde ett utbrott av aggressiv E. coli O104:H4 i Tyskland. Senare har även personer i Frankrike och Sverige blivit smittade, med stor utredningsinsats som följd.
Morfologi och sjukdomsframkallande egenskaper
E. coli ingår i familjen Enterobacteriaceae och studeras ofta som representant för bakterier generellt, särskilt inom molekylärbiologi. E. coli och en mängd andra relativt närbesläktade bakteriarter finns i människans normala tarmflora. Sådana bakterier benämns ofta koliforma bakterier och brukar beskrivas som fakultativt anaeroba rörliga gramnegativa stavar. E. coli växer bra i enkelt sammansatta medier. I näringsbuljong fermenterar de oftast laktos under gasbildning inom 48 timmar vid 35 °C. Hittills har man identifierat 4 olika så kallade ytantigensystem hos E. coli. Dessa benämns O (lipopolysackarid, cirka 190 [1] olika typer finns beskrivna)-, K (kapsel)-, H (flagell)- och F (fimbrie)-antigen. De olika antigenen ger bakterierna en del av deras karakteristiska egenskaper, exempelvis förmåga att orsaka feber (O), motstå kroppens immunförsvar (K), rörlighet (H) och förmåga att fästa på slemhinnor (F). En del av E. coli-bakterierna bildar så kallade enterotoxiner, det vill säga gifter som orsakar diarré. Vissa stammar kan orsaka blödande tarminfektioner och skada njurarna (så kallade EHEC-bakterier, Enterohemorragisk E. coli).
Infektioner orsakade av E. coli
- Infektioner utanför tarmen: Hjärnhinneinflammation som orsakas av E. coli är mycket ovanlig. Infektionen drabbar i första hand nyfödda. Bakterierna är oftast av K-typ 1. Urinvägsinfektioner är vanligast hos kvinnor och drabbar årligen ungefär 10 % av den kvinnliga befolkningen. Vanligaste orsak är E. coli. K- och F-antigenerna anses ha störst betydelse för bakteriernas förmåga att orsaka urinvägsinfektioner. Vissa bakteriestammar kan ge upphov till infektioner i njurarna (pyelonefrit), ett sjukdomstillstånd som yttrar sig i feber och ryggsmärtor. Infektioner i blodbanorna kan ibland orsakas av E. coli.
- Infektioner i tarmarna: E. coli är den vanligaste orsaken till bakteriell diarré. Man har identifierat 4 olika typer av bakterien som orsak. Dessa benämns ETEC (en typ som är vanlig framförallt i utvecklingsländer och som kan orsaka turistdiarré), EPEC (orsakar diarré framförallt hos småbarn i utvecklingsländer), EIEC (ger upphov till kraftig diarré, förekommer sällan i Sverige), EHEC (har samma slags gift, verotoxin, som Shigella. Infektionerna kan vara allvarliga med bland annat njurpåverkan. De är sällsynta i Sverige).
- Magsjuka orsakas ofta av Escherichia coli O157:H7 som finns naturligt på många ställen, som i kons mage. Den dör om den upphettas, men eftersom den sprids så lätt kan den enkelt fästa på t.ex. en sallad som varit i kontakt med kokött. Sjukdomen i sig orsakas av verocytotoxin som bakterien bildar. En normal infektion varar 5-10 dagar och kan vara smärtsam eller i sällsynta fall, dödlig. Infektionen kan enkelt undvikas med god hygien och tillräckligt upphettad mat.
Diagnostik och behandling
Enklast diagnostiseras E. coli-infektioner genom att göra en bakteriologisk odling från den infekterade lokalen, till exempel urin eller blod. Eftersom urinvägsinfektioner oftast orsakas av E. coli behöver läkaren ofta inte företa odling av urin, utan kan behandla infektionen med antibiotika ändå.
Infektioner som orsakas av E. coli är behandlingsbara med ett flertal olika antibiotikatyper som pivmecillinam, ampicillin, cefalosporiner, trimetoprim, kinoloner. Mot ampicillin, som är ett slags penicillin, föreligger dock relativt ofta resistens, varför just detta antibiotikum används relativt sällan numera.
Historia
E. coli isolerades för första gången 1885, av Theodor Escherich,[2] en barnläkare och bakteriolog.
Se även
Källor
- Klinisk bakteriologi, Arne Forsgren, Göran Kronvall (red.). 1996, Studentlitteratur.
- ^ Stenutz, R.; Weintraub, A.; Widmalm, G. (2006), ”The structures of Escherichia coli O-polysaccharide antigens”, FEMS Microbiol Rev, doi:
- ^ Feng P, Weagant S, Grant, M (1 september 2002). ”Enumeration of Escherichia coli and the Coliform Bacteria”. Bacteriological Analytical Manual (8th ed.). FDA/Center for Food Safety & Applied Nutrition. Arkiverad från originalet den 19 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090519200935/http://www.cfsan.fda.gov/~ebam/bam-4.html. Läst 25 januari 2007.