Flygpungekorrar
| Flygpungekorrar | |
Petaurus breviceps
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Underklass | Pungdjur Marsupialia |
| Ordning | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
| Familj | Flygpungekorrar Petauridae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Petauridae | |
| Auktor | Bonaparte, 1827 |
| Släkten | |
| Se text | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Flygpungekorrar (Petauridae) är en familj i underklassen pungdjur. En del av individerna har en glidmembran men några arter saknar denna kroppsdel. I familjen flygpungekorrar finns tre släkten med tillsammans 11 arter.
Innehåll |
[redigera] Utbredning
Arter av familjen förekommer i östra Australien och på Nya Guinea. Där lever de främst i skogar.[1]
[redigera] Utseende
Arterna i släktet Petaurus har en glidmembran men hos de två andra släkten finns ingen glidmembran. Kännetecknande är en svart-vit mönstring i ansiktet och på den huvudsaklig gråbruna pälsen. Alla arter har ett jämförelsevis kort huvud och en buskig svans. Det första och andra fingret vid framfötterna är motsättliga de andra fingrarna. Honornas pung (marsupium) är väll utvecklade. Individernas tandformel är I 3/2 C 1/0 P 3/3 M 4/4, alltså 40 tänder.[1]
Vuxna flygpungekorrar har en kroppslängd mellan 12 och 32 cm och en vikt upp till 700 gram. Sedan tillkommer en upp till 40 cm lång svans.
[redigera] Levnadssätt
Flygpungekorrar är aktiva på natten, lever i träd och kommer sällan ner till marken. Under dagen gömmer de sig i sina bon eller i håligheter i träd. Alla arter har mycket bra förmåga att klättra och att göra långa hopp från gren till gren. Arterna i släktet Petaurus har dessutom förmåga att segla. Den yviga svansen hjälper dessa djur att hålla balansen och tjänstgör hos nämnda släktet som manövreringsmedel under "flyget". Flygpungekorrar lever oftast i mindre grupper som håller ihop över flera år.
[redigera] Föda
Flygpungekorrar livnär sig av insekter, frukt, löv och blommor. Några arter äter även nektar eller suger trädens vätskor ur barken.
[redigera] Fortplantning
I honornas pung finns två till fyra mjölkvårtor. Parningen sker över hela året med undantag av den sydliga sommaren (december till februari). Efter dräktigheten som varar i 14 till 21 dagar föder honan ett eller två ungdjur. Ungarna stannar 70 till 90 dagar i pungen och efter fyra till fem månader, när ungarna är självständiga, slutar honan att ge di. Under andra levnadsåret blir ungarna könsmogen. Djur i fångenskap blir upp till 14 år gammal.
[redigera] Hot
Det största hotet utgörs av förstöringen av flygpungekorrarnas levnadsområde genom skogsröjning. IUCN listar en art som akut hotad (critically endangered) och tre andra arter som starkt hotade (endangered).[2]
[redigera] Systematik
Familjen består av tre släkten.[3]
- I släktet strimmiga falangrar (Dactylopsila) har alla fyra arter strimmor på rygg och en förlängd fjärde finger, ungefär som hos fingerdjuret.[1]
- Leadbeaters falanger (Gymnobelideus), består av en enda art som förekommer i ett mindre område i sydöstra Australien.
- I släktet Petaurus finns 6 arter som lever i Australien och Nya Guinea. Det finns tydliga likheter mellan arterna i släktet och släktgruppen flygekorrar (Pteromyini), men sistnämnda djurgrupp tillhör gnagarna.
[redigera] Referenser
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
[redigera] Noter
- ^ [a b c] Petauridae på Animal Diversity Web (engelska), besökt 12 augusti 2011.
- ^ Petauridae på IUCN:s rödlista, besökt 12 augusti 2011.
- ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Petauridae
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Flygpungekorrar
