Fidelio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Akt 3 av Fidelio på Théâtre Lyrique år 1860.
Fidelio, Reklam inför urpremiären av tredje versionen i Wien den 23 maj 1814.

Fidelio är den slutliga versionen i två akter av en opera med musik av Ludwig van Beethoven. Det är Beethovens enda opera.

I ursprungsversionen, med titeln Leonore hade operan tre akter. Libretto av Joseph Ferdinand von Sonnleithner, Georg Friedrich Treitschke och Stephan von Breuning som bygger på ett franskt original Léonore ou L'amour conjugal av Nicolas Bouilly.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Operan uruppfördes i ursprungsversionen med titeln LeonoreTheater an der Wien den 20 november 1805, men utan framgång. Medverkande därtill var det faktum att Napoleons armé just intagit staden och publiken främst bestod av franska officerare och soldater, men operan var också för lång och för omständlig.

Efter diskussioner och motstånd från Beethovens sida, omarbetade operan två gånger. En första bearbetning i två akter 1806 blev misslyckad, men efter ytterligare en nästan total omarbetning fullbordades Fidelio och den idag oftast spelade versionen fullbordades 1814. Urpremiären på Fidelio ägde rum i Wien den 23 maj 1814.

Det finns tre olika overtyrer, ofta benämnda 1, 2, 3. Den tredje ouvertyren framförs ibland som en inledning till andra akten. Till sin uppläggning är verket en blandning av tyskt sångspel med viss talad dialog och opera seria.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 14 april 1832 med en version översatt av Bernhard Crusell och den iscensattes åter med premiär den 28 maj 1957 med den tyska originaltexten och den 16 december 1970 i nyöversättning av Folke Abenius.[1]

Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 4 februari 2006.[2]

Personer[redigera | redigera wikitext]

Annons rörande en föreställning av Fidelio i Bonn 1830.
  • Florestan, spansk adelsman och fånge (tenor)
  • Leonora, hans hustru, under namn av Fidelio (sopran)
  • Don Fernando, justitieminister i Spanien (baryton eller bas)
  • Don Pizarro, guvernör för ett statsfängelse (baryton)
  • Rocco, fångvaktare (bas)
  • Marcellina, hans dotter (sopran)
  • Jacquino, portvakt i fängelset (tenor)
  • Officerare, soldater, fångar och deras släktingar och vänner.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas i ett statsfängelse några mil utanför staden Sevilla på 1600-talet. Den är ett exempel på genren "räddningsopera", som var populär vid denna tid och den handlar om en man som är politisk fånge och räddas av sin älskade ur ett spanskt fängelse.

Berömda utdrag[redigera | redigera wikitext]

  • Akt 1. Mir ist so wunderbar (kvartett); Ha! Welch ein Augenblick (Pizarro); Abscheulicher, wo eilst du hin (Leonora); O welche Lust (fångarnas kör).
  • Akt 2. In des Lebens Frühlingstagen (Florestan); O namenlose Freude (Florestan och Leonora).

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Beethoven, Ludwig van; Sonnleithner, Joseph; Abenius, Folke; Treitschke, Georg Friedrich (1970). Fidelio. Operans textböcker, 0282-0420 ; 10. Stockholm: Operan. Libris 755375 

Några välrenommerade inspelningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Salzburger Festspiele, live 1950. Flagstad, Patzak, Greindl, Schwarzkopf. Wiener Philarmoniker. dir. Wilhelm Furtwängler. EMI 7 64901-2. (2 CD).
  • Kirsten Flagstad, René Maison. Orchestra of the Metropolitan Opera. Dir. Bruno Walter. Live 1941. Naxos 8.110054-55 (2 CD).
  • Martha Mödl, Wolfgang Windgassen, Sena Jurinac, Gottlob Grick, Otto Edelmann. Wiener Philarmoniker. Dir. Wilhelm Furtwängler. EMI CHS 7 64496 2. (2 CD).
  • Rose Bampton, Jan Peerce. NBC Cymphony Orchestra, dir. Arturo Toscanini. RCA 09026-60273-3. (2 CD).
  • Helga Dernesch, Jon Vickers. Berliner Philarmoniker. Dir. Herbert von Karajan. EMI 0777 7 69290 2 6. (2 CD).
  • Birgit Nilsson, James McCracken. Vienna Philarmonic Orchestra. Dir. Lorin Maazel. Decca 448 104-2 (2 CD).
  • Christa Ludwig, Jon Vickers. Philarmonia Orchestra. Dir. Otto Klemperer. EMI (2 CD).
  • Nina Stemme, Jonas Kaufmann. Lucerne Festival Orchestra. Dir. Claudio Abbado. Live 2010. Decca 478 2551. (2 CD).
  • Edda Moser, Richard Cassily, Theo Adam. Staatskapelle Dresden. Dir. Herbert Blomstedt. URVERSIONEN av Fidelio med namnet Leonore. Berlin Classics 0011402C (2 CD).
  • Fidelio sjungen på ryska. Galina Vishnevskaya, Georgi Nelepp. Orchestra of the Bolshoi Theatre. Dir. Aleaxander Melik-Pashayev. Gala GL 100.597 (2 CD).
  • Christa Ludwig, Gundula Janowitz, Walter Berry, Jon Vickers. Orchester der Wiener Staatsoper. Live. Dir. Herbert von Karajan. DG 477 7364 (2 CD). Genom ingipande av Jon Vickers son har det kunnat påvisas att Vickers inte som utannonseras sjunger den manliga huvudrollen i denna upptagning, utan en icke angiven sångare. Inspelningen har dragits in av DG.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ GöteborgsOperan
  • Gammond, Peter (1982). Opera-handbok. Göteborg: Wezäta. Sid. 21. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8 
  • Rabe, Julius (1943). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. 3. Stockholm: Radiotjänst. Sid. [69]-88. Libris 1804542 
  • Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 2. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. Sid. [171]-190. Libris 420181 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. [15]-16. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X