Filistéer
Filistéer var en forntida folkstam som bebodde en landsträcka utefter Medelhavets östra kust som kallades Filistéen.
Det anses att filistéerna var ett av sjöfolken, förmodligen av indoeuropeiskt ursprung, som vid slutet av bronsåldern bosatte sig utmed nuvarande Israels sydvästkust, från Gaza och norrut. I egyptiska källor nämns folket peleset, och de har tolkats vara samma.[1] I Gamla Testamentet berättas att de under försök att expandera sitt område stötte på israelitiska stammar, tills Saul och slutligen David besegrade dem. Till exempel var Goljat, i berättelsen om David och Goljat, filisté. Deras förnämsta gudar var Beelzebub, Astarte och Dagon. Delar av kusten kallades Palestina efter filistéerna och romarna började använda namnet Syria Palestinae på provinsen de tidigare kallat Syria Judaea under 100-talet e.Kr., efter att flera judiska uppror slagits ner och judarna fördrivits.[2]
Ordet filister betyder 'bracka', och kommer eventuellt av filisté.[3]
Källor
- Filistéer i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
- Filistéer i Nationalencyklopedins nätupplaga.
Noter
- ^ Ilan Ben Zion (10 juli 2016). ”First-ever Philistine cemetery found, offers unique glimpse of Israelites’ biblical enemy”. The Times of Israel. http://www.timesofisrael.com/philistine-cemetery-find-offers-glimpse-of-deaths-and-lives-of-biblical-enemy/. Läst 22 oktober 2016.
- ^ Sören Wibeck (4 juni 2007). ”Palestina . strid om helig mark”. Populär historia. http://popularhistoria.se/artiklar/palestina-strid-om-helig-mark/. Läst 22 oktober 2016.
- ^ Filister i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Filistéer.
